Både undervisning och inlärning är, liksom skrivande, skapande verksamheter. Och liksom ifråga om allt skapande finns det ett moment av slump och oförutsägbarhet som man måste förstå och ta hänsyn till när man arrangerar för utbildning, forskning och författande av texter. Skapande är en nyckfull process av tillblivelse som inte går att styra mot på förhand bestämda mål. Den som vill skapa kan bara påverka processen på marginalen. Det handlar därför inte om när, var eller hur man gör det som ska göras, utan om att finna strategier för att förutsättningar som ökar chansen att resultatet av arbetet blir bra. Några garantier för framgång går inte att ge. Ödmjukhet är därför en viktig egenskap att utrusta sig med.
Det är tyvärr inte så som skola och utbildning arrangeras idag och det är inte så som forskningsstödet är upplagt. Allt fler verksamheter organiseras enligt samma princip som tillverkning av produkter, längs löpande band; det vill säga som arbeten utförda av robotar. Utbildning är skapande och allt skapande är delvis öppet och ovisst, just eftersom det är människor som lär och utvecklas i skolan. Resultatinriktningen och fokuseringen på produktion är helt förkastlig. Om man vet vart man ska, om målet går att beskriva klart och tydligt är skapande inte vägen fram. Ändå är det så som lärarna tvingas arbeta med undervisning och fostran av eleverna, som får en helt skev bild av hur man lär och vad kunskap är.
På högskolan märks det tydligare och tydligare för varje år som går. Frågorna som ställs till mig som lärare idag är av en helt annat karaktär än frågorna som ställdes till mig när jag var nydisputerad. Och jag märker det även i hur studenterna griper sig an sina studier. De riktar in sig på målet och gör punktinsatser när det närmar sig deadline. Studenterna som skriver uppsats vill följaktligen veta hur de ska göra och vad de ska skriva, trots att det aldrig an vara upp till mig. Jag är handledare och övervakar processen, och bedömer sedan resultatet. Det enda jag kan ge är goda råd om hur man kan tänka för att förverkliga visionen. Tyvärr vill många dock bara bli klara och har därför ingen vision. Då går det inte att skapa, och därmed blir det också svårt att få godkänt. Studenterna som fostrats i dagens prestations- och produktionsinriktade skola är inte rustade för den skapande verksamhet som är högskolans adelsmärke, så för att hålla den heliga genomströmningen uppe tvingas kraven sänkas.
Bara för att man vill ha något betyder inte att man kan få de. Bara om man förstår vad det är för typ av verksamhet man ägnar sig åt och skapar gynnsamma förutsättningar för att nå framgång kan man lyckas i sitt uppsåt. Det gäller lika för elever och studenter, lärare, forskare och författare. Först när politiker och andra makthavare förstår detta, eller när allmänheten inser att skolans primära uppgift är att tillgodose samhällets framtida behov av kunskap, snarare än att erbjuda individuella valmöjligheter idag, finns möjlighet att ändra den olyckliga kurs som vi slagit in på idag. Kunskap når man genom att sträva efter vishet och bildning, inte genom att producera och kontrollera fakta. Utan visioner går det inte att skapa en kunskapsskola, och med visioner menar jag inte mål som kan brytas ner i delmål som ska nås till varje pris. Visioner är bilder att sträva efter och inspireras av. Dagens konkurrens om nyckeltal och försöken att effektivisera utbildningen är helt förkastlig och leder oss bort från det vi säger oss vilja ha. Diskussionen om ORDNINGSBETYG visar hur desperata och maktlösa politikerna är, för det är en totalt meningslös åtgärd som bara handlar om att plocka politiska poänger genom att visa handlingskraft inför hugade väljare.
Parallellt med handledningen skriver jag på en lärobok, och kontrasten mellan mitt eget skrivande och studenternas arbete med sina texter blir plågsamt tydlig. Redan för en månad sedan hade jag ett grovmanus klart, trots att manus inte ska lämnas till förlaget förrän förste september. Tiden fram till dess ska jag ägna åt att fila på upplägget, språket och detaljerna. Jag flyttar stycken, läser högt och redigerar. Jag låter andra läsa och reflekterar över vad jag vill säga och hur jag säger det på bästa sätt. Förra veckan hade jag fyra hela dagar utan något annat inplanerat, men det betyder inte att jag kunde räkna med fyra dagars fastställd produktion av färdig text. Tvärtom drogs jag med en förkylning och hamnade i en skaparkris som fick mig att tappa tron på min egen förmåga, vilket gjorde att resultatet av dagarna blev sämre än jag hoppats på. Jag vet dock av erfarenhet att skrivande fungerar på det sättet, att det är helt normalt att aldrig kunna räkna med något. Därför väntar jag ALDRIG tills det drar ihop sig till deadline, jag tar vara på alla dagar och stunder jag får och är ödmjuk inför nyckfullheten i den skapande processen.
Utan frihet, tillit och (förmåga att ta och hantera) ansvar går det inte att lära, undervisa, skriva eller ägna sig åt något slag av skapande verksamhet. Sedan får konsulterna och politikerna säga vad de vill och ålägga lärare, forskare och författare vilka krav de önskar. Fungerar det inte är det politikernas och makthavarnas fel att målen inte nås, inte människorna som tvingas utföra det omöjliga uppdraget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar