Om bara det eller detta, då. Om bara folk röstat lite annorlunda hade den förra regeringen fått sitta kvar, eller den nya kunnat få igenom sin politik. Om bara inte SD fanns, eller V. Känns tankarna igen? Om bara det det där lilla, lilla, den där obetydliga skitsaken, inte fanns eller störde, då skulle allt sett annorlunda ut. Då skulle det bli som vi vill och önskar bli verklighet. Om bara ...
Om jag bara hade gått hemifrån en minut tidigare eller senare hade jag sluppit sitta på det där försenade tåget. Om bara han före mig i kön hade bestämt sig lite snabbare hade jag hunnit med spårvagnen. Om bara studenterna hade varit lite mer motiverade, eller om jag bara slapp rätta tentor, då skulle jobbet vara så mycket roligare. Om bara ...
Alla om och bara är detaljer på marginalen. Och de ser så obetydliga ut att det är lätt att få för sig att det skulle vara enkelt att förändra tillvaron i grunden, om bara ... Tänk om Sverige slapp ta emot flyktingar från Långtbortistan. Om de bara åkte någon annanstans skulle vi slippa problemen. Eller tiggarna, om de bara inte satt där utanför min affär skulle jag slippa få dåligt samvete. Om bara skatten inte var så hög skulle jag kunna köpa, vad det nu är jag idag inte riktigt har råd med. Om bara det eller detta. Jag menar, det handlar ju bara om i sammanhanget obetydliga detaljer. Hur svårt kan det vara. Om bara den där lilla saken såg annorlunda ut, eller om bara han eller hon kunde flytta på sig. Om det bara inte regnat idag, just när jag ...
Om bara, är en tanke som alla bär på, mer eller mindre och oftare eller mer sällan beroende på personlighet. Tanken finns dock överallt och påverkar inte bara dig och mig, utan även politiken, ekonomin och framtiden. Om vi bara slutade tänka allt det där som skulle kunna bli men som inte blev, för att något på marginalen inte klaffade skulle vi ha färre problem. Att tänka så är djupt mänskligt.
Om-bara-logiken infekterar inte bara "vanligt folk" och vardagen, den finns i och påverkar allt och alla. Samhällsplanerare tänker oftast på det mesta, eller borde göra det i alla fall. Och om bara samhällsplanerarna slapp ta ekonomiska hänsyn skulle marginalerna kunna vara mer tilltagna och infrastruktursystemet skulle bli mer robust. Om bara folk uppförde som som forskarna förutspått i sina statistiska undersökningar, de bygger ju ändå på enorma mängder data, hade det eller detta inte gått snett och då hade vi inte brottats med problemen som får oss att framstå som klåpare. Hade Refaat E-Sayed (är det någon som minns honom?) bara inte ljugit om sin doktorshatt hade börskursen inte rasat, kanske. Som sagt, om bara den där lilla detaljen sett annorlunda ut skulle saker och ting fungera som det var tänkt. Det går att rabbla exempel på temat, om bara, i oändlighet.
Ju mer detaljerade underlag, ju mer fakta som samlats in för att eliminera problemen och säkra kvaliteten i processen som ska ta oss till målen på effektivast möjliga sätt, desto mindre och till synes obetydliga detaljer aktiverar känslan av att om bara ... Det är alltid på marginalen som planen spricker och problemen uppstår. Och ju bättre vi blir på att samla information och skapa modeller, desto mindre marginaler behöver vi. Därför fortsätter vi jakten, den fåfänga jakten, för den perfekta planen finns ju där, precis bakom hörnet. Om bara ... Till slut handlar det om en liten fjärils sätt att vifta med vingarna, långt bort, som får systemet att kollapsa. För det oväntat oväntade kommer aldrig att kunna utrotas. Ekvationen, hur vacker den än är, kommer aldrig att gå fullkomligt ihop. Om bara är inte ett problem som går att identifiera och eliminera (hur obetydliga detaljer det än handlar om), det är en del av alla helheter. Den insikten är det jag vill försöka förmedla här.
Om bara är en variant på drömmen om evighetsmaskinen, eller det handlar kanske snarare om samma tanke, samma fenomen. Om fysikens lagar bara var lite annorlunda skulle den där maskinen som skulle kunna lösa alla mänsklighetens energibehov kunna byggas. Så är det, om bara ... Men tänker man så, om vi tillåter den tanken att påverka våra beslut, glömmer vi att förhållandet samtidigt är det omvända. Om fysikens lagar bara var lite, lite annorlunda skulle livet på jorden, solsystemet, Universum och hela verkligheten vara TOTALT annorlunda. Om bara är inget litet obetydligt problem, det är själva fundamentet som allt annat vilar på. Oavsett hur lite som behöver förändras för att det ska bli som vi vill eller har förutspått att det ska bli.
Inget blir som planerat, det är regeln inte undantaget. Alla de där andra som finns runtomkring oss kan inte vara eller agera annorlunda, för de liksom vi är människor och människor är olika. Människor är ofullkomliga bara i förhållande till det som människor väljer att jämföra sig med. Om bara, är en del av det som kännetecknar människan och därför är det också en del av kulturen, inte något externt som irriterar och stör. Helt klart är att det går att irritera sig och att det går att tänka, om bara. Men det nyttar inget till, det är och förblir en lika omöjlig dröm som drömmen om ett par byxor som man kan dra hundralappar ur i en aldrig sinande ström.
Förstår vi det, att vi måste acceptera alla tankar på om bara, snarare än eliminera livets och tillvarons alla små och obetydliga problem, kan arbetet med att bygga ett mer hållbart samhälle ta fart och få vingar. Inser vi att drömmen om det perfekta systemet är omöjlig, fåfäng och ett resultat av omoget tänkande, kan vi rikta våra blickar mot andra saker, kan vi frigöra tid som kan ägnas åt mer meningsfulla sysslor än allt det vi gör idag för att upprätthålla drömmen om att det finns något perfekt system. Om vi bara kan fatta det kan vi bygga en annan och bättre skola, akademi, infrastruktur.
Om bara, tänk (bort) om bara ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar