Min granne

Från mitt köksfönster ser jag honom varje morgon, när han står och röker på loftgången utanför lägenheten (som ägs av kommunen) där han bor. Han kom hit som tiggare och satt i ett par år utanför mataffären. Då sov han någonstans i Partille, för jag såg honom på tåget ibland. Jag gjorde det till en vana att ge honom pengar när jag hade kontanter. Inte varje gång men med viss regelbundenhet. Vid jul åkte han hem till Rumänien, tror jag. Han var alltid artig, aldrig påflugen och enormt uthållig. Från morgon till kväll satt han på sin pall och tog tacksamt emot det han fick. Det kan inte ha handlat om särskilt mycket pengar, men uppenbarligen ansåg han det vara värt det.

Så en dag var han borta. Men strax efter såg jag honom städa på torget och han klippte gräs. Och någon tid efter dök han upp i lägenheten utanför mitt fönster. Enligt ett reportage i lokaltidningen är han anställd av företaget som äger torget, och hans fru har kommit hit och bor med honom i lägenheten som jag tror att de delar med andra. De lever sannerligen inget lyxliv, men uppenbarligen är det ett bättre liv än därifrån de kommer. Om de stannat här några år kanske de kan tjäna ihop pengar som räcker resten av livet; jag vet inte men får känslan av att de inte har för avsikt att stanna i Sverige.

Jag vet inte vad han får i lön, men kan tänka mig att det inte är särskilt mycket. Han gör ett fantastiskt jobb och är väldigt noggrann och uppskattad. När han tiggde tyckte jag synd om honom, men nu tänker jag mer på ekonomiska orättvisor i världen, som tvingar människor att söka sig långt hemifrån för att överleva. Och jag oroas över den växande främlingsfientligheten och alla myter och falska föreställningar som sprids i vårt land. Egoismen och oviljan att förstå och acceptera konsekvenserna av vårt sätt att tänka och leva drabbar oss alla, inte bara flyktingar och tiggare, eftersom det bidrar till fördumningen av samhället.

Tillit, förståelse och medmänsklighet bygger hållbara samhällen. Främlingsrädsla, stängda gränser och ointresse och avsaknad av empati gör det inte. Valet är vårt och vi får leva med konsekvenserna oavsett hur vi ser på saken.