Så en dag var han borta. Men strax efter såg jag honom städa på torget och han klippte gräs. Och någon tid efter dök han upp i lägenheten utanför mitt fönster. Enligt ett reportage i lokaltidningen är han anställd av företaget som äger torget, och hans fru har kommit hit och bor med honom i lägenheten som jag tror att de delar med andra. De lever sannerligen inget lyxliv, men uppenbarligen är det ett bättre liv än därifrån de kommer. Om de stannat här några år kanske de kan tjäna ihop pengar som räcker resten av livet; jag vet inte men får känslan av att de inte har för avsikt att stanna i Sverige.
Jag vet inte vad han får i lön, men kan tänka mig att det inte är särskilt mycket. Han gör ett fantastiskt jobb och är väldigt noggrann och uppskattad. När han tiggde tyckte jag synd om honom, men nu tänker jag mer på ekonomiska orättvisor i världen, som tvingar människor att söka sig långt hemifrån för att överleva. Och jag oroas över den växande främlingsfientligheten och alla myter och falska föreställningar som sprids i vårt land. Egoismen och oviljan att förstå och acceptera konsekvenserna av vårt sätt att tänka och leva drabbar oss alla, inte bara flyktingar och tiggare, eftersom det bidrar till fördumningen av samhället.
Tillit, förståelse och medmänsklighet bygger hållbara samhällen. Främlingsrädsla, stängda gränser och ointresse och avsaknad av empati gör det inte. Valet är vårt och vi får leva med konsekvenserna oavsett hur vi ser på saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar