Alla som läser på högskolan måste självklart kunna kräva att bli respektfullt och rättvist bemötta av lärare och annan personal. Det är dock inte samma som rättssäkerhet. Är det kunskap man vill att högskolan ska fokusera på måste tanken på att utbildning är en juridisk fråga överges eller i alla fall tonas ner. Det är nämligen två helt olika saker. Transparens och tydlighet, att regler inte ändras och att organiseringen av utbildningen inte bjuder på överraskningar är självklarheter inom forskningen. Juridiken bygger dock på en helt annan logik som inte bör blandas samman med kunskap. Rättssystemet avgör tviste- och skuldfrågor med utgångspunkt i vad som går att övertyga rättens ledamöter om och i enlighet med lagens bokstav. Utbildningssystemet skapar kunskap och förståelse för den dynamiskt föränderliga verklighet som vi alla lever i men som aldrig går att nå helt igenom objektiv insikt om. Ytterst få frågor rörande kunskap går alltså att uttala sig helt säkert om, och det är heller inte poängen med utbildning att komma fram till definitiva svar. Om det i rättssalen handlar om att nå ett avslut handlar det i forskning och utbildning om att förstå komplexiteten och tillvarons dynamiska gråskalor. Det är med andra ord två helt olika logiker som blandas på ett olyckligt sätt när högskolan strävar efter rättssäkerhet.
Lärarna på universitetet bedömer inlämningar och betygen som sätts är utlåtanden som bygger på fördjupad insikt och erfarenhet samt analys av det underlag som lämnats in. Lärarna bygger sina beslut om betyg på välgrundade argument, medan domare utgår från och hänvisar till lagen. Inom juridiken är det rättvisa som ska uppnås medan högskoleverksamheten har kunskap som mål. Betygssättning är ingen exakt vetenskap, men lärare och studenter spelar i samma lärande lag och målet med studier är inte betyg utan kunskap. Där och när rättssäkerheten blir viktigare än kunskapskvaliteten kommer fokus att riktas mot betygen, bort från kunskapen och allt mer tid och resurser kommer att flyttas från undervisning till processande och behandling av olika typer av överklaganden. Det känns kanske bra för den som vill ha ett högre betyg att kunna klaga på bedömningen, men för kvaliteten i lärandet är det förödande. Själva definitionen av begreppet student är ju att man är på högskolan för att bedriva studier vars mål är att lära. Lärarna som bedömer tentorna har också varit studenter en gång i tiden, men har med åren lärt sig mer och har även skaffat sig en överblick som studenterna saknar.
Om och när överklagan av betyg blir legio, och det verkar tyvärr vara på väg, jämställs lärares kunskaper och erfarenheter med studenternas kompetenser. Om rättssäkerheten drivs till sin spets behandlas parterna som jämbördiga och ärendet omvandlas från en kunskapsfråga som avgörs med goda argument till en juridisk fråga som avgörs av en opartisk domare med utgångspunkt i lagen. Är det då utbildning man ägnar sig åt på högskolan?
Talet om rättssäkerhet inom högskolan riskerar att misstänkliggöra lärarna. Men vad skulle lärarna vinna på att sätta betyg som inte ger en rättvisande bild av kunskapen som betygen förväntas representera? Och skulle det vara så att lärare sätter betyg med utgångspunkt i något annat än kunskapen och den vetenskapliga bedömningen (som givetvis ska vara transparent och bygga på goda argument) skulle systemet för rättssäkerhet ändå bara fånga in och korrigera betygen som är missvisande i negativ bemärkelse. Den som eventuellt får ett glädjebetyg kommer knappast att överklaga. Den lärare som underkänner för att straffa studenter hen ogillar, vilket är det problem som rättssäkerheten skapats för att hantera, kommer att få mer att göra. Varför skulle någon vilja agera på det sättet? Och studenter kan alltid begära en annan examinator om de underkänts två gånger av samma examinator.
Ingen, framförallt inte kunskapsutvecklingen i vårt land, tjänar på att lärarna, som offrat så många år och lagt ner så mycken möda på att utbilda sig till och skaffa sig den erfarenhet som krävs för att kunna arbeta som lärare, misstänkliggörs på det sättet som systemet för rättssäkerhet implicerar. Och kunskapsutvecklingen gynnas inte av att lärare och studenter betraktas som motparter i en konflikt som löses på juridisk väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar