Boken: kulturbärare, eller vilken vara som helst?

Idag, på DN-Debatt, skriver Gunnar Ardelius, (ordförande för Sveriges Författarförbund) och Jan Constantine, (General Counsel för Authors Guild i USA) om boken och det hot som riktas mot den och mot författarna av (nät)jättar som Amazon, vilka har i princip monopol på försäljningen och som därmed kontrollerar villkoren för såväl förlag som författare. Ett allvarligt hot, eller en oproblematisk konsekvens av marknadens logik? Betyder det något för någon som inte är författare eller som samhället utanför förlagsindustrin? Jag hävdar att det gör det, att det som håller på att ske är allvarligt för samhället, det kritiska tänkandet och för bildningen i vårt land.

Vår litteratur är en oåtskiljbar del av vårt samhälle, vår förståelse av världen och vår självbild. Dessa unika berättelser inte är en självklarhet, men resultatet av hårt arbetande professionella författare som utan en fungerande bokmarknad med rimliga ersättningar, en målmedveten kulturpolitik och en stark upphovsrätt inte hade haft möjlighet att skriva många böcker av hög kvalitet.

Böcker är fantastiska på väldigt många olika sätt. Utan böcker, ingen kultur. Böcker utgör ett slags mylla varifrån annat växer. Boken är ett medium för tankar, visioner, debatt, kritik och svindlande skönhetsupplevelser. Boken erbjuder förströelse, spänning, eftertänksamhet och så vidare. Att reducera boken till en vara bland andra varor är inte bara hänsynslöst cyniskt, utan även en förödande förenkling som hotar reducera den mångfald som utgör basen för en rik och levande, hållbar kultur. Böckernas roll för skola och högre utbildning kan heller inte underskattas. Kvaliteten på litteraturen står i direkt korrelation med kulturen som håller samhället och människorna samman. Torftig litteratur leder till torftig kultur, för kvalitet är en komplex relation som måste försvaras.

I en tid av hastig digital omvandling driver giganter som Google och Amazon utvecklingen framåt, men slår samtidigt sönder bokbranschens befintliga strukturer. Båda företagen driver verksamheter där upphovsrätter är en betydande del, utan att bry sig om hur deras användning påverkar författarna. Genom projektet Google book search har Google byggt upp en databas där de digitaliserat miljontals böcker som de ger bort gratis utan författarnas tillstånd. Fallet är nu under bedömning i amerikansk domstol efter stämning från Authors Guild. I Författarförbundet har vi nyligen gett vår amerikanska systerförening ekonomiskt stöd i den för författarkollektivet avgörande juridiska processen mot Google.

Om det sprider sig en uppfattning i samhället att det är dyrt med böcker kommer viljan att betala för boken minska, och det leder till att förlagen får sämre ekonomi och därmed vågar de ta mindre risker. Bara garanterade storsäljare vågar man satsa på, inget nytänkande, inte alternativt, experimentellt eller smalt. Därför utarmas kulturen och om gigantiska företag tillåts få monopolställning kommer deras vilja och ideologi att bli våran lag. Det är vad vi ser tecken på här, och det är allvarligt! I första ledet för bokbranschen och författarna, men i förlängningen för samhället. Efterfrågan är inte samma sak som behov, alla inser det. Människan efterfrågar massor av saker som hen inte behöver, ibland till och med sådant som är skadligt och sådant som hotar att överlägga framtida generationers möjligheter att bilda sig en egen uppfattning om vad som bra och önskvärt.

Men det verkligt stora hotet för oss författare är världens näst största e-handlare Amazon. De säljer hälften av alla böcker i USA och för dem är boken en vara vilken som helst. Med sin katastrofala syn på bokens värde, både ekonomiskt och som kulturbärare, har de en negativ inverkan på författarnas försörjningsmöjligheter. De använder författare som gisslan gentemot förlagen för att få igenom sina krav på prisdumpning. Våren 2014 tecknade Amazon ett avtal med den svenska distributören Bokrondellen. Det är sedan dess i praktiken fritt fram för en etablering i Sverige. När och hur det kommer att ske är oklart. Men Amazons agerande påverkar redan branschen med ogynnsamma konsekvenser för såväl författare som förlag. Amazon är elefanten i rummet som alla försöker anpassa sig till, utan att riktigt veta hur. För Amazon är en e-bok vatten värd. Priset ska vara så lågt som möjligt. Varför? För att det gynnar deras affärsmodell.

Tillgänglighet är i grunden något bra, men det är fel att inte koppla det till ersättning. Digitalisering kostar och någon måste betala. I dag bygger Google och Amazon sina finansiella och digitala imperier genom att utnyttja författarna. Vi måste ha råd att skriva böcker, det är en global ödesfråga för litteraturen.

Det är dags att ställa frågan till regering och bokbransch: Vill vi ha en stark svensk litteratur skriven av professionella författare även i framtiden? Svaret är givetvis ja. Men utan engagemang, kunskap och ansvarsfulla handlingar betyder välviljan mot litteraturen ingenting.

Det räcker inte att tycka att boken är viktig, eller att uppskatta kloka författare som skriver väl, om tankarna inte omsätts i handling, om allmänheten och samhället inte står upp för, stiftar lagar och är beredda att betala för hantverket, kommer författaren att offras för lättja och profit. Man får vad man betalar för, den regeln kommer ingen ifrån. Hängivna och passionerade författare kommer säkert att fortsätta skriva, men under rådande förhållanden kommer deras tankar att få svårt att nå ut. Och om de dessutom uttrycker tankar och skriver texter som inte faller Amazon och andra jättar på läppen kan de enkelt lyftas ut, eller helt enkelt köras över av lättsmälta, garanterade storsäljare.

Svenska förlag satsar hårt för att öka den minimala e-boksläsningen. E-böcker står för enstaka procent av den svenska bokmarknaden, att jämföra med musiklyssnande där drygt 81 procent sker digitalt. Lockelsen Amazon utgör är inte svår att förstå. Ett inträde i Sverige skulle ge en kickstart på den digitala marknaden. Amazon betalar direkt, säljer både backlist och nya titlar och till skillnad från den traditionella bokhandeln rör det sig om väldigt få returer.

Det är därför viktigt att komma ihåg att de amerikanska förlagen till en början välkomnade Amazon. Men smekmånaden är över. Amazons enorma storlek gör att de kan diktera villkoren. Som nyligen i tvisten med den franska giganten Hachette där Amazon bland annat fördröjde leveranser och såg till att göra titlar osökbara. Hårt för förlaget, men de som verkligen kände av smällen var författarna som förlorade sina intäkter.

Monopol leder aldrig till något gott! Ändå låter vi det ske. Var finns nyliberalernas kritik mot de privata monopolen? Statliga monopol, vilka trots allt går att kontrollera demokratiskt, kritiseras, men inte privata, som utan insyn och bortom all extern kontroll kan agera som de vill. Vad handlar det om, och vems ärende går man? I Iran piskas oönskade författare, här hemma svälts de till döds. Yttrande frihet handlar om det också och agerandet hotar demokratins själva fundament, ett fritt och kritiskt utbyte av olika tankar. Allt detta offras för den heliga tillväxtens skull.

Den digitala eran inom bokindustrin började under 90-talet, då rättigheterna för första gången dök upp i förlagskontrakten. Detta sammanföll med grundandet av Amazon. Man förutspådde att tryckta böcker skulle försvinna. Vilket inte har skett. E-böckerna har inte kannibaliserat på marknaden för tryckta böcker, snarare håller de digitala kurvorna på att plana ut. Men vad de har gjort är att de har rubbat balansen mellan författare, förlag och distributörer. Till distributörer som Amazons fördel.

Under den pågående dispyten med den franska förlagsjätten Hachette har det blivit uppenbart att Amazon stuckit in ett bräckjärn i en känslig spricka i författarkollektivet. I USA har en konflikt blossat upp mellan de etablerade författarna med ett traditionellt förlag i ryggen och de självpublicerande författarna som har en betydligt positivare syn på Amazon. Detta är en utveckling som riskerar splittra även det svenska författarkollektivet. Därför bör förlagsutgivna författare ta egenutgivarna i hand. Ur ett demokratiskt perspektiv kommer plattformar för dessa att bli än viktigare. Professionella författare och översättare bör stå enade, oavsett hur utgivningen ser ut.

