Vilka övertygelser styr och vad ligger egentligen bakom terrorn?

Fångar upp en länk ur flödet av inlägg på sociala medier, en artikel av Joel Halldrof, från tidningen Dagen. Den handlar om terror, om vad som driver människor att begå terrorhandlingar och vad som räknas som terror egentligen och i praktiken. Jag är mot alla typer av våld och bryr mig därför mindre om i vems namn eller med vilken anledning som våld utövas, det jag vill bekämpa är våldshandlingarna som sådana. Och så vid jag kämpa för medmänsklighet, öppenhet och demokrati. Enligt min syn på människor är ingen illegal, olönsam eller bättre. Inte i grunden. Jag vänder mig mot den syn på människor som till exempel Alice Teodorescu gav uttryck för i Aktuellt igår, som går ut på att det finns närande och tärande människor. Invandrare är inte lönsamma sa hon. Fast det handlar om hur man VÄLJER att räkna. Skattesmitare, företag som smutsar ner miljön eller organisationer där man utnyttjar sina anställda så att de drivs till gränsen för sjukskrivning, hur lönsamma är de? Ