Examination, eller produktion?

Det fokuseras på tok för mycket på tentor i dagens högskola. Kontrollerna och hela den administrativa apparat som byggts upp kring examinationerna stjäl allt mer tid från lärarnas undervisning och studenternas lärande. Produktionstänkandet har ätit sig in i akademin och hotar att tränga ut kunskapen eftersom vetande varken går att kontrollera objektivt eller producera efter något slags löpande-band-princip. Som LÄRARE examinerar jag studenterna dels för att bilda mig en uppfattning om deras kunskaper, dels för att lära mig själv förstå hur väl undervisningen, litteraturen och kursen jag ansvarar för fungerar. Som ANSTÄLLD på högskolan examinerar jag studenterna som ett led i produktionen av nyckeltal.

Helt i enlighet med produktionstänkandet antas genomströmningen och rättssäkerheten vara viktigare än kunskapen i dagens högskola. På ytan ser det ut som om verksamheten går som en klocka och därför antas den också kunna effektiviseras. Och produktion av nyckeltal kan precis som all produktion av standardiserade enheter naturligtvis alltid effektiviseras. Kunskap och lärande är dock något helt annat. Ingen säger att kunskapen blir lidande (det skulle innebära att varumärket skadades), men alla som verkligen är på högskolan för att lära och utveckla kunskap inser att så är fallet. Själv lider jag av det och kämpar ständigt med frustrationen över att tvingas vara del av akademins avakademisering. Som lojal medarbetare och dedikerad kunskapssökare slits jag itu av de dubbla budskapen.

Det finns ett pris att betala för produktionstänkandet, men det skjuts, liksom kostnaderna för människans klimatpåverkan, på framtiden. Det går så länge det går, men plötsligt kan Högskolesverige mycket vara i samma situation som Australien, där bränderna härjar i en ofattbar omfattning som en konsekvens av att klimatförändringarna ignorerats. Det finns, brukar man säga, inga gratis luncher. Förr eller senare får vi eller våra barn betala priset för vår konsumtion och vårt sätt att tänka och agera. Att inhämta förlorade kunskaper tar tid och eftersom ett samhälles intellektuella kapacitet utgörs av ett genomsnitt av befolkningen räcker det inte att det finns spjutspetsar. Livet på jordens överlevnad står och faller med mänsklighetens samlade kunskaper och kompetenser.

Att skriva om detta här på Flyktlinjer hjälper mig att hantera frustrationen jag känner över sakernas tillstånd. Bloggandet gör det lättare för mig att hantera den omöjliga situationen jag känner mig inkastad i. Men det påverkar inte kunskapskvaliteten i vårt land och hindrar inte avakademiseringen av högskolan. Ibland önskar jag att jag bara kunde ignorera utvecklingen och följa order, men som jag skrev igår är jag oförmögen till det. Jag är en tänkande och kännande människa och jag känner mig privilegierad eftersom jag både fått chansen att utbilda mig och arbeta på skattebetalarnas bekostnad kan jag inte värja mig. Jag är lika orolig som Greta Thunberg över utvecklingen, särskilt som jag ser sambanden mellan synen på kunskap och synen på hållbarhet. Kulturen som jag forskar om blir allt mer självförnekande och det är en konsekvens av produktionstänkandet som finns inom hela utbildningssystemet.

Om KUNSKAPEN stod i centrum för den högre utbildningen skulle lärare kunna vara lärare och studenterna skulle tvingas ta ett mycket större eget ansvar för sitt eget lärande. Som det är idag räcker det att få godkänt på proven för att få sina poäng och med tiden kan man samla ihop till en examen. Och eftersom alla är nöjda och glada om och när POÄNGEN rapporteras in och produktionen av nyckeltal hålls på en hög och jämn nivå är det idag oerhört svårt att värna kunskapen som krävs för att förstå komplexa problem och inse hur bräcklig demokratin är samt hur saker och ting hänger ihop. Kunskap och intellektuell förmåga är en förutsättning för att möta utmaningarna som mänskligheten står inför, och det är inget man kan PRODUCERA. Liksom kärleken är det något man kan hoppas på, samtidigt som det krävs ödmjukhet inför det faktum att den inte går att tvinga fram.

Är det kunskap vi vill ha måste vi förstå att vetande inte är samma sak som poäng och examina samt acceptera att det handlar om ömtåliga, mellanmänskliga kvaliteter som inte går att producera.