Söndra och härska. Inget är nytt under solen. Och precis som ifråga om klimaten fortskrider förfallet och utarmningen av kulturen medan vi tjafsar om vad som är vad eller om problemen verkligen är så stora och allvarliga som det påstås. Var finns de granskande medierna och Janne Josefsson? Varför är detta inget som debatteras i riksdagen? Kanske för att kulturen redan utarmats så till den milda grad att det bara finns plats för en enda fråga åt gången. Idag är det SD och främlingsfientlighet som står på agendan. Fast som jag ser på saken är det bara ett symptom på problem som har sitt ursprung i kulturens (bristande) mångfald. Ingen orkar anstränga sig och ingen vill ta ansvar, då blir det så här, då får den som redan har makt mer makt. Allt kanske inte börjar med, och allt står heller inte och faller med, boken, men boken är en central del av den helhet som en hållbar kultur utgör. Och författaren är en kulturbärande institution, inte en arbetare längs ett löpande band som sätter samman prefabricerade element, till lägsta möjliga ersättning. Vi får vad vi betalar för och det är ytterst vår jakt på låga priser som ger oss dessa konsekvenser och som ger makt åt hänsynslösa företag som bara har ett enda mål, att tjäna pengar TILL VARJE TÄNKBART PRIS och helt utan hänsyn till konsekvenserna.

En författares arbete med att färdigställa sin bok är detsamma oavsett format och distributör. Det tar lika lång tid att skriva boken. Vi får inte glömma bort det i en diskussion som rör bokmarknaden och framför allt inte digitaliseringsfrågor. Branschen skjuter sig själv i foten om man tror att det går att förbilliga författarnas insatser utan konsekvenser. Det är som konsument ofta lätt att känna initial glädje över prisdumpade tjänster och varor, men när man börjar fundera över vad det låga priset beror på kommer obehaget krypande. Instinktivt förstår man att det inte står rätt till.

Författarna befinner sig samma situation som lärarna, forskarna och personalen i vården. Kraven på effektivitet drabbar dessa yrkesgrupper hårt, eftersom deras arbete inte går att effektivisera utan att kvaliteten blir lidande. Och när man nått gränsen för vad man med bibehållen stolthet och utan risk för hälsan kan acceptera står man inför ett val, antingen fortsätta med verksamheten och dras med i fallet, eller överge skutan. Sjuksköterskorna som ansvarar för liv och död väljer i allt högre grad det senare, vilket medför att samhällets kostnader ökar för vården istället för att minska. Många lärare gör samma sak, och eftersom ingen kan tvinga en författare att skriva är det ett troligt scenario även inom bokbranschen. Är det detta vi vill, på allvar och på sikt? Den frågan är den centrala, den måste vi alla ställa oss, för det handlar ytterst om dig och om mig, om våra barn och om framtiden.

Våra förslag till regeringen och bokbranschen om hur vi kan värna författarna och litteraturen:

1 Hjälp oss se till att upphovsrätten respekteras. Den är grunden till författarnas försörjning och en garant för yttrandefriheten. En fungerande upphovsrätt möjliggör en oberoende, fri och intellektuell väg som gynnar vårt språkområde.

2 Stå upp för bokens värde. Böcker är dyrbara! Vi författare och översättare skapar stora kulturella och ekonomiska värden. Håll uppe priserna genom att se över konkurrenssituationen. Öka det kulturpolitiska stödet. Stärk biblioteksersättningen.

3 Skydda bokens centrala position i samhället för fortsatt fritt åsiktsutbyte, demokrati och bildning. Digitaliseringen är positiv, men författaren är inte digital.

Jag skriver under på alla punkter, även om jag har reservationer och känner viss tvekan för den första punkten. De andra två är dock otvetydigt viktiga och avgörande för samhällets långsiktiga hållbarhet. Utan en levande, vital kultur präglad av mångfald. Utan en allmänhet som har en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande och som kan göra analyser som går längre än näsan räcker. Utan det finns ingen grund för något annat heller. I ett samhälle där man bränner böcker eller där man inte uppskattar författare kommer man snart att bränna och fördöma människor. Är det värt att ta den risken för att tjäna några kronor (det handlar inte om några gigantiska summor)? Det är den avgörande frågan!