Vuxen är inte bara ett ord

Är det nu det skiftar, nu som politiken och samhällsutvecklingen tar en annan väg, eller måste det bli ännu lite värre innan det stora flertalet inser att vi närmar oss änden av en lång återvändsgränd? Det sätt att leva som vi vant oss vid och tar för givet är inte hållbart. Svårare än så är det inte. Problemen vi brottas med handlar inte om invandring, inte om Islam eller om högerextremism eller någon annan ism. Problemet är att vi (eller vi, och vi; det är våra folkvalda ledare som agerar i vårt ställe) likt trotsiga småbarn försöker pressa en fyrkantig kloss genom ett runt hål i en leksak som barnet inte bryr sig särskilt mycket om. Vi må vara medelålders, men vi beter oss som bortskämda barn. Vi talar om evidens och kunskap i världsklass, men skolans enda uppgift idag är att så billigt, snabbt och effektivt som möjligt producera resultat, tillfredsställa väljarnas "behov" (dröm) om valfrihet samt dra in pengar till aktieägare som i många fall bor någon helt annanstans.

För att hålla illusionen vid liv tvingas man idag ta till allt mer desperata åtgärder, så som förnekelse och fundamentalism. Och för att dölja det faktum att ens åsikter och önskningar är orimliga och att man agerar som en självcentrerad treåring skyller man på någon annan, gärna någon som kommer utifrån. För liksom treåringen tror man att alla är och tänker som en själv och det man tror är det enda rätta, rimliga och möjliga. Cynismen sprider sig liksom hatet och hoten. Allt fler underblåser känslan av otrygghet och "journalister" och självpåtagna granskare av samtiden som lever på intäkter från Swish spelar med och sprider en svart bild av att vi är hotade och att vårt land är slaget i spillor. Och lösningen som efterfrågas är mer av samma: Sänkt skatt och mer vård, skola och omsorg; fler poliser och ett utökat försvar; billigare flygresor och slopad skatt på bensin.

Faktum är att vi som bor här i Sverige har det bättre än någonsin, på nästan alla sätt som går att mäta. Det är på inget sätt bra, men det var inte bättre förr. På det stora hela taget alltså. Men för att se detta måste man lyfta blicken från sandlådan och sluta bevaka sina egna, högst personliga intressen. Man måste växa upp och acceptera det faktum att man lever bland barn som tar hand om andra barn i avsaknad av vuxna. Innan det stora flertalet faktiskt tar ansvar för det man gör, tänker och för åsikterna man sprider i sociala nätverk kan inget verkligt hållbart samhälle växa fram. Det gör kanske ont att tvingas inse att man är vuxen och måste ta ansvar, men det finns ingen annan väg att gå om man vill överleva på sikt.

På omslaget till senaste numret av Time Magazine finns en bild på framtidens ledare. Jag blir allt mer övertygad om att det är så. Jag menar inte att Greta Thunberg kan eller ska ikläda sig rollen och ansvaret som som det innebär att vara folkvald ledare i en demokrati, men hon visar vägen fram genom att agera vuxet och ansvarstagande. Idag leder hon den fortsatta strejken för klimatet och mot allt som leder oss och vårt samhälle bort från den återvändsgränd vi hamnat i. "Hon är bara ett barn och borde vara skolan istället", säger vissa, och avslöjar därmed sin egen pinsamma naivitet. Hon är den ENDE vuxne i rummet! RESPEKT!

Greta Thunberg lever som hon lär, till skillnad från många av de som kritiserar och hånar henne. Hon visar vägen mot framtiden och när allt vänder och mänskligheten blickar tillbaka på den tid som är vår är jag övertygad om att Greta Thunberg kommer att hyllas som den hjälte och förebild hon är.

Själv tillhör jag generation X, den ironiska generationen. Vi levde i skuggan av 68-generationen, den första ungdomsgenerationen som beskyddade oss och garanterade vår trygghet, men som också skaffade sig flera bilar, större hus, ökade sin konsumtion och reste mer än någon annan generation i världshistorien före dem. Jag växte upp i ett av världens mest demokratiska länder och gick i världens bästa skola. Vi gjorde alla det, som växte upp där efter andra världskriget och innan millenniet. Min generation är barn av den första ungdomsgenerationen och vi behövde inte växa upp. Nu får vi betala priser för detta.

Som tur är finns det hopp. Inom några år har de som föddes runt millenniet blivit äldre och kommer då att ta över makten och diktera villkoren. Jag tror det blir bra och längtar dit. Greta Thunberg ger oss en försmak av hur det kan komma att låta och vilka beslut som kommer att tas, av nödvändighet. Hon är redan idag vuxen på ett sätt som få medelålders ens kommer i närheten av. Varför, hur? Hon AGERAR vuxet och tar faktiskt snavar. Hon skryter inte om sin "vuxenhet" och hon talar om det vi behöver höra, inte det vi vill höra.

Låt oss lyssna och lära. Låt oss växa upp och ta det ansvar som måste tas och låt oss göra det som behövs. Det är inga nya uppror som behövs och inga Facebook-grupper där man säger så upp för någon eller något. Det är inte heller svårt. Ge bara upp alla omöjliga drömmar på temat mer för mindre och gör som Greta! Framtiden är här idag, om vi bara vill och förändrar vårt sätt att agera i vardagen.