Påpekar man detta möts man av hatande nättroll eller förnumstiga påpekanden från så kallade realister som hävdar att man är en drömmare. Jag förlåter dem, för de vet inte vad de gör. Det enda de vet är hur verkligeten ser ut och upplevs från deras högst personliga och strikt begränsade horisont, som de delar med likasinnade. Det är egoismen, kortsyntheten och dumheten som talar. Det kommer aldrig an på hur många man är som tänker samma, utan på hur kloka tankar man tänker och vilka handlingar man utför.
Där kunskapen saknar egenvärde kommer förr eller senare även människovärldet att urholkas, liksom betydelsen av mångfald och miljö. Det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget, men skolan och den högre utbildningen spelar en nyckelroll i byggandet av ett långsiktigt hållbart samhälle. Krisen i skolan är därför minst lika allvarlig som klimatkrisen, och pandemin som vi nu är mitt uppe i är bara en västanfläkt i jämförelse med problemen som ligger och jäser i samhället och världen. Vi måste helt enkelt skärpa oss och tänka längre än näsan räcker, kommun- och landsgränserna sträcker sig och det som är här och nu.
Jag gör det för mitt nyfödda barnbarns skull, liksom för alla andras skull. Inte för min egen, eftersom jag är obetydlig i det stora hela. Jag drar mitt strå till stacken genom att utveckla, sprida och försvara kunskapen samt värla ett konstruktivt, inkännande samtalsklimat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar