Att våren och sommaren präglats av restriktioner av olika slag har inneburit att steget från vårens arbete till semester var litet. Redan innan semestern var jag mentalt förberedd på ledighet, vilket gjort att årets semester har känts längre än många andra års ledighet. Jag känner mig ganska mätt på semester nu och det känns bra att smyga igång arbetet.
Som det verkar får jag inte träffa mitt förstfödda barnbarn förrän tidigast till helgen. Hilding, som han heter, går inte upp riktigt i vikt som han ska enligt sjukvårdens kurva, vilket i mina öron inte låter så märkligt eftersom han föddes en månad för tidigt. Hans allmäntillstånd verkar gott och värdena är bra, men det är frustrerande för dottern att vara ensam och i princip helt isolerad på ett litet rum utan TV. Jag lider med henne och över min egen maktlöshet. Hon måste växa in i rollen och lära sig axla ansvaret för nästa generation. Som pappa och morfar är jag imponerad, och kan vänta på att få träffa underverket. Jag får nöja mig med bilder och filmsnuttar. Vi hinner lära känna varandra, tänker jag. Detta år är en prövning på så många olika sätt, och jag tror det är nyttigt.
Sista ledighetsaktiviteten var gårdagens långpromenad, eller vandring, längs Gotaleden. Vi gick inte alla de sju milen utan började i Tollered och gick till Alingsås, runt 2,5 mil. Det tog drygt fem timmar och blev 33000 steg. På kvällen stannade vi i Alingsås, åt picknick vid kanalen och sov sedan på hotell. Dagen inleddes med en väldigt fin hotellfrukost och nu slappar vi nere vid sjön hemmavid. Känner en enorm tacksamhet över allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar