Skillnad mellan människor är skapad

Lite olika saker rör sig i huvudet, men i grund och botten handlar det om samma sak. Oss människor, dem vi är och det vi gör, med och mot varandra. Läser på DN-debatt, inlägget från forskarna i Vetenskapsakademien.

En av alliansregeringens sista åtgärder var att ge professor Martin Ingvar i uppdrag att utarbeta ett förslag om att betyg ska kunna införas från och med årskurs 4 i grundskolan. En viktig del av uppdraget var att redovisa de forskningsbaserade argumenten för tidiga betyg. Resultaten redovisas i Utbildningsdepartementets promemoria En bättre skolstart för alla: bedömning och betyg för progression i lärandet (U2014/4873/S). Vi menar dock att utredningen inte redovisar hållbara argument för tidiga betyg och att ett beslut om betyg från årskurs 4 inte skulle vila på vetenskaplig grund. Det vore dessutom ett beslut som ytterligare skulle belasta lärarkåren.

Att var just Martin Ingvar som valdes ut bland alla svenska forskare som hade kunnat komma ifråga i dessa sammanhang är ingen slump, han är välkänd och anses av allmänheten vara klok. Det är detta jag tänker på, inte på betygen (även om det också har med saken att göra), detta att forskare lyfts fram i ramljuset för att ge legitimitet. Om Martin Ingvar är för betyg, vem är då jag att vara mot? Så vill Björklund att medborgarna ska tänka. Så försöker han få stöd för sin politik.

Och Lärarförbundet tar tacksamt emot stödet som Vetenskapsakademien ger dem i sin replik. Problemet som pekas på i svaret är dock känslan som finns i lärarkåren om att inte vara litade på. Olika politiska direktiv, alla med stöd i forskning, haglar över lärarna och stör arbetet. Kunskapen utarmas genom att fokus riktas på allt annat än kunskapen. Skolan har liksom Ingvar och forskare i allmänhet, kidnappats och blivit brickor i spelet om makt i samhället. Synen på forskning förvrängs allt mer och vi fjärmar oss från kunskapen.

Vi borde tala mer om makt, om hur den finns överallt och hur den påverkar oss alla. Makt är det vi gör med och mot varandra. Makt växer där klyftor mellan människor växer. De tragiska händelserna i Paris och debatten efteråt, handlar om makt. Yttrandefrihet är en av grundbultarna i ett öppet och demokratiskt samhälle där makt är jämnt fördelad och där klyftorna är små. Samtidigt fungerar yttrandefrihet bara i ett samhälle där klyftorna går att överbrygga och där människor lyssnar på varandra.

Lite rörigt inlägg, men det kommer förhoppningsvis att klarna snart, för det jag vill säga handlar om vad vi människor gör och hur vi ser på varandra. Vi gör skillnad, det är vad jag med hjälp av exemplen ovan vill visa på. Vi är besatta av att GÖRA skillnad, av att rangordna och betygsätta. Och endast det bästa är gott nog. Den logiken är det som öppnar upp för makt, som leder till klyftor som med fantasins hjälp accentuerar skillnader som i grund och botten är små.

Max Tegmark, den svenska fysikern som arbetar som professor i Boston, på MIT, var gäst hos Skavlan igår. Han presenterades som den smartaste svensken. Att presentera en forskare på det sättet är möjligen smickrande för Tegmark, men vad gör det med synen på forskare, med synen på forskning och med människors relation till och användning av kunskap? Vad sysslar vi med och varför är det ingen som ser att det vi håller på med är att SKAPA skillnad mellan oss människor?! Om vi kollektivt utser Max Tegmark, Martin Ingvar eller någon annan till den bäste, hur ska vi då förhålla oss till det dessa genier säger? Vem är jag att resa invändningar? Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha, där bara den som kan uppvisa betyg och utmärkelser ska bli lyssnad på och tagen på allvar?

På samma sätt som alla tror sig ha förmågan att bli vinnare på börsen eller på Lotto, tror sig det stora flertalet vara bättre än genomsnittet. Därför är många för betyg, för ingen tror att just de ska förlora på systemet. Därför är så många för sänkta skatter, för de är övertygade om att just de ska bli vinnare. Under tiden som det käbblas om vem som är bäst och om det finns eller inte finns stöd för än det ena än det andra i forskningen, och medan vi låter oss förföras av Tegmark och andra, växer klyftorna mellan oss människor och det vi trodde oss veta om dem på andra sidan bekräftas. Och tron på att skillnaderna mellan människor är större än likheterna kan hållas vid liv.

Skillnad mellan människor är skapad av människor! Det betyder inte att alla är identiskt lika, men vi har en tendens att överdriva det som skiljer oss åt, vilket i det stora hela är obetydliga saker. Skillnaderna som vi ser och som gör att det går att utse en som den bäste växer fram i samspel mellan människor och över tid. Det handlar till stor del om förväntningar. Den som alla tror på och förväntar sig något av har större chans att lyckas än den som ingen tror på. Skillnad är något vi gör, inget vi har eller är!

Förstår vi det ökar chansen att vi kan börja förstå hur vi kan bygga en skola som verkligen sätter kunskapen i centrum. En skola där ingen betygssätts och där alla förväntas göra det bästa av sina och sammanhangets förutsättningar. Och då kan arbetet med att minska klyftorna påbörjas och det ökar chansen att maktens skadliga verkan kan motarbetas och till att vi får ett öppnare samhälle där yttrandefriheten blir ett stöd, istället för ett hot.

Reflektera en stund över det faktum att människan och schimpansen till 98.5 % är identiska, om man ser till generna. Skillnaderna mellan arterna är skapad genom naturligt urval över lång tid, men i grund och botten är likheten slående. Det gäller för övrigt allt liv på jorden. Tanken svindlar. Vad är poängen med att GÖRA skillnad och varför gör vi det? Varför anses DEN frågan kontroversiell? Kan det vara så att det handlar om att jag vill få det jag redan vet bekräftat, att JAG är bäst?