Moralens geologi 34

Linjär förändring, och icke-linjär. Det handlar aldrig om antingen eller, alltid mer eller mindre om både och. Detta ser jag som den kanske viktigaste poängen med den filosofi som Deleuze och Guattari arbetat fram. Det handlar om att aldrig fastna för antingen del ena eller del andra. Det handlar om att sluta söka det bästa, för det som är bäst bestäms alltid inom en kontext, och kontexter förändras, ibland linjärt, rent av oftast linjärt. Men plötsligt händer något som förändrar allt och har man då satsat alla sina resurser på ett enda sätt, en enda person (den bäste) eller något annat kategoriskt måste man börja om helt från början.

Vocal signs have temporal linearity, and it is this superlinearity that constitutes their specific deterritorialization and differentiates them from genetic linearity. Genetic linearity is above all spatial, even though its segments are constructed and reproduced in succession; thus at this level it does not require effective overcoding of any kind, only phenomena of end-to-end connection, local regulations, and partial interactions (overcoding takes place only at the level of integrations implying different orders of magnitude). That is why Jacob is reluctant to compare the genetic code to a language; in fact, the genetic code has neither emitter, receiver, comprehension, nor translation, only redundancies and surplus values.

Vad driver förändring? Och hur många lager av överkodade kulturella budskap finns i olika sammanhang? Var finns incitamenten och de utlösande faktorerna som ger upphov till förändring? Deleuze och Guattari pekar på och påminner om; Mellanrummen. Därifrån kommer förändring. Idag strävar vi efter att eliminera mellanrummen, för de ser ut att vara outnyttjade resurser, möjligheter till effektivisering, en chans att tjäna lite mer pengar eller vinna några sekunder till. I själva verket är mellanrummen nödvändiga resurser som redan idag utnyttjas, av alla gemensamt. Fast det förmår vi inte se, för vi är så fixerade vid den och det enda, den eller det bästa. Antingen eller, så lyder den lag som styr sökandet efter svaret eller sanningen. Och den som säger att det vi söker skulle kunna finnas på flera platser samtidigt skrattar vi åt, för det anses vara en befängd idé. Den tanken anses så pass galen att ingen ens funderar över den, inte ens inom vetenskapen. Eller, det stämmer ju inte, låt mig modifiera. Inom delar av humaniora reflekterar man över detta, inom den kulturvetenskap som jag ägnar mig åt anses det vara ett rimligt svar på frågan. Kultur, moral och allt annat ser jag som frågor vars svar aldrig kan preciseras närmare än: Fler än en, men färre än många. Orsaken till det är att jag övertygats om mellanrummens betydelse.

The temporal linearity of language expression relates not only to a succession but to a formal synthesis of succession in which time constitutes a process of linear overcoding and engenders a phenomenon unknown on the other strata: translation, translatability, as opposed to the previous inductions and transductions. Translation should not be understood simply as the ability of one language to "represent" in some way the givens of another language, but beyond that as the ability of language, with its own givens on its own stratum, to represent all the other strata and thus achieve a scientific conception of the world.

Översättning är aldrig en oskyldig och neutral verksamhet, det är en egenskap inbyggd i språket. Jag och du är översättare när vi delger varandra våra respektive upplevelser av semestern, till exempel. Dina tankar om den stad du varit i påverkar mina tankar om staden. Kanske väcks en längtan, ett intresse, eller aversion. Detta påverkar mig framöver när jag ska välja väg i livet, när jag ska prioritera bland utbudet och använda den tid jag har till mitt förfogade så klokt (det vill säga så bra som möjligt utifrån MITT perspektiv) det bara går. Vetenskapen handlar också om översättning, om att fånga signifikanta betydelser och om att presentera dessa på ett sätt som gör att även den som inte studerat det som studerats förstår. Tyvärr förväxlar vi resultatet av forskning med SANNINGEN. Och det är lätt att det blir så, för om man glömmer bort eller förnekar att svaret aldrig kan preciseras närmare än, fler än en men färre än många, återstår bara antingen eller. Rätt ELLER fel, och inga blandformer accepteras. På det sättet töms världen på mening. Det i sin tur öppnar upp för tankar på Max Tegmark eller någon annan, som den smartaste människan. Och när vi väl accepterat det måste vi också, i den linjära logikens heliga namn, acceptera att allt är matematik.   

The scientific world {Welt, as opposed to the Umwelt of the animal) is the translation of all of the flows, particles, codes, and territorialities of the other strata into a sufficiently deterritorialized system of signs, in other words, into an overcoding specific to language.

Vetenskapen är ett språk som är lika mångfacetterat, lika föränderligt och oskyldigt som andra språk. Det må vara lite mer exakt, men det ändrar inte på det faktum att det är ett slags karta som aldrig kan eller får förväxlas med terrängen. Allt är inte matematik, för allt går inte att räkna på. Om det gick att räkna på framtiden skulle ALLT se totalt annorlunda ut. Matematik är ett fantastiskt verktyg, ingen tvekan om det, men det är farligt att förväxla kartan med verkligheten! Vetenskap är ett slags moral, men det är en farlig moral, för börjar vi räkna på olika människors värde öppnar vi Pandoras ask. Vem kan vi offra när ekonomin är pressad? Det går att räkna på det, men är det verkligen det vi vill? På Rasbiologiska Institutet räknades det på människor ... Livet och mänskligheten, kultur och moral, är oändligt mycket mer komplext än vad en aldrig så vacker matematisk formel ger sken av.

This property of overcoding or superlinearity explains why, in language, not only is expression independent of content, but form of expression is independent of substance: translation is possible because the same form can pass from one substance to another, which is not the case for the genetic code, for example, between RNA and DNA chains.

Språk är struktur och strukturer ordnar lika mycket som de ordnas. Inget enda ger oss svaret, det är alltid beroende av sammanhang. Mellanrummen mellan delarna och det som ordnar delarna utgör en helhet och det är inom ramen för den som kvaliteten på svaren kan avgöras, inget är givet på förhand! Försöker man införa en ordning hämtad utifrån måste man vara beredd på att dess utfall blir ett annat, om det inte det som ska ordnas är identiskt. Kultur är kontextuell och förändras genom interaktion mellan delarna som kulturen består av och via försök att beskriva helheten. Betyg, till exempel, kan därför aldrig på förhand sägas vara bra eller dåliga, per se. Det beror på hur de användas och uppfattas, av lärare, elever, föräldrar och samhället. Alla som uttrycker sig kategoriskt om något som har med kultur att göra har fel, det är det enda vi kan veta.

We will see later on how this situation gives rise to certain imperialist pretentions on behalf of language, which are naively expressed in such formulas as: "Every semiology of a nonlinguistic system must use the medium of language... .Language is the interpreter of all the other systems, linguistic and nonlinguistic." This amounts to defining an abstract character of language and then saying that the other strata can share in that character only by being spoken in language. That is stating the obvious. More positively, it must be noted that the immanence within language of universal translation means that its epistrata and parastrata, with respect to superpositions, diffusions, communications, and abutments, operate in an entirely different manner than those of other strata: all human movements, even the most violent, imply translations.

Att leva är att översätta och språket är lika mycket ett verktyg för översättning som det är en översättning i sig. Du och jag och alla andra tolkar och översätter signaler, inifrån våra kroppar och utifrån, från varandra och från omgivningen. Språket är liksom kulturen inget i sig, det är något som uppstår i samspel, mellan. Och det gäller för dig och mig med, vi blir till och förändras i möten, mellan. Därför handlar det inte om antingen eller, utan om både och. Det beror på, närmare än så kommer vi aldrig ett svar, för det finns inget enda svar. Hur mycket vi än önskar att så vore fallet är det en omöjlig dröm! Det måste vi förstå, och förstår vi det öppnar sig en stor verktygslåda, fylld av verktyg som vi är i skriande behov av i dessa dagar. Det handlar inte om vem som har rätt, sekulariserade västerlänningar eller fundamentalistiska muslimer, utan om hur olika människor och kulturer, samhällen och moraler kan leva tillsammans på jorden, idag, imorgon och i en oviss framtid.