Här kommer ännu ett smakprov från boken som jag idag ägnar allt fokus åt. Kapitlet som inled på detta sätt heter Viljan att veta och där försöker jag övertyga läsaren om att det inte går att skriva en bra uppsats om man inte drivs av en egen vilja att faktiskt veta något om det uppsatsen handlar om.
Det här kapitlet handlar om en aspekt av utbildning som det sällan talas om, men som är helt avgörande för att studierna ska leda till kunskap, nämligen det faktum att allt lärande bottnar i en genuin vilja att faktiskt lära och utveckla vetande på egen hand och för sin egen skull. Det spelar roll varför man läser på högskolan. Skillnaden mellan att studera med kunskap som mål eller en examen är väsensskild. Lika lite som man vinner ett Nobelpris får man en examen; man måste visa att man förtjänar utmärkelserna och det som bedöms är resultatet av arbetet, inte arbetsinsatsen. Ingen annan har att göra med vilken inställning man har till sina studier. Varför man studerar på högskolan är en samvetsfråga som inte bör ställas; men hur man tänker spelar roll för resultatet av studierna. Vill man verkligen förstå vad vetenskapligt tänkande handlar om, och det behöver man göra för att kunna skriva en bra uppsats, är det viktigt att man ägnar tid och möda åt att lära känna sig själv som lärande subjekt och att man reflekterar över varför man studerar. Kunskap och kompetens är nämligen personliga och förkroppsligade egenskaper och uppsatsen speglar dina insikter och din förståelse på ett mycket tydligare och mer avslöjande sätt än betygen. Idag fokuseras väldigt mycket på prestation och resultat, men tänk på att betyg och bedömning inte är en exakt vetenskap. Man kanske kan få godkänt på ett seminarium genom att tokläsa dagen eller dagarna innan, och möjligen går det att klara en tenta med samma strategi, men det går inte att utveckla ett eget vetenskapligt tänkande på det sättet och heller inte skriva uppsats på de premisserna.
Baksidan med alla regler och anvisningar, instuderingsfrågor och tydliga instruktioner som dagens studenter matas med i akt och mening att underlätta arbetet är att man lätt förleds tro att kunskapsutveckling är en formalitet och att det räcker att förlita sig på andra för att resultatet ska bli bra. Ska forskning kunna leda till ny kunskap går det emellertid inte att kasta sig över processen och det räcker inte att följa regler och anvisningar eller fokusera på slutprodukten. För att arbetet ska bli vetenskapligt behöver man ha en egen idé om varför man gör som man gör och man måste vilja veta något om det man undersöker. Om man bara är intresserad av att bli godkänd är det svårt att skriva en bra uppsats. På samma sätt som det inte räcker att stirra sig blind på kartan för att komma fram till platsen man letar efter räcker det inte att följa anvisningarna slaviskt för att arbetet med uppsatser ska resultera i ny kunskap. Söker man information eller fakta kan man fråga någon, slå upp svaret i en bok eller googla. Söker man kunskap och vill man lära sig något krävs mycket mer av en. För att skapa vetenskapligt hållbara svår på frågorna man arbetar med, vilket är målet med alla uppsatser, krävs att man tar eget ansvar och studerar ämnet som ska undersökas på djupet. Det räcker inte att ha en fråga och söka svar, utan att reflektera över frågans relevans och sätta sig in i hur andra har besvarat liknade frågor samt relatera sina egna förslag på svar till tidigare forskning blir resultatet inte vetenskapligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar