Dagens Nietzsche (2012-10-10)

Dagens Nietzsche, tyckte det var ett kul uppslag. Tänkte se här framöver vad det kan ge ifråga om tankar och uppslag till bloggposter. Har satt mig före att läsa hans samlade verk, och började här på morgonen på Filosofin under grekernas tragiska tidsålder, och det finns så mycket inspiration att hämta från hans texter att jag tror på och vågar kasta mig ut. Tanken är att välja ett citat, och använda det för att tänka kring världen och samhället jag lever i, och har som arbete att försöka förstå.

Sitter på tåget, tidigt. På väg till jobbet. En timme som bara är min, att använda till det jag finner viktigast i vardagen, och samhället. Reflektion, kritiskt tänkande, ständigt upprepade försök, att förstå den värld jag lever i. Bloggen hjälper mig i den strävan. Västtrafik gör det inte, inte på annat sätt än att man förflyttar mig och att man erbjuder (oftast) plats och ro att reflektera. Västtrafik är ett skämt. Tyvärr är det till dem vi litar, för att få ihop vardagen. Och då går det som det går. Överfulla tåg, förseningar av ständigt nya, men aldrig acceptabla, skäl. Det säger något, om oss, här, idag.

Viktigt att reflektera över sådant, men inte att klaga. Den någon som borde göra något är du, om inte blir det som måste aldrig gjort. Om inte jag gör något finns inga garantier att något, någonsin blir gjort. Fast det jag tänkte på här var Västtrafiks biljettsystem. Det säger allt om infrastrukturen i Västra Götaland. Vi har här ett system som alla, varje morgon, undervisas i. Varje gång, vid början av varje resa, får alla lyssna till en genomgång av hur man gör för att registrera sin resa och betala för den. Ett sådant system är inte hållbart, och det är uppenbart för alla, det bevisas av Västtrafik själva, vid varje resa. Inte konstigt att infrastrukturen är undermålig. Inte konstigt att samhället står på gränsen till förfall. Allt hänger ihop. Allt påverkar, och påverkas av allt annat.

Funderar på detta, eller det är vad morgonens läsning av Nietzsches inledning till boken får mig att se och att tänka på. Samhället som helhet, och dess delar. Relationen mellan delarna. Texten får mig att återknyta till tanken om att ett samhälle aldrig är starkare än dess svagaste länk. Nietzsche skriver om filosofins och filosofernas betydelse, och om hur viktigt det är att det finns en bas att utgå från. En mylla att växa i. Utan en sund relation mellan vetenskapen (i detta fall om kultur, men det gäller för alla ämnen) och samhällets breda allmänhet blir organismen sårbar. Hållbarhet kan bara nås när klyftorna (ekonomiska, sociala och intellektuella) är små. Det är en gammal insikt. Förstår det när jag läser denna text, som skrevs i slutet av 1800-talet. Den talar till oss, om vi bara väljer att låta den göra det, och inte börjar käbbla om vad den säger egentligen. Det finns inget egentligen, det finns bara olika sätt att använda tankarna, här och nu. Och så finns det konsekvenser av användningen. Inget annat. Nietzsche skriver.

Den uppgift filosofen har att fylla inom en verklig kultur med en enhetlig stil kan vi utifrån våra tillstånd och upplevelser inte riktigt gissa oss till, eftersom vi just inte äger en sådan kultur. Utan endast en kultur som den grekiska kan besvara denna fråga om filosofens uppgift, endast den kan som sagt rättfärdiga filosofin över huvud, eftersom den vet sig vara ensam och kan bevisa varför och hur filosofen inte är en tillfällig och godtycklig vandrare som skingras än hit och än dit. Det finns en järnhård nödvändighet som fjättrar filosofen vid en sann kultur. Men om en sådan kultur inte finns förhanden? Då är filosofen en oberäknelig och därför skräckinjagande komet, medan han i det goda fallet lyser som en av de viktigaste himlakropparna i kulturens solsystem. Därför rättfärdigar grekerna filosofen, ty endast hos dem är han ingen komet.

Äger vi en sådan kultur, med en enhetlig stil. Lever vi i en värld med små och få klyftor, där alla individer har liknande sociala, ekonomiska och intellektuella förutsättningar? Knappast. Därför kan inte heller vi dra den nytta av filosofin, och annan vetenskap, som det finns potential för, i ett väl utvecklat samspel mellan vetenskapen och det omgivande samhället. Samspelet är avgörande, relationen mellan delarna. Filosofen eller vetenskapsutövaren kan aldrig på egen hand lösa problemen, oavsett hur klok hen är. Först när allmänheten förstår och kan ta till sig resultatet av akademins möda har vi ett samhälle som bygger på filosofisk och vetenskaplig bas. Först då existerar ett hållbart system. I samhällen med stora klyftor blir filosofen och vetenskapen "en oberäknelig och därför skräckinjagande komet." Tänkvärt. Viktigt!

Hur har vi det då? I Sverige, idag? Hur ser relationen mellan samhällets olika delar ut? Låt oss titta på det, i ljuset av Nietzsches ord. Läser i dagens tidning om bankvärldens toppar, och hur de resonerar ifråga om sin pension.

SvD Näringsliv har gått igenom pensionsavtalen i börsens 50 största svenska bolag och hittat vd:arna med guldavtalen. Här har deras arbetsgivare låst in sig i enormt dyra pensionslöften som i vissa fall resulterat i årliga pensionsavsättningar på långt över 10 miljoner kronor.

Det här är en typ av avtal – så kallade förmånsbestämd pension – som de flesta börsbolag övergett för länge sedan just därför att de riskerar att bli hiskeligt dyra. Det normala är istället att arbetsgivaren betalar in en på förhand bestämd premie och den enskilde får sedan själv bestämma hur pengarna ska placeras. Arbetsgivaren har då inget ansvar utöver den betalda premien och det är den enskilde som tar smällen om börsen faller.

Bara den som har möjlighet att se till sig själv, och som kan se om sitt eget hus, på andras bekostnad kan göra och tänka så. Inte av ondska, utan för att klyftan mellan dem och det omgivande samhället gör det möjligt. Det är ett samhällsproblem, inte ett individproblem. Löneklyftor, och här talar jag om stora löneklyftor, jag är ingen anhängare av samma lön för alla, är ett samhällsproblem, lika mycket som fattigdom och arbetslöshet. Och jag vill hävda att det är ett mycket större samhällsproblem att några få har enorma rikedomar och makt, än att många är fattiga. För risken med att ge så mycket inflytande till några få är enorm. Man blir varken god eller klok av att få mycket makt och pengar. Risken är istället att man för dåliga vanor och egenskaper vidare i samhället eftersom den som föds i en rik familj kommer att få ett avsevärt försprång framför alla andra. Alla vet att duglighet och intelligens sprids slumpmässigt i populationen. Därför är det inte hållbart att öka klyftorna, inte av något annat skäl än av omsorg om helheten.

Läser vidare om en intressant undersökning. Den handlar om vad ingenjörer ser som sin önskearbetsgivare, och jag ser omgående att det resultatet är gångbart över hela arbetsmarknaden. Så här vill alla ha det, inte bara ingenjörer. Det är inte så svårt egentligen, alla vet detta.

Fast anställning på innovativa företag är viktigast när ingenjören får välja. Och Google toppar listan över önskearbetsplatsen, följd av Apple och Ericsson. Det visar Ingenjörsbarometern, en ny undersökning som fackförbundet Sveriges ingenjörer låtit göra bland sina yrkesverksamma medlemmar över hela Sverige.

Varför gjorde ni undersökningen?

– Många företag har svårt att rekrytera ingenjörer, så vi gör undersökningen för att hjälpa arbetsgivare att förstå vad som är viktigt för dagens och morgondagens ingenjörer, säger Malin Lindström, ansvarig för karriärfrågor på Sveriges ingenjörer.

En fast anställning på ett företag eller i en organisation där man får använda sina kunskaper och kompetenser, och där man kan växa och utvecklas som människa och yrkesutövare. Vem drömmer inte om det? Jag är evigt tacksam för att jag har det, och tror inte jag är unik på något sätt. Varför utformas inte dagspolitiken och samhället som helhet utifrån denna typ av insikt? Alla skulle tjäna på det. Istället tvingas man än en gång läsa om satsningar som gör det billigare att anställa människor som befinner sig i utanförskap. Centerpartiet vill ge skattelättnader för företag som vill anställa den som står utanför arbetsmarknaden. Samma ideologi som gav oss rutadrag och annat som skapar en marknad av det som ingen ser som attraktiva arbeten, men som alla vill ha hjälp med. Vi har testat detta förut, det hette Statarsystemet och det avskaffades vid mitten av 1900-talet, för att dess konsekvenser inte kunde accepteras av ett samhälle som säger sig värna helheten, och som vill minska klyftorna.

Utan en bred och kunnig, intresserad allmänhet står sig samhället slätt. Det är satsningar där, på bredden, på alla och på minskade klyftor som leder till hållbarhet. Och det är bara där som filosofin och vetenskapen kommer till sin rätt. Därför oroas jag djupt av hur man tänker i toppen av samhället. När eliten tar sig fördelar, oavsett hur de ser ut, på allmänhetens bekostnad då är vi illa ute, alla. Utan undantag! Släpp omgående alla tankar på elitsatsningar vill jag skrika, för dessa riskerar att öka klyftorna, till ingens annan nytta än dem som kommer ifråga för satsningen. Jag är ett levande bevis på vad ett samhälle som tror på sina medborgare och som litar på att alla kan, om de bara får chansen att visa det, är möjligt att frambringa. Jag är docent idag, och ägnar all vaken tid åt att betala tillbaka för den möjlighet jag fått. Om jag växt upp idag hade jag troligen tagit emot Centerns utspel med öppna armar. Det är ingen lösning på några problem. Elitsatsningar är tvärt om genvägar till undergången, för alla.

En elit som svävar högt ovanför samhället, som ett slags starkt brinnande komet, för att tala med Nietzsche, är en förebådan om något obehagligt. En elit som är sig själv nog kan aldrig vara bra för oss, alla vi som lever här. Det är att bjuda in en samling omättliga gökungar till boet. Rekryteringar utifrån av forskare som kommer hit ger bara fördelar till dem som väljer att ta del av satsningen, det kommer aldrig att gynna samhället. För kunskap kommer aldrig uppifrån, och sipprar ner. Den växer ut folkdjupet, ut det mycel av rottrådar som finns överallt. Framstående filosofer och nobelpristagare är som svamparna. Bara när basen är bred och kunnig, uteslutande när den som är klok möts av initierat intellektuellt motstånd utvecklas ny kunskap. Satsar man på eliten, de som redan lyckats kommer de att ruttna och sprida välfärdssjukdomarna i systemet som är alla svampars förutsättning. Eliter, ekonomiska, sociala, intellektuella, kan bara uppstå och blomstra i en välskött rabatt.

Eliter är inget man skapar, det är ett kvitto på framgång som ett samhället kan få, om det sköter sina kort och tar vara på det kapital man förfogar över. Topprekryteringar leder alltid och överallt bara till främjande av illojalitet och den som tar sådana erbjudanden kommer att dra vidare till nästa, så fort tillfälle ges. Gökungar kommer utifrån, är stora och ståtliga. Men är de tacksamma? Knappast. Och gynnar de sina värdar? Absolut inte!

Tar vi inte hand om varandra. Ser vi inte till helheten. Minskar vi inte klyftorna. Sprider vi inte kapitalet, det intellektuella såväl som det ekonomiska och det sociala, då är vi illa ute, alla. Utom möjligen dem som själva fått förhandla om sina pensioner och lönevillkor, eller som får del av elitsatsningarna. I ekonomiskt hänseende är Grekland inget föregångsland, men man har varit det i filosofiskt hänseende. "Därför rättfärdigar grekerna filosofen, ty endast hos dem är han ingen komet.", säger Nietzsche. Vi ska dock inte tro honom, inte ta hans ord för sanna bara för att han är berömd. Vi ska använda hans ord och filosofi som verktyg för att se och förstå vår värld och det samhälle vi bygger för oss. Det är ur den myllan filosofer och framgångsrika vetenskaps-, män och kvinnor, växer. Och myllan är alltid viktigare än det som växer ur den. Alltid!