Mina böcker, mitt universitet

Böcker av papper väger en del och tar plats, men det går ändå för de allra flesta läsande människor att hantera det bibliotek man bygger upp under livet. Och den eller de böcker man för tillfället läser kan man bära med sig utan allt för stora problem. Jag ser det lite som träning för armar och axlar. Som dyslektiker läser jag ganska långsamt, men jag har nästan alltid minst två böcker på gång; en skönlitterär och en vetenskapsrelaterad. Och jag tycker inte om att låna, jag vill äga böckerna jag läser, det vill säga ha dem kvar i bokhyllan där hemma. Några få böcker har jag gjort mig av med, men de allra flesta står i någon av de många bokhyllorna som jag allt mer kommit att se som mitt universitet. Om bildning är det som finns kvar när man glömt vad man lärt sig är böckerna i bokhyllan en påminnelse om vad man läst och en möjlighet att återknyta bekantskapen med orden och insikterna som böckerna är fyllda med. Jag sparar inte böckerna för att läsa dem längre fram; den tanken faller på sin egen orimlighet eftersom böckerna blir fler och fler med åren samtidigt som tiden att läsa krymper.

Kärleken till böckerna har jag haft så länge jag minns och den har vuxit med åren. När jag var liten minns jag hur jag satt och tittade på bokryggarna i mamma och pappas bokhyllor och fantiserade om vad som dolde sig mellan pärmarna. Det var något gåtfullt med böckerna som fysiska objekt, kanske just eftersom jag är dyslektiker. Jag är obekant med begreppet slukarålder. Mitt läsande är och har alltid varit lågaffektivt. Bara några ytterst få böcker har jag sträckläst och jag minns den allra första som det var igår: Bröderna Lejonhjärta som jag tror att jag fick i julklapp någon gång i början av 1970-talet. Den kom ut 1973 men jag är osäker på om jag läste den redan då, det kan ha varit året efter. Vi var hos mormor i Malmö och för första gången i livet var jag helt uppslukad av en bok. Fast mest har läsandet varit en kamp. Fortfarande idag är det något jag måste bestämma mig för att göra. Ofta känns det enklare att skriva. För mig fungerar det så och jag tror det är en bidragande orsak till att jag känner som jag gör inför böckerna som fysiska objekt; de är fortfarande gåtfulla för bidrar till att förtrolla mitt liv.

Tillvaron och lärande går inte att effektivisera. Kunskap och liv är inte produktion av något utan en serie upplevelser och minnen. Det tar tid att läsa eftertänksamt och skriva meningsfulla texter, så strävan efter effektivitet på dessa områden är förödande för den intellektuella utvecklingen. Böckerna bjuder dock motstånd mot effektiviseringssträvan på ett helt annat sätt än texter som sprids via nätet. Därför förmedlar böckerna inte bara bildning, de är en integrerad del av bildningen som sådan. Mediet är lika viktigt som budskapet, och det är en intellektuell egenskap som förändras lika långsamt som biologin. Genetiskt är du och jag identiska med människorna som uppfann skriftspråket och boken, och böckerna är en integrerad del av mänskligheten och dess kultur. Det sägs att internet kommer att revolutionera vårt tänkande, men eftersom vi är biologiska varelser är jag inte säker på att den teknologiska revolutionen kommer innebära något positivt. Vi ser heller ingen bildningsexplosion och lärandet går inte fortare idag än för 100 år sedan. Den mänskliga faktorn är och förblir ett slags kunskapsutvecklingens konstant. Oavsett hur mycket fiber som grävs ner i marken och hur många 5G-master som byggs är och förblir kunskap en biologisk egenskap.

Vi svämmar över av information och nätet gör det möjligt att sprida alternativa fakta på ett sätt som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Internet har alltså revolutionerat våra liv, men är det verkligen till det bättre? Digitaliseringen säljs in som en fantastisk möjlighet, men löftena ligger hela tiden ett steg före. Snart, snart, snart kommer vi att kunna ... Så har man sagt sedan 1990-talet. Visst förundras även jag av utvecklingen, men när jag som idag har tid att stanna upp och verkligen reflektera gör den mig mest beklämd. Tron på digitalisering är naiv och motiveras med ekonomiska argument, för att effektivisera; men människor är analoga och intellektet biologiskt. Så länge som tekniken utvecklas med annat för ögonen än människan och det mänskliga kommer kunskapen och den intellektuella utvecklingen att bli lidande, eftersom människor genom att tvingas interagera med teknik hela tiden påminns om sin egen otillräcklighet i jämförelse med tekniken och dess löften om mer, snabbare och på kortare tid.

Böcker är skapade av människor och för människor. Och när de väl skrivits och tyckts vittrar de långsamt sönder i takt med att kulturen förändras. Böckerna bjuder motstånd mot människans vilja till makt och saktar ner förändringsprocessen så att biologin och intellektet hinner med. Jämför det med den allt snabbare produktionen av all världen data som lagras i servrar i evighet och som kräver mer och mer utrymme och mer och mer energi för varje dag som går. Redan idag producerar internet (om jag förstått saken rätt) lika mycket eller kanske mer koldioxid som flyget, och ju snabbare nätet blir och ju fler som får tillgång till det, desto mer data produceras och desto mer energi krävs. Människorna har dock inte förändrats.

Böcker består av människors tankar som fångats i flykten och gjorts beständiga medan data idag i allt högre grad produceras av datorer och för datorer. Man kan lära sig saker på många olika sätt men kunskap som förmedlas via böcker av papper är annorlunda än insikter som nås via nätet. Lätt fånget, lätt förgånget. Kunskap, bildning och vishet är resultatet av människors intellektuella arbete. Information och fakta produceras och analyseras av datorer. Bildning är en akademisk kvalitet och språket är till skillnad från datakod poetiskt och talar till samt väcker och förmedlar känslor. Att skriva, läsa, äga och samtala om böcker gör oss människor mer mänskliga. Utbytet av tankar och interaktionen på nätet har potential att knyta samman, men i praktiken leder det till fördumning, radikalisering och hat eftersom sociala nätverk lever på känslor, ju starkare desto bättre.

Även om böckerna samlar damm och tar plats kommer jag att behålla dem. Deras närvaro i mitt liv skänker lugn och tillfredställelse. Både böckerna jag har läst, de jag ska läsa och de som aldrig blir lästa betyder lika mycket. Värdet ligger lika mycket i deras innehåll som i mängden, mångfalden och i dess fysiska uppenbarelse. Jag är en del av mina böcker och böckerna en del av mig. Mina datorer och internet är verktyg som jag visserligen uppskattar, men som är till lika mycket besvär som glädje i livet och tillvaron.