Vill man veta kan man använda sig av olika strategier. Antingen undersöker man saken från grunden på egen hand eller tillsammans med andra, eller också frågar man någon som man litar på eller vet har förstahandskunskap om ämnet. Eller också googlar man, och det kan man också göra på lite olika sätt. Man kan läsa och acceptera första bästa svar man får eller också läser man olika texter och bildar sig en uppfattning som bygger på en analys som även tar källans trovärdighet i beaktande. Vissa söker sig till andra som tänker som dem själva och vill egentligen bara få sina fördomar bekräftade; det var väl det jag visste. Varianter på dessa strategier finns överallt och kombineras på olika sätt. Spektrat löper från forskaren som utgår från egna studier till kunskapsförnekaren som bara lita på människor som tänker som hen själv.
Kunskapen når en aldrig i ren form eftersom den alltid är förmedlad. Kunskap är ett begrepp som människor skapat och använder för att lära sig förstå världen; det handlar om en uppsättning sanningar, handlag och strategier för att avgöra vad man ska anse om saker och ting och hur man ska göra i olika situationer. Detta framstår som allt viktigare att förstå. Förutsättningarna för kunskapen är nästan viktigare att förstå än kunskapen i sig. För vet man vad kunskap är förstår man lättare vad som går att veta och vem man kan och bör lita på.
I dagens prestations- och resultatorienterade värld där strävan efter effektivitet drivits till sin spets söker man efter genvägar och förenklingar, vilket är olyckligt eftersom det riskerar att gå ut över förståelsen för kunskapens natur. Det tar sig olika uttryck. Ett är framväxten av alla standards som bygger på evidens, framtagna för att ge snabba svar på komplexa frågor. Allt fler tvinga allt mer följa regler och rutiner som sanktionerats från någon och med stöd i något. Tyvärr är det ofta oklart vilken kunskap och kunskapssyn som sanktionerna bygger på. Behovet av experter ökar hela tiden, samtidigt som förståelsen för vad kunskap är och hur man avgör vem som utses till expert minskar. Jag ser en risk att man i praktiken kommer att handla som så att man först utser vem som är expert och sedan lyssnar på den personen, istället för att göra tvärtom; det vill säga först lyssna och analysera vad som sägs och sedan avgöra vem som är expert.
Vi är alla människor på gott och ont, och kunskap är skapat vetande. Begäret efter kunskap och viljan att förstå är ofta starkare än den kritiska rösten som säger vänta lite, låt oss dubbelkolla detta. Om önskan att får svar är stark, otåligheten stor, frågan komplex och det finns någon där som säger sig veta och som tar på sig ansvaret, är det svårt att stå emot. Vet man inget om kunskapens natur, förstår man inte vetenskapens karaktär och tror man att kunskap är synonym för sanning, är det lätt att hamna i klorna på charlataner som söker makt och inflytande eller sugas upp i sällskap där man anslutit sig till en lära som bekräftar ens fördomar. Nätet svämmar över av allt detta, vilket gör det viktigare än någonsin i mänsklighetens historia att sprida kunskap om kunskapens väsen och vetenskapens begränsningar och förtjänster.
Idag lyssnas det på och är samhället närmast fixerad vid kunskapsagenter, det vill säga experter som får ansvar för att tala om hur det är och hur saker och ting ska förstås samt hur det som sker ska tolkas. I skolan förväntas lärarna följa regler och manualer i lika hög grad som eleverna, och verksamheten granskas enligt på förhand uppgjorda strategier som utvärderar graden av regelföljande. Den kritiskt analytiska förmågan minskar därför drastiskt i samhället, och experter får allt mer makt samtidigt som kunskapen kontrolleras allt mer av människor med makt. Glappet mellan världen och vetandet ökar för varje år och kunskapen blir allt mer bokstavlig och tvingande. Jag ser med oro hur olika typer av fundamentalism växer fram och krockar med varandra.
Menar vi allvar med talet om kunskapssmhället måste den onda cirkeln brytas. Vi måste överge dyrkan av kunskapsagenter och börja fokusera på kunskapsargument. Argument är fristående från och ANVÄNDS av människor. Inför experter är man i underläge oavsett hur mycket man faktiskt kan och vet, eftersom det är en maktposition. Argument kan dock alla använda och lära sig förstå och analysera. Ingen äger kunskapen och både den och världen samt verkligheten förändras hela tiden. Argument är aldrig ristade i sten, de förändras liksom allt annat och måste utvärderas i varje sammanhang och för respektive ändamål.
Ett verkligt kunskapssamhälle kan aldrig byggas av experter, bara på argument som hela tiden granskas kritiskt i relation till världen och verkligheten. Expertsamhället är inte ett kunskapssamhälle, det är bara en annan form av fundamentalism som är lika förkastlig som alla andra fundamentalismer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar