Volvo, och machokulturen. Vilka värden vårdas?

Volvo PV har tydligen bytt VD här. Det har gått mig förbi. Läser om det i dagens SvD, och reagerar starkt. Vad sysslar man med egentligen i näringslivets toppar? Vad är det för kultur man odlar? Behöver jobba mig in i genustänkandet ordentligt här under den kommande veckan. Är inbjuden till Luleå på fredag, för att tala om genus, makt och hållbarhet, i tider av snabba och omvälvande omställningar. Passar bra att sätta tänderna i Volovs agerande, som ett slags förberedelse inför fredagens hederuppdrag hos Länstyrelsen uppe i norr. Viktiga frågor, om vi vill bygga ett hållbart samhälle.

Vad sysslar de med på Volvo? Kan inte riktigt fatta att det är sant det jag läser. Jag är tagen, och trodde naivt nog inte att det kunde gå till så här. Man häpnar, eller vad sägs om följande? Utgångspunkten för mina reflektioner är Jonas Fröbergs analys av presskonferensen, som inleds med följande frågor:

Vd-byten är komplicerade affärer där ofta den egentliga anledningen viras in i tjocka lager pr-budskap. I Volvofallet är det extra komplicerat när den självklara frågan ställs: Varför avgick Jacoby?

Bara det att frågan fortfarande, efter presskonferensen, hänger kvar i luften gör något med uppfattningen om företaget. Framförallt tycker jag att det borde mana till reflektion kring hur man tänker och vilket kulturellt klimat man skapat inom styrelsen, inte bara på Volvo så klart. Företag är idag sammankopplade på en massa olika sätt, och det ser lika dant ut över hela linjen. I princip. Det är ingen vacker bild som framträder om man skrapar på ytan (exempel på anklagelse som rör stora svenska företag som just Volvos nye VD som utreds för mutor, och Nordea som anklagas för pengatvätt i samband med Teilas affärer i Uzbekistan). Vad som händer i styrelserummen, där allt så att säga börjar är viktigt att syna och fundera kring. Det är bara det att det är en sluten värld, och tillfällena då man lyfter på förlåten är sällsynta. Därför är presskonferensen i samband med VD-bytet intressant.

Presskonferenser där nya vd:ar presenteras i storföretag är en märklig genre, ofta är tillställningarna minutiöst iscensatta med förutbestämd dramaturgi.

Ordföranden (i det här fallet vice ordföranden Hans Olov-Olsson) påpekar först myndigt att bolaget ”ska in i en ny fas” där det ”krävs nya krafter” Jada jada. Inte sällan bär den här typen av presskonferenser vissa drag av Nordkorea.

Men i Volvo PVs fall är det mer komplicerat än så.

Visst är det så. För bara några veckor sedan fick vi nyheten om att förre VDn Stefan Jacoby drabbats av stroke. Ingen hade höjt på ögonbrynen om detta angetts som skäl för att han avsatts som VD. Alla vet att det är pressade att leda ett så pass stort företag, under rådande omständigheter. Därför var det egentligen inte förvånande att han drabbades, för det hänger så klart ihop. Jagvet av egen erfarenhet hur det kan vara, att kroppen reagerar på den situation den tvingas in i. Nu valde man alltså på Volvo att ange andra skäl för att avsätta Jacoby. Och frågan jag ställer mig är, hur klokt var det? Och vad gör detta med synen på Volvo som företag? Klart det spelar roll, eller det borde i alla fall spela roll. Ledningen avspeglar företagets värderingar, och nu snackar jag inte om den värdegrund man själva vill föra fram, utan de värden man visar i och genom sitt agerande. Som på presskonferensen, till exempel.

Många som var på fredagens presskonferens trodde nog innan att den självklara anledningen till Jacobys avgång var - hans stroke. Jacoby hade byggt upp en stark position i bolaget och stod personligen bakom Volvos strategi. Därför kändes fredagens presskonferens som något märklig.

Vice ordförande Olsson nämnde först inte Jacoby med ett enda ord, inte heller den sjukdom som faktiskt styrt honom av banan. Utan sa helt enkelt att Håkan Samuelsson, som stod bredvid på scenen, var mannen att klara Volvos ”nya fas”. 

Vad betyder detta? Något betyder det! Är det månne så att Volvo är rädda för att få rykte om sig att man driver sin personal för hårt? Att kraven på företaget är för stora, och att man som organisation inte klarar pressen? Är det skälet till att man valde att agera som man gjorde? Eftersom man inte ger några egna svar lämnas fältet öppet för spekulation. Från ett isolerat gubbgängs horisont, där man odlat en kultur som utgår från att man har full kontroll över allt, från företagets image till kulturen och allmänhetens syn, kan det så klart te sig klokt att lotsas som detta handlar om ett beslut taget av en styrelse, på strikt företagsekonomiska skäl. Jacoby var inte uppdraget värdig, och nu byter man ut honom till någon av det rätta virket.

En alternativ tolkning är så klart att det är Volvo, det vill säga styrelsen och aktieägarna, som tagit sig vatten över huvudet, och som har drivit sin galjonsfigur in i sjukdom. Och nu offrar man honom, i kampen för ökad vinst och växande marknadsandelar. Den tolkningen anser jag vara mer underbyggd och trovärdig, än styrelsens egen version, som så klart är partisk.

Vem är det man valt som ersättare? Det är man som visat sig kunna stå pall när det blåser, en riktig hårdhuding. Detta visar vilka värden som idealiseras i ett företag som Volvo. Kvinnor göre sig icke besvär, de har inte vad som anses krävas. Fast detta är naturligvis bara nys, för vad som krävs det bestäms av dem som lever och verkar där. Hur mycket man än vill få det att låta som det är ett krig man utkämpar, så är det bara i huvudet på männen som vill se det så och som agerar som om det vore så som det krigas. Finns inget som säger att en kvinna inte skulle kunna leda ett företag. Hindren är mentala finns bara i huvudet på dem som har makten att avsätta och tillsätta.

Samuelsson var på skämthumör och sade att han hellre flyttat hem till Sverige i milt vårväder.

Det var som om Jacoby upphört att existera. 

Här visas prov på ett slags dubbelriktat förakt för svaghet. Den nye kämpen visar att han trivs i hetluften och att han tror på framtiden, och den som inte höll måttet kroppsligt hans existens förnekas. Och så hoppas man att alla ska glömma honom. Men det tänker inte jag göra, jag skriver om det för att ge uppmärksamhet åt ledningens agerande. För den kultur man odlar på Volvo och i andra styrelser är inte hållbar!

Olsson sade sedan, gång på gång, på de direkta frågor som kom att Jacoby skulle ha bytts ut oberoende sin sjukdom. Och att detta diskuteras redan innan sjukdomen.

Vad talar för det? Och varför skall vi tro dem, när de agerar som de gör? Intressant att ta del av tankarna från Fröberg, som är mer insatt än jag.

Min egen reflektion är att den starke Hans-Olov Olsson och lika starke Stefan Jacoby bevisligen haft olika syn på strategiska frågor. Det kan mycket väl ha spelat in. Samtidigt har faktiskt försäljningen sjunkit i Europa - och närmast floppat i det extremt viktiga Kina. Som vd bar Jacoby - som i september bytte ut säljledningen i Kina - ansvar för det.

Samtidigt är Volvo PV i ett tufft läge och har inte råd att vara utan permanent vd en längre tid - man är bland annat mitt i slutförhandlingar om ett stort lån med China Development Bank som är strategiskt viktigt. Varje dag måste det tas beslut som leder Volvo tillbaka på banan.

Vd-jobbet på Volvo är ett av Sveriges mest krävande. Frågan många ställer är om Jacoby hade kunnat komma tillbaka med så kort varsel och köra 150 procent igen.

Fråganjag ställer mig är: Varför överhuvudtaget utsätta någon för den typen av press? Vad är det för samhälle vi har skapat för oss där denna typ av resonemang anses vara fullt legitima? Inget är självklart när det gäller samhällsorganisation, annat än man så klart måste anpassa sig efter kontexten man verkar inom. Men den och dessa i sin tur utgår från många människors agerande i vardagen. Det är genom att acceptera företagsledningarnas agerande, till exempel på presskonferenser som denna eller på bolagsstämmor, som kulturen utvecklas och upprätthålls. Alla som ser det ohållbara i agerandet har ett ansvar att agera, att göra något. Att göra det man kan, orkar och vill för att dra sitt strå till stacken, till byggandet av ett nytt samhälle. Jag bloggar, någon annan kanske skriver en insändare, andra gör sin röst hörd på stämman. Några säljer sina aktier, väljer att köpa en anna bil av ett annat företag som agerar mer i linje med de värderingar man har själv och tror på för farmtiden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Bara så kommer förändring att bli möjlig. Genom handlande, i vardagen.

Att i det läget ta in den erkänt duglige Samuelsson som själv varit med om att besluta strategin i styrelsen, där han suttit med sedan omstarten 2010, som har erfarenhet av fordonsindustrin och som kunde börja med superkort varsel blev därför den logiska utgången i en svår fråga. Och på presskonferens kände Volvo uppenbarligen ett stort behov av att visa att Samuelsson inte är någon man väljer - bara för att förre vd:n blivit sjuk.

Men för att uttrycka det milt: Volvo skulle ha tjänat på om ledargarnityret hade vågat visa lite känslor i ett sådant här läge: Om de vågat säga att det ett tufft läge. Att Jacoby totalt sett ändå gjort ett bra jobb, att deras tankar går till honom. Men det är som om vd:ar inte ska kunna visa känslor inför journalister. Det är synd.

Skulle Jacoby ha bytts ut i dagsläget utan sin stroke? Mitt svar är nej. Däremot hade han kanske bytts ut inom ett halvår om han inte levererat enligt plan.

Vem vill ha något att göra med ett företag vars ledning saknar förmågan att visa känslor? Ett företag som i tysthet och utan ett ord offrar sin förre verkställande ledare? Hur ser en sådan ledning på det folk man säger sig vilja göra affärer med? Jag har min bild klar: Man behandlar oss som hinder i vägen mot personlig framgång och feta bonusar. Vi för dem är en samling losers som inte vågar göra vad som krävs. Dessutom, och det ser jag det allvarligaste, lever man uppenbarligen i tron om att landets befolkning är korkade.

Jag har ingen bil, men om jag skulle köpa en då skulle det vara en elbil tillverkad av SAAB i Trollhättan, av en hel massa skäl. Av miljöskäl, så klart, men framförallt för att dem som säger sig vara intresserade av bilar inte tror på den vision man håller på att skapa där, bara för att den inte utgår från lyxbilar.

Den enda vägen är alltid vägen mot undergång!