Martin Luther King hade en dröm om ett mer jämlikt samhälle där mänskliga rättigheter respekterades. Det var nu inte bara hans dröm men han offrade sitt liv för den liksom många andra som kämpat för frihet och mänskliga rättigheter både före och efter honom. Drömmen handlade om ett annat samhälle och en förändring byggd på människors tankar och handlingar. Kings dröm var och är inte omöjlig. Om människor bara vill och gör vad som krävs är visionen möjlig.
Appolloprojektet var en annan typ av dröm. Hade det inte varit tekniskt möjligt hade vi inte firat att det var femtio år sedan mänskligheten lyckades åka till och landa på månen. Vore det tekniskt omöjligt hade det inte gått, oavsett hur stark drömmen, hur mycket resurser man hade tillgång till och hur mycket man än försökte.
Utan drömmar hade människan aldrig lämnat Afrikas savanner. Förmågan (ibland förbannelsen) att drömma skiljer människan från djuren. Det är detta jag vill reflektera över. Den mänskliga egenskapen att formulera och (försöka) realisera drömmar. Liksom det faktum att det finns olika och mer eller mindre realiserbara drömmar. Det räcker inte bara kunna, man måste även vilja. Ibland saknas viljan och i vissa fall går det inte. Ibland vill man det omöjliga. Jag ser ett växande behov av reflektion över detta.
EU har vuxit fram ur en dröm om fred. Efter andra världskrigets fasor insåg både ledare och medborgare i dåtidens Europa att man var tvungen att mötas i samtal för att jämka samman respektive lands drömmar, för allas skull. Risken med överstatliga projekt, liksom för övrigt med nationella, regionala, kommunala och ända ner på familjenivå är att summan av allas drömmar blir en vision som ingen känner sig bekväm med eller hemma i. Känner man så inför EU kan det finnas en poäng med att reflektera över detta med drömmar och deras olika karaktär. EU är en koloss som förfogar över stor makt och både riskerna och möjligheterna med detta är viktigt att ta med i beräkningen. Vi behöver påminna oss om varför EU, eller kol- och stålunionen och senare EG, en gång bildades: för fredens skull. Drömmen som EU bygger på är en värld i fred, inte stängda gränser, ett starkt försvar, handelstullar och jordbrukssubventioner. Absolut inte sekretess och höga ersättningar till ledamöterna.
Drömmen om EU har förändrats och kan förändras framöver. Om människorna som bor i Europa bara vill och kan enas så går det. Fast man måste vara medveten om att ett så pass stort projekt som EU aldrig helt igenom kan bli MIN eller VÅR dröm. Därför borde inte så många olika drömmar knytas till projektet. Drömmen om fred och mänskliga rättigheter är nog så svår att enas om. Valrörelsen visar hur hopplöst det är att ens försöka komma överens och Brexit är ett varnande exempel för vad som händer när drömmen bygger på orimliga förväntningar om att man både kan ha kakan och äta den med. En omöjlig dröm är just omöjlig.
Fredsrörelsen, kampen för mänskliga rättigheter och idag kampen för klimatet bygger på drömmar som faktiskt går att realisera, om tillräckligt många människor bara vill och gör vad som krävs. Glädjande nog behövs det varken teknisk expertis eller massor med pengar som i fallet med Apolloprojektet för att realisera den typen av drömmar. Därmed inte sagt att det är enkelt. Vad som däremot INTE går och det som vi alla måste vara vaksamma på är förekomsten och spridandet av OMÖJLIGA drömmar. Fred, hållbarhet, demokrati och mänskliga rättigheter är öppna drömmar som utgör ett slags förutsättning för allt annat. Totalitära drömmar om realiseringen av MIN eller VÅR vision är däremot av en helt annan karaktär. Drömmar som kräver enighet och rättning i leden är potentiellt förödande. Det var just den typen av drömmar som ledde fram till att EU skapades, så när dessa drömmar nu smyger sig in i politiken är det ingen liten sak.
Extremhögern som på allt fler håll i Europa och andra ställen i världen anar morgonluft bygger på samma förnekelse av verkligheten som kommunismen och kommer därför förr eller senare att leda till liknande förödande konsekvenser. All kultur överallt och alltid är komplex och föränderlig, det är därför ordning inte går att tvinga fram. Alla former av fundamentalism och krav på lydnad bär på fröet till sin egen undergång. Med makt följer ansvar om ödmjukhet inför allt det vi vet och under mänsklighetens hela historia har lärt oss. Sovjetstaten försökte sätta sig över naturlagarna vilket fick förödande konsekvenser och Maos dröm om Kinas stora språng och en kulturrevolution dödade (minst) lika många människor som nazisternas dröm om tredje riket. Det kommer inte an på vilken politisk färg som drömmen målas i, är den omöjlig är den potentiellt livsfarlig.
Vi kan inte säga att vi inte visste. Väljer vi att lyssna på marknadsfundamentalisterna, klimatförnekarna eller de som vill bygga en etniskt homogen, fästning Europa med en en stor och stark armé, är det mot bättre vetande. Det är OMÖJLIGA drömmar. Efter andra världskriget var det kommunismen som seglade i medvind och som fick växa sig så pass stark att dess konsekvenser blev förödande. Idag är det kapitalismen och högern som rör sig i samma riktning. Därför behöver vi reflektera över vilka drömmar vi bär på och vill se realiserade.
Drömmar om hållbarhet, fred och mänskliga rättigheter är öppna till sin natur. Det är antifundamentalistiska drömmar som utgör förutsättningen för alla andra drömmar. Demokrati handlar om att skapa möjligheter för fler att drömma olika drömmar. Det är en drömmarnas dröm som går att enas kring, om man bara förstår och respekterar verkligheten. Den typen av drömmar behöver vi idag mer än kanske någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar