Varför behövs universiteten?

På senare tid har det börjat dyka upp kritik mot högskolor och universitet och det är inte utformningen av verksamheten som kritiseras utan universitetet som sådant. Kritiken går ut på att universitetet har spelat ut sin roll. Jag är också kritisk mot mycket i högskolevärlden, men institutionen som sådan försvarar jag med mitt hjärteblod. Det faktum att nätet svämmar över av information och erbjuder möjlighet till intellektuellt utbyte betyder inte att universitetet blivit obsolet. Problemet är inte universitetet utan att det inte lever upp till sitt eget stolta och över tusenåriga arv. Och anledningen till det är att förväntningarna på verksamheten tagits över av marknadsliberaler som bara accepterar ett enda värde, nämligen pengar. Det som gör ett universitet till ett universitet är att kunskapen står i centrum, vilket inte är fallet idag. New Public Management är en ledningsfilosofi som skapats för att främja effektivitet och lönsamhet, vilket går på tvärs mot alla akademiska värden. Det är alltså inte universitetet som är problemet, elefanten i rummet är NPM.

Universitetet behövs eftersom det är (eller borde vara) en plats dit alla som verkligen vill veta söker sig till för att med gemensamma ansträngningar tillsammans utveckla kunskap. Kunskap tar tid och det finns inga garantier för att man lyckas, men det är så förutsättningarna för lärande och kunskapsutveckling ser ut. Tyvärr håller kunskapen på att spela ut sin roll i dagens samhälle, vilket bekräftas av att sociala nätverk domineras av de konton som lyckas röra upp starkast känslor, inte de konton som har bäst argument och som kommer med de mest underbyggda påståendena. Kritiken mot Folkhälsomyndigheten i allmänhet ich Ander Tegnell i synnerhet är ett skrämmande exempel på hur lite kunskapen är värd i dagens samhälle. Debatten om munskydd visar vad som händer med KUNSKAPEN när den vetenskapliga diskussionen flyttar ut på nätet där det inte handlar om vad man faktiskt VET utan om vad man VILL få andra att tro.

Akademiska samtal och seminarier är väsensskilda från debatterna i medierna, men den skillnaden är omöjlig att peka på och förklara för någon som varken vet hur forskning fungerar eller hyser någon respekt för akademins stolta historia, och att det blivit så här är en konsekvens av ekonomimiseringen av skolan. Kunskapen kan aldrig mäta sig med känslorna i kampen om inflytande, i alla fall inte i ett samhälle där forskare ses som ett särintresse och där kunskapen saknar egenvärde.

Tragiskt nog finns kan man misstänka att ju fler elever som går ut grundskolan med höga betyg och ju högre genomströmningen på högskolan blir, desto svårare bir det att försvara kunskapen. Och orsaken till det är att förståelsen för forskningens elementära utgångspunkter utarmas. Anders Tegnell har en ängels tålamod men varje gång som hans argument möts av en reporter som utan kunskap och respekt för vetenskapen hänvisar till en studie som antas visa att FHM gjort fel undergrävs förtroendet för universitetet som institution, vilket är en process som skyndas på när forskare väljer att skriva debattartiklar vars enda syfte är att ifrågasätta FHM och regeringen.

Idag är första arbetsdagen efter en lång och skön semester, och även om jag oroas över utvecklingen kommer jag aldrig att överge min kamp för kunskapen och universitetsväsendet. Nu ska här skrivas bok, men först har jag några mail att svara på.