Vem kan man lita på?

Tillit bygger samhällen, men att lita blint på någon speciell är förenat med stora risker. Tillit är det kitt som håller samman människor och som gör samhället robust, men det är en egenskap som måste spridas för att fungera. Om en eller några få anses mer värda att lita på än andra är det förenat med stora risker. Människan är oförmögen att hantera allt för mycket tillit. Att vara respekterad innebär makt och makt korrumperar.

Det som får mig att tänka i dessa banor är en intervju jag läste i DN, av Nassim Nicholas Taleb. Han avslöjar där fem sätt att avslöja människor som sägs vara särskilt tillitsfulla. Jag läser just nu journalisten Bosse Lindquists bok Macchiariniaffären: sanningar och lögner på Karolinska, vilket bidrar till den drabbande känslan. Det finns naturligtvis ingen vattentät metod att avslöja någon som medvetet ljuger eller försöker lura en, men de fem frågor som Taleb pekar på räcker en lång väg i både vardagen och arbetslivet. Presenterat på detta sätt, i form av en enkel lista låter det självklart och enkelt, men just därför kanske så viktigt att påminna sig om hur lätt det är att förbise insikterna.

1. Ta inte folk på orden, fråga i stället vad de har åstadkommit

Är det någons kompetens man ska bedöma är det viktiga inte vilka visioner de målar upp, utan vad som faktiskt blivit gjort. Visst måste man vilja någonstans för att komma någonvart, men det är lättare att förföra någon med förhoppningar än med hänvisning till faktiska resultat. Alla kan lova runt och skapa förväntningar. Framtiden finns inte ännu så allt som sägs om den MÅSTE tas med en nypa salt. är det för bra för att vara sant ... Om det var så här som Macchiarini bemötts och om ledningen för Karolinska inte varit så fokuserade på framtiden utan granskat historien och följt upp resultatet av hans operationer hade han avslöjats mycket snabbare. 

2. Kolla om personen har något att förlora på att ha fel

När Macchiarini väl tagit första steget på den bana som kulminerade i och med att han rekryterades till Karolinska hade han ALLT att förlora på att han hade fel, vilket för övrigt även gällde ledningen och läkarna som rekryterade honom. Han fick helt enkelt inte ha fel. Därför kunde han fortsätta utsätta oskyldiga människor i nöd, som satte sin tillit till honom och hans världsrykte, för lidande och livsfara. Sett så här i backspegeln är Macchiariniaffären en provkarta på hur man INTE ska göra.

3. Lita inte på de som hänvisar till sin IQ eller sina akademiska meriter

Paulo Macchiarini är världens bästa kirurg, sa man. Och det ligger kanske något i det. Han kan mycket väl vara en skicklig kirurg, men det betyder inte att hans rykte eller titel kan få människokroppar att acceptera och växa ihop med plast. Bara för att någon är professor betyder inte att allt hen säger är sant. Den som använder sin titel för att övertyga bör man vara vaksam på. Ingen äger sanningen och kunskap vilar alltid på argument. Lyssna mer på VAD som sägs än på VEM som säger det är en tanke jag ofta återkommer till. 

4. Tiden avslöjar alla

Ha inte för bråttom. Vänta och se vad som händer. Beslut som skyndas fram blir sällan bra. Även detta hade räddat liv i relation till Macchiarini som var otålig och ville vidare trots att det fanns indikationer om att allt inte stod rätt till. Han ville tala om sitt rykte och om framtiden. Hela hypen kring honom byggde på att ansvariga med makt inte följde dessa enkla regler.

5. Att man är felfinnare betyder inte att man har rätt

Den avslutande punkten är också viktig, men på ett lite annat sätt. Det är lätt att framstå som smart om man påpekar fel hos andra, men det säger ingenting om personens egna förmågor. Den sista punkten påminner om betydelsen av de övriga. Ingen har helt igenom rätt eftersom verkligheten är komplex och därför är det lätt att finna fel på detaljnivå i andras påståenden, men det betyder inte nödvändigtvis att tankebygget i sin helhet omkullkastats.

Sensmoralen är att det inte finns någon kungsväg till sanning och heller inget enkelt kvalitetstest för att avslöja någon som vill lura en. Jag ser frågorna som en påminnelse om hur viktigt det är att skynda långsamt och att lyssna på många olika människors argument ifall man vill utveckla kunskap och bli bättre på att förstå. Misstänksamhet är inte vägen fram eftersom tilliten därmed ifrågasätts. Vi måste helt enkelt lita på varandra, men aldrig blint.