söndag 5 maj 2019

Faktafokuserad eller bildningsorienterad?

Vad är skolans och forskningens mål? Hur skapas förutsättningar för framväxten av ett politiskt system som inte bryter ner utan bygger upp och utvecklar samhället i takt med den föränderliga omvärlden? Det handlar om frågor utan givna svar, och jag skulle säga att DET är viktigare att förstå än något annat. För att kunna komma någon vart måste vi reflektera över den kunskapssyn som tas för given liksom över ens egen personlighet. Individer kan vara fokuserade på fakta eller bildning, och kulturen som bildar klangbotten till samhället och dess förvaltning präglas alltid av mer eller mindre av det ena eller andra.

Allting rör sig och förändras. Synen på kunskap utvecklas i ena eller andra riktningen. Ett ganska långt tag nu har vi rört oss bort från bildning, mot fakta. Viljan att veta SÄKERT har dominerat och tillsammans med en rad andra aspekter av mänskligt liv påverkas utvecklingen i skolan, politiken och resten av samhället. Allt och alla hänger ihop. Vart vi är på väg är svårt att sia om, även om många uttalar sig tvärsäkert. Det går dock att tyda tecken på ifall samtiden präglas av mer eller mindre fakta eller bildning.

Jag skulle säga att det står och väger. I och med lanseringen av begreppet alternativa fakta menar jag att sökandet efter säker kunskap nådde ett slags gräns där viljan att veta visade sig vara starkare än kunskapen man söker. När man väl passerat gränsen öppnar sig ett helt nytt kunskapslandskap där vetande relateras till graden av makt och inflytande hos den som uttalar sig i namn av kunskap. Det är ett riskabelt tillstånd, det vet vi. Historien har lärt oss det. Pendeln borde därför svänga, även om det kan ta ett tag innan det märks. Jag tycker mig dock se en rad tecken på att synen på bildning håller på att förändras. Inte så att fler talar om behovet av bildning, utan för att allt fler verkar inse att tillvaron är alt för komplex för att kunna förstås och hanteras endast med hjälp av positivismens verktyg för sökande och bekräftelse av säker kunskap.

För att kunna främja förståelse för komplexitet krävs insikt om och metoder för att placera kunskapen i och förstå vetandet med hänsyn tagen till sammanhanget som den uppstår i och relaterar till. Kulturella frågor är aldrig någonsin så enkla att det går att avgöra vem av alla tvärsäkra förståsigpåare som har rätt. Alla kan ha fel, eller också kan flera svar fungera. Och det förändras hela tiden. Det verkar så sakteliga gå upp för allt fler att det faktiskt är så som verkligheten fungerar och när den insikten väl slagit rot är det bara en tidsfråga innan politiken och samhällsförvaltningen anpassas till den synen på kunskap. Där är vi inte än, inte på långa vägar, men jag tror att vi närmar oss. När en mer bildningsorienterad kunskapssyn får fäste kan allt förändras snabbt.

Jag blir allt mer hoppfull och tror allt mer på framtiden, trots att det ser mörkt ut. Fast det är just för att rådande kunskapssyn är ohållbar och verklighetsfrämmande som det ser mörkt ut. Det är bara mörkt så länge det stora flertalet håller fast vid det gamla, vilket blir svårare och svårare ju mörkare det blir. Därför är det när det är som mörkast som vändningen är som närmast. Den som ser på kunskap på ett sätt som harmonierar med verkligheten är i längden alltid en vinnare, oavsett hur den omgivande kulturen ser på kunskap. Det går inte att bygga något beständigt och hållbart på alternativa fakta. Ur ett hav av bildning präglad av mångfald går det dock alltid att hämta inspiration till tankar och förslag som kan testas empiriskt. Samhället och utvecklingen är inte målstyrd, den växer liksom kunskapen fram mellan människor i en öppen process av trial-and-error.

Inga kommentarer: