Ett kort inlägg bara, denna röda dag, som ett slags fortsättning på gårdagens tankar om demokratin. Har vikt hela veckan åt intensivt skrivande på min lärobok, som känns viktigare och viktigare ju mer jag jobbar med den. Kan dock inte hålla mig från att kommentera det faktum att politiska partier, liksom fotbollslag, skolor, kommuner och allt mer annat idag allt mer utvecklats till tomma varumärken berövade på mening och innehåll. Vi lever i ett marknadsföringssamhälle där snart sagt allt handlar om ytan och vad man kan ge sken av, och allt mindre om vad man faktiskt gör.
Idag är det första maj. Arbetarnas stora helgdag. Idag ska Socialdemokraterna (tillsammans med många andra partier så klart) demonstrera, i enlighet med traditionen. Hur skulle det se ut annars? Vad skulle partiet vara utan sina traditioner? Så tänker marknadsförare och varumärkesexperter, de vårdar budskapet och ytan. Det är i sin ordning, det är inte upp till marknadsföraren att skapa eller vårda produkten. Det är, i detta fall, partiets angelägenhet. Så, vad är då S för ett parti; idag och med utgångspunkt i vad man faktiskt gör? Är det ett parti som utgår från vanliga människors med vanliga anställningar, vardag och livssituation, eller är det ett parti som värnar andra intressen och som försöker ge sken av att ha kontakt med partiets ideologiska rötter? Det är upp till väljarna att avgöra, och det är detta jag vill reflektera över.
Vi får de politiker och den politik vi FÖRTJÄNAR, inte det vi önskar. Budskap och image går att skapa, sälja och sprida, men det går inte att bygga ett land och ett hållbart samhälle på önsketänkande eller känsla. Politiker kan nå framgångar i opinionsundersökningar och nå ut med sina budskap, de kan vårda sina varumärken och föra fram karismatiska ledare. Det fungerar, så länge väljarna köper budskapet. Ytterst är det alltid väljarna som bestämmer.
Är det då Socialdemokraterna som demonstrerar idag? För vem och mot vad är det man i så fall demonstrerar? S regerar idag tillsammans med MP, C och L och har av det parlamentariska läget tvingats till kompromisser som slår hårt mot vanliga människor och deras behov av trygghet. Jag anklagar inte S för att vara maktgalna, jag tror partiet liksom övriga partier består av människor som vill väl. S är lika mycket ett varumärke som övriga partier. Det är så samhället och demokratin kommit att utvecklas.
Tänker återigen på H C Andersens saga, Kejsarens nya kläder. Idag plockar S fram sina fanor, standar och banderoller och paraderar på gator och torg. Det är tradition. Men det finns en gräns för vad man som parti kan ge sken av utan att göra våld på verkligheten. Det gäller som sagt alla partier. Idag ägnar jag dock uppmärksamhet åt S, eftersom första maj är deras dag, eller egentligen är det ju arbetarrörelsens dag. Är det en naken kejsare som paraderar, eller i detta fall ett tomt skal som försöker ge sken av att allt är som vanligt?
Tänk om fler verkligen ställde sig frågan: Vad tror JAG på? Vad önskar jag mig för typ av liv? Vilket samhälle vill jag leva i? Tänk om dessa tankar sedan jämfördes med partiernas FAKTISKA beslut och partiprogram, inte med deras budskap och mantran som förs fram i hjärndöda debatter i TV. Tänk om resultatet av denna analytiska tankemanöver sedan resulterade i att man krävde att partierna i HANDLING levde upp till sina slagord. Tänk om VÄLJARNA faktiskt tog ansvar för sina val och visioner, istället för att överlåta ansvaret för samhällets långsiktiga på politiska partier som säger det som väljarna vill höra utan hänsyn till något annat än rådande opinionsläge. Tänk om S möttes av människor som inte bara tänkte utan även sa: Kejsaren är naken. Och tänk om den insikten spred sig i samhället och bland väljarna.
För att rädda samhället och allt det vi vant oss vid att ta för givet krävs det intresserade och engagerade medborgare, med en utvecklad förmåga till kritiskt, analytiskt tänkande. Och för att nå dit krävs en skola som sätter kunskapen i första rummet och en högre utbildning värd namnet. Samhället och demokratin står och faller med synen på och omsorgen om kunskapen. Det är grundbudskapet i min lärobok, som jag ägnar resten av dagen åt att fortsätta skriva på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar