Vart tog alla absent minded professors vägen?

När jag var student mötte jag dem överallt på universitetet och det var en ynnest att få ta del av deras djupa och breda kunskaper om ämnet de forskare inom. Visst var de aparta och vi studenter skrattade ofta åt deras olika egenheter; de var ju ett slags original. Absent minded professor är fortfarande ett begrepp, men personerna har försvunnit från den akademiska världen. Det finns inte plats för den typen av personligheter idag, vilket inte bara gör universitetet till en fattigare värld, det är också en påminnelse om att kunskapens värde har devalverats betydligt sedan millenieskiftet. 

New Public Management är en hänsynslös och rationell produktionsideologi och i en värld där kunskapen inte försvaras, respekteras och anses har ett egenvärde uppstår ett växande glapp mellan nyckeltalen som pekar uppåt samtidigt som vetandet utarmas. Samma i skolan där betygen är bättre än någonsin samtidigt som allt fler lärare vittnar om bristande kunskaper. Förmågan att läsa löses upp i tomma intet när tiden inte anses finnas, och allt fler blir allt sämre på att skriva och förstå abstrakta resonemang. 

De där disträa professorerna vars rum var fyllda av bokhyllor som bågnade under tyngden av alla böcker och som satt bakom skrivbord där dokument staplades i högar som var på väg att rasa, satte inte bara sin prägel på universitetet, de stod också som garanter för kunskapen och den akademiska kvaliteten. De var inte alltid bra på att samarbeta, men de kunde viga sina liv åt och ägna all sin vakna tid åt att läsa, tänka och skriva, vilket är en förutsättning för att utveckla kunskap. Tyvärr utgör det sättet att leva, tänka och agera i den akademiska världen ett hinder för produktionen av resultat och målstyrning av högre utbildning och det faktum att det var det disträa professorerna som bortrationaliserades säger en hel del om synen på kunskap idag.

Självklart går det ut över den akademiska kvaliteten när det varken finns tid eller förståelse för det faktum att tänkande tar tid och att kunskap inte går att styra mot mål. Om akademiker inte får vara akademiska utan betraktas som experter eller konsulter som förväntas tala om hur det är och vad som ska göras och om vetenskapliga resultat förväxlas med sanningen påverkas kunskapen och dess användbarhet, själva syftet med högre utbildning förvanskas och studier förväxlas med effektiv överföring av fakta. Mångfalden hotas. När jag kom till universitetet var den en regnskog jag klev in i, men idag verkar jag snarare i ett antal fält med en och samma gröda. Utan mångfald utarmas och likriktas kunskapen vilket gör den enkel att producera, till priset av att dess värde minskar.