Moralens geologi 32

Vi lever i en omvälvande tid, en tid av omförhandling och nyorientering. Där och då, i tider när det gamla bryts mot det nya och där tillblivelsens riktning är mer öppen än annars, är det lätt att känna sig uppgiven. Och när den som skriver och publicerar texter dödas skakas det öppna och dynamiska samhället i sina grundvalar och risken är stor att enkelriktningen accelererar och att det börjar marscheras i takt. Åt vilket håll eller i vems namn det marscheras är egalt, alla tankar på ett folk, ett språk, en tanke, är uttryck för territorialisering. Det spelar ingen roll om kontrollen sker handgripligen eller om den regleras i lag, genom målformuleringar eller kulturellt. Där och när allt som görs följs upp, utvärderas och jämförs, och resultatet av värderingarna ligger till grund för den enskildes möjligheter att tänka och agera fritt, där har territorialiseringen övertaget. När ord och tankar fördöms regleras kulturen och kontrolleras människan. Den enda vägens förespråkare är det öppna samhällets, mångfaldens och det fria tänkandets fiender, oavsett om de anser sig felciterade eller inte.

Kämpar mot känslan av uppgivenhet här på Flyktlinjer, på olika sätt. Det ser mörkt ut och det finns få tecken på ljusglimtar om jag blickar ut över världden så som den kommer mig till mötes genom medierna. Därför riktar jag uppmärksamheten mot texter där tankar till frihetens, öppenhetens och mångfaldens försvar formulerats. Jag läser Deleuze och Guattari, för att hitta inspiration och mod att ta tag i dagens skrivarbete. Det jag skriver på ännu en bok som går på tvärs mot den akademiska kultur som odlas på dagens universitet och högskolor, där bara en speciell typ av publikationer räknas, där formen givits företräde framför innehållet och där bara det som sägs i kontrollerade forum räknas. Att skriva böcker och blogga är mitt sätt att försvara tankefriheten och rätten att yttra sig. Jag vägrar att kontrolleras och tänker inte underkasta mig regleringarna. Visst följer jag reglerna som måste följas, men jag tar alla chanser jag får att kritisera dem, om de hämmar dynamiken, minskar mångfalden och bestämmer riktningen på kulturens tillblivelse och rådande moral. 

There is a third major grouping of strata, defined less by a human essence than, once again, by a new distribution of content and expression. Form of content becomes "alloplastic" rather than "homoplastic"; in other words, it brings about modifications in the external world.

Människan är skapare av kultur, men inte ensam. Människan är en del av den helhet som både skapas och skapar, genom samma process av tillblivelse. Vi människor vill gärna tro att vår logik och rationalitet är styrande, att det är vi som kontrollerar tillblivelsen och att den går att kontrollera. Fast det gör den, det är inte så det fungerar. Och det är detta vi måste uppmärksamma, för där (i den tanken) finns det hopp och därifrån springer förändringen och emanerar deterritorialiseringens upplösande krafter. Ett annat samhälle, en annan kultur och moral, är alltid möjlig. Inte för att någon vill eller kan bestämma över det, utan för att det är så världen är beskaffad. Och förändringen regleras av och i mellanrummen, mellan delarna som bygger helheten och mellan strukturerna och de rigida kontrollapparaterna.

Form of expression becomes linguistic rather than genetic; in other words, it operates with symbols that are comprehensible, transmittable, and modifiable from outside. What some call the properties of human beings—technology and language, tool and symbol, free hand and supple larynx, "gesture and speech"—are in fact properties of this new distribution.

Världen blir till genom delarnas interaktion, i möten mellan och reaktioner och motreaktioner. Och ett ord kan ha lika stor sprängkraft som en bomb. Ingen kan avgöra på förhand vad som är mest potent och heller inte vilken verkan det ena eller andra får. Krig kan föras på väldigt många olika sätt, liksom radikala förändringar kan ske även i fredstid. Över detta styr ingen! Den tanken behövs idag mer än någonsin, för insikten om territorialiseringens, kontrollens och de sammanhållande krafternas omöjlighet öppnar upp och visar vägen för andra krafter, upplösning, mångfalt, öppenhet och frihet. 

It would be difficult to maintain that the emergence of human beings marked the absolute origin of this distribution. Leroi-Gourhan's analyses give us an understanding of how contents came to be linked with the hand-tool couple and expressions with the face-language couple.

Den mänskliga handens relation till verktyg, och ansiktets relation till språk, om det handlade Leroi-Gourhans arbeten. Om relationer mellan delar som ger upphov till helheter som påverkar delarna. Insidor som blir utsidor som är in-och utsidor för andra. Dynamik, förändring och kollektiv tillblivelse. Så skapas kultur och uppstår moral, i samspel, ständig förändring genom dynamiska processer. Därför kan ingen styra eller reglera, även om de riktar ett vapen mot någons huvud. Det spelar ingen roll hur många, hur detaljerade eller rigida regler som införs eller hur starka och genomgripande kontrollerna är. Framtiden är en öppen fråga, vars svar eller utfall bestäms av delarnas inbördes relationer, aktioner och affektioner.

In this context, the hand must not be thought of simply as an organ but instead as a coding (the digital code), a dynamic structuration, a dynamic formation (the manual form, or manual formal traits). The hand as a general form of content is extended in tools, which are themselves active forms implying substances, or formed matters; finally, products are formed matters, or substances, which in turn serve as tools.

Inget är något i sig själv, allt blir till och bestäms i sammanhang. Hur det är egentligen blir därför en meningslös fråga, för det är inte så världen fungerar eller ser ut. Handen är lika mycket en möjlighet som den är en begränsning. Det gäller allt och alla, samtidigt och både och. Människan är rationell, men inte bara och absolut inte alltid. Och förnuftets logik handlar om att det inte existerar någon logik, bara icke-linjär tillblivelse, som blir till mellan delarna som bygger helheten. Händer skapar verktyg, som förändrar sättet att använda händerna som förändrar verktygen. Och med förändrade verktyg följer nya sätt att tänka, agera och samspela. Det jag TROR om dig är viktigare än vad du menar, för det styr mitt sätt att bemöta dig, liksom ditt sätt att bemöta och samspela med mig. Jag kan bara bara närma mig dig från utsidan och dels ditt ansikte med sin mimik, dels orden du uttalar, är det enda jag har tillgång till när jag ska bilda mig en uppfattning om vem du är och om du är ond eller god. Om det är det viktiga, om det antas spela roll om någon är antingen ond eller god. Om det anses vara viktigt i ett sammanhang att förvissa sig om att man bara lyssnar på och interagerar med goda människor, då ser man positivt på reglering och kontroll. Det är så territorialiseringen tar överhand, genom goda intentioner som snart vänds mot oss och till sin motsats.

Whereas manual formal traits constitute the unity of composition of the stratum, the forms and substances of tools and products are organized into parastrata and epistrata that themselves function as veritable strata and mark discontinuities, breakages, communications and diffusions, nomadisms and sedentarities, multiple thresholds and speeds of relative deterritorialization in human populations. For with the hand as a formal trait or general form of content a major threshold of deterritorialization is reached and opens, an accelerator that in itself permits a shifting interplay of comparative deterritorializations and reterritorializations—what makes this acceleration possible is, precisely, phenomena of "retarded development" in the organic substrata.

Ett brott eller en förändring av tillblivelsens riktning går aldrig att förutsäga. En terrorhandling i Frankrike, riktad mot företrädare för det fria ordet och ett öppet samhälle, kan leda till ökad kontroll, rädsla och territorialisering. Det är fullt möjligt, men det kan också, och detta scenario är lika troligt eller i alla fall lika möjligt, leda till att försvar för frihet, öppenhet och mångfald mobiliseras. Förlamande rädsla är enkel att förstå och går inte att fördöma, men den reaktionen kan leda till att mörkrets krafter vinner mark. Därför har den som inte är rädd ett ansvar att föra fram sina tankar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, det är en gammal sanning. Och även oförmåga att göra något är en handling som påverkar helheten. Det är inga nyheter, men behöver upprepas. För sådana tankar är vårt enda hopp. Ett anat samhälle är alltid möjligt, det räcker för mig för att ta mig ur förlamningen. Det ger mig mod och hopp att använda mina händer för att trycka på tangenter som ger form åt tankar som med teknikens och verktygens hjälp kan spridas. Det är ingen lösning, men det är ett sätt att göra något hellre än inget åt det jag tycker är fel.

Not only is the hand a deterritorialized front paw; the hand thus freed is itself deterritorialized in relation to the grasping and locomotive hand of the monkey. The synergistic deterritorializations of other organs (for example, the foot) must be taken into account. So must correlative deterritorializations of the milieu: the steppe as an associated milieu more deterritorialized than the forest, exerting a selective pressure of deterritorialization upon the body and technology (it was on the steppe, not in the forest, that the hand was able to appear as a free form, and fire as a technologically formable matter). Finally, complementary reterritorializations must be taken into account (the foot as a compensatory reterritorialization for the hand, also occurring on the steppe). Maps should be made of these things, organic, ecological, and technological maps one can lay out on the plane of consistency.

Helheter som ger upphov till konsekvenser. Förändring som uppstår mellan. Kollektiv, dynamisk tillblivelse, det är vad vi är med om att skapa och det är vad vi har att förhålla oss till. Den tanken är ett frö till ett annat samhälle. Ett öppnare samhälle, präglat av frihet och mångfald, vilket också är ett slags moral, byggd på respekt och nyfikenhet.