Ju mer information det finns och ju lättare den är att få tag i, desto svårare blir det att skilja fakta från desinformation. Och på samma sätt är det med relationen mellan fakta och kunskap. Ju fler som har tillgång till olika typer av fakta och ju lättare det är att få fram uppgifterna desto svårare blir det och desto mer utvecklad intellektuell och analytisk förmåga krävs av den som verkligen vill veta och utveckla kunskap. Det fortsätter sedan uppåt i vetandets hierarki. I ett samhälle som anser sig vara ett kunskapssamhälle och där allt fler har allt högre akademisk examina blir kunskapen allt svårare att skilja från bildning. Allt klumpas ihop i en enda gröt av mer eller mindre pålitliga uppgifter och skogen som bildningen kan sägas vara blir svår att urskilja bland alla träd. Och där snart sagt alla anser sig veta och ser sig som bildade devalveras vishet till en etikett som sätts på den som lyckas nå igenom det larmande bruset av information.
Det jag försökt beskriva är kunskapssamhällets paradox och inneboende, destruktiva logik. Även kunskap lyder under marknadens lag om tillgång och efterfrågan. Lätt fånget lätt förgånget. Allt som finns i överflöd förlorar sin exklusivitet. Mycket talar för att det är där vi är idag. Vishet och klokskap som växer ur den bildning som är en förutsättning för utveckling och hantering av kunskap löses upp och försvagas i det larmande myller av fakta och information som samhället och alla stressade medborgare översvämmas av. Det blir alt svårare att skilja kloka och ärliga människor som värnar hållbarhet från korkade och makthungriga som bara bryr sig om sig själva och sina allierade. Ju högre upp man strävar i vetandets hierarki desto svårare blir det att hävda sig mot den som inte bryr sig. Ignorans och dumhet vinner alltid i längden över klokhet eftersom vishet, bildning och kunskap kräver något av både sändaren och mottagaren för att fungera.
Efter valet i höstas tog det exceptionellt lång tid att blida regering. Jag ser det som ett tecken i tiden, som en indikation på var vi står och vilket värde kunskapen verkligen har i vårt land. Alla ledare vill framstå som kloka, men KUNSKAPEN, BILDNINGEN och VISHETEN saknar verkligt värde. Och den politiker som är ärlig, som bygger sin politik på kunskap, som lyssnar till forskare och omger sig med kloka, kritiska rådgivare, kommer inte att ha en chans mot den som inte bryr sig om att hålla sig till spelreglerna. Om allt i praktiken bara handlar om makt kommer den ledare som KÄNNS bäst att vinna och kunskap blir bara ännu ett verktyg i kampen om väljarnas nyckfulla intresse. Det faktum att valrörelsen fortsatte även efter att regeringen bildades visar att makten är viktigare än kunskapen.
Politikerna som kampanjar till EU använder alla till buds stående medel och kunskapen har i princip spelat ut sin roll. Inte ens den som mer eller mindre står och ljuger eller uppenbart slirar på sanningen förlorar på det. Tvärtom kan det mycket väl visas sig vara just det som ger framgång och tvingar alla andra att anpassa sig, även de kloka och ansvarstagande.
Kunskap har förvandlats från att vara ett verktyg som används i det mödosamma arbetet med att bygga en bättre och mer hållbar värld för fler, till att bli ett kortsiktigt vapen i kampen om makt. Vishet finns ingen tid att utveckla och bildning kräver allt för mycket tid och kraft för att vara mödan värd, eftersom den intellektuella förmågan och kvaliteten blir meningslös i debattsamhället där alla hävdar att just deras kunskap och fakta är sann och att alla andra ljuger och där ingen hinner eller orkar kontrollera rimligheten i det som sägs.
Det handlar inte om vad vi vet eller vem som kan,utan om vem som hörs och syns mest och vem som har flest följare och anhängare. Och fördelarna hos företrädarna för det egna laget jämförs med nackdelarna hos motståndarlagets företrädare. Politiken och samhällsförvaltningen liknar allt mer de eviga slutspel som ishockeyn och fotbollen utvecklats till för att hålla spänningen uppe. Seriespelets lunk lockar inga kunder till arenorna och politikens gråa vardag får väljarna att tappa intresset. Allt fler måste prestera allt mer spektakulära utspel och medierna sker med ljus och lyckta efter och skapar ibland själva kontoverser mellan motståndare. Debatterna avlöser varandra och valrörelse blir det nya normala.
I skolan fokuserar man på ekonomi och effektiviserar verksamheten för att villa i konkurrensen med andra skolor, om mätbara nyckeltal. Vishet finns ingen tid med, allt fler förstår dessutom allt mindre vad det handlar om. Bildning är alldeles för dyrt och elever och studenter som läser för att få betyg och examen orkar och bryr sig inte. Kunskapen talas det fortfarande om, men eftersom alla konkurrerar med varandra och all verklig kunskapsutveckling kräver samverkan och lyssnande, inkännande förståelse för tillvarons komplexitet handlar utbildning idag allt mer och allt tydligare om att utveckla smidiga system för effektiv överföring av fakta. Och även om den fakta som överförs till eleverna och studenterna är korrekt drunknar den ändå och blir i praktiken meningslös i det hetsiga debattklimat som samtidskulturen utvecklats till.
Jag kanske låter uppgiven. Jag har ju vigt mitt liv åt kunskapen och strävar efter vishet. Jag erkänner villigt att jag ofta kämpar mot känslor av meningslöshet och ensamhet, men när jag tar mig tid att tänka efter inser jag alltid att det jag kan och vet kan ingen ta ifrån mig. Böckerna hemma i bokhyllan som ständigt växer är värda mer än alla akademiska examina och all uppmärksamhet på sociala medier som går att få. Jag känner mig rik för jag vet och även om det jag säger och skriver inte når igenom det larmande bruset vet jag att tomma tunnor låter mest. Jag har lärt mig se och höra igenom ihåligheten och bidar min tid. Verklig kunskap, bildning och strävan efter vishet vinner alltid i längden, och blir det inte så är den som söker sig fram längs den vägen ändå ingen förlorare för kunskapen är en ovärderlig kvalitet som leder till lycka, hälsa och existentiell trygghet som aldrig kan köpas för pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar