Dagens bild: Kunskapens karaktär och rörelse

Kunskap vill jag se som en förändringsrörelse, en dynamisk process. Kunskap är en tråd som vävs av många mindre trådar av olika längd som tvinnas till garn som kan stickas eller virkar till en mångfacetterade väv. Kunskap är inget man har, det är något man hanterar och förfogar över för en tid och storleken på kunskapen man som individ har tillgång till förändras med åldern och varierar beroende på dagsform. Vetande är därför inget man kan kontrollera att någon annan har, en gång för alla; det beror alltid på. Det är inget problem, utan en förutsättning för lärande.

Bild: Ajan

Barn lär av sina föräldrar och under en tid, innan föräldrarna hunnit bli gamla, kan unga och äldre utbyta tankar och erfarenheter som får båda att utvecklas och kunskapen att växa. Förr eller senare blir dock föräldrarna gamla och deras förmågor urholkas, men i den bästa av världar förvaltas och utvecklas vetandet som äldre generationer byggt upp av de unga. Kunskap är dock ingen linjär process, den utvecklas och har alltid att förhålla sig till en föränderlig omgivning. Kunskap är likt evolutionen en rörelse som utspelar sig mellan överflödet av möjligheter och den begränsade miljön där möjligheterna kastas ut. Lärande och kunskapsutveckling går inte att styra, det är en process som man bara kan försöka lära sig förstå och hantera.

Även om det inte står äpple i bibelns skapelseberättelse är det så ordet frukt har tolkats, och jag gillar den liknelsen. Kunskapen kan ses som en ömtålig frukt som måste vårdas för att kunna användas. Och inte bara frukten som sådan måste vårdas, även dess livsbetingelser måste värnas, annars kommer inga nya frukter att kunna växa. Ett ruttet äpple kan förstöra en hel korg med friska frukter. Om kunskap är en frukt är det viktigt att göra sig medveten om att förruttnelse tenderar att sprida sig och den utvecklingen är svårare att hindra än lärandet och skapandet av ny kunskap.

Kunskap skapas av människor och för människor; den är analog. Därför gillar jag tanken på kunskap som en frukt och oroas jag över digitaliseringen som sprider sig som en löpeld i utbildningssystemet och samhället som helhet. Artificiell intelligens talas det om, men för mig är det en omöjlig dröm om något som låter bra men som inte fungerar, i alla fall inte så länge människor är människor av kött och blod. Och det kommer människorna per definition att vara så länge de existerar, för i samma stund som den förutsättningen förändrats har människorna upphört att vara människor och kunskapen har förändrats i grunden.

Både äpplet och människan är del av livet på jorden, tillsammans med allt och alla andra som lever och verkar här i den enormt komplexa väv av liv som utgör förutsättningen för vardagen och allt det vi lärt oss att ta för givet. Vårdar vi inte livet kan och kommer ingen kunskap i världen att rädda oss. AI må vara effektiv och felfri, men den är inte mänsklig och är inte del av LIVET på jorden även om den skapats av människor. Det är ett tecken bland många andra på att människan bara är smartast på jorden om människan själv får säga det.