Kortsiktighet och ensidigt fokus på det som är bra kännetecknar mänskligheten. Kunskap, kritiskt tänkande, försiktighet och ödmjukhet inför framtidens fundamentala öppenhet är vackra ord, men i praktiken är det svårt att föra fram kritiska synpunkter, oavsett hur väl underbyggda dessa är, om och när pengarna rullar in och det går bra.
När man upptäckte oljans fantastiska egenskaper och började bygga det moderna samhället, som är beroende av "billig" energi var det som mänskligheten förblindades av framgångarna och det kollektiva lyckorus som de ekonomiska framgångarna ledde till; åtminstone för oss som bor i den rika delen av världen. Plötsligt kunde alla flyga över hela världen och köpa varor och tjänster över större avstånd än någonsin tidigare. Det faktum att det går att fånga torsk och räkor utanför Grönlands kust och sedan flyga fångsten till Asien där räkorna skalas och torsken rensas för att sedan flygas tillbaka till Europa för att säljas där visar hur oljan gör det möjligt att exploatera världens ekonomiska klyftor. Betraktat utifrån ett västerländsktperspektiv är oljan ett kinderägg fyllt av möjligheter. Betraktad ifrån alla andra perspektiv är oljan en katastrof.
 |
| Bild: Ajan |
När jag växte upp oroade man sig för att oljan skulle ta slut, men idag blir det allt mer uppenbart att vi redan plockat upp mer olja, kol och gas än vad jordens klimat kan hantera. Under hela 1900-talet förbrukades vinsterna och kostnaderna sköts på framtiden. Och här står vi nu i en värld som oåterkalleligt förändrats. Trots att forskarsamhället är eniga om hur ohållbart det är att fortsätta på den inslagna vägen skyller klimatförnekarna och olje- och kolförepråkarna som förblindats av möjligheten att göra kortsiktiga ekonomiska vinster på Greta Thunberg. Och samtidigt som isarna både på land och i havet smälter, Australien brinner och stormarnas intensitet ökar diskuterar vi om flygskam är bra eller dåligt.
Olja spelar en ENORMT mycket större roll för det moderna samhället än någon av oss kan greppa. Utan olja stannar samhället, eller antar en väsensskild form och ett helt annat uttryck. Livet går inte under, men samhället. Därför är varje resa galenskap, ett slags utdragen, lågintensiv och kollektiv galenskap. Och förnekarna är ännu galnare, för de försvarar ett slags dubbelförnekelse, både förnekelse av fakta och en förnekelse av förnekelsen.
Stora energislukande företag lobbar för sänkta priser på energi, och utövar sin makt på politikerna för att få sin vilja igenom. "Annars flyttar vi. Det finns länder som erbjuder lägre priser (löner, skatter och så vidare. Hållbarhet är inte bara en fråga om olja)." Här är alla förlorare, eller offer. Hela samhället lider svårt av beroendet av oljan, och beroendet påverkar tänkandet på ett obehagligt sätt. Vi fungerar alla likt heroinisten som ställer sin kropp till heroinets förfogande och låter sig förslavas, som gör ALLT för att få tag i nästa fix. Företag är aktörer skapade av människor som självklart agerar utifrån sina och marknadens förutsättningar. Oljan är en entitet som tar sig många olika skepnader: marknaden, pengar och önskan att resa långt, snabbt och billigt (trots att man inser hur orimligt det är) bara för att det går.
Vart ska företagen som idag använder sin makt för att spela ut jordens försvagade ledare (som av folket, i demokratisk ordning, tvingats sänka skatterna och omfördela makten i samhället) mot varandra ta vägen? Och vad ska kunderna, folket som tvingat fram skattesänkningar för att få mer makt, vilket är en makt som sprids uppåt i systemet till företagen som använder den för att bevaka sina vinster. Inte bara staten och kapitalet sitter i samma båt, det gör vi alla och det vi gör det gör vi mot varandra. Och medan vi tjafsar om vad som är vad sinar oljan som är en förutsättning för att vi överhuvudtaget ska kunna tala om det vi talar om, eller det vi debatterar, för något samtal är det ju inte tal om. Vi har allt att förlora på att fortsätta på den inslagna vägen, för det är en återvändsgränd, och inget att förlora på att verka för hållbarhet. Ändå väljer vi att se på världen utifrån vårt kortsiktiga perspektiv. Egoismen känner inga gränser och den kommer förr eller senare att vändas mot oss själva. Det är enkelt att inse, för jag behöver dig för att kunna existera som ett jag. Och utan kunder finns inga företag. Samhället och livet är relationer. Mänskligheten är inte du och jag, utan alla vi TILLSAMMANS och det som händer mellan oss.
Sanningen är att människan inte har kontrollen, det är oljan och pengarna som styr. I drömmarnas värld är allt möjligt, men i verkligheten är bara det möjligt som inte strider mot kultur- och naturlagarna. Ingen olja nyproduceras, så oljan kommer förr eller senare att ta slut. Det är den enda sanningen som betyder något och som vi har att förhålla oss till. Det spelar ingen roll vad Donald Trump eller någon annan ledare säger, väljer vi att lyssna till deras ord väljer vi förnekelsens väg och gräver vår egen grav.
Vi är ALLA medskyldiga. Det är det första vi måste inse. Det andra vi måste acceptera och ta in är att det är på allvar. Det tredje vi måste förstå är att även om hållbarhet är en snudd på omöjlig utmaning måste vi anta den och försöka. Det finns inga som helst alternativ. Ingen kan skylla ifrån sig. Alla kan försöka. Det spelar ingen roll vems felet är för nu är det begånget och nu handlar det om vad vi kan göra, tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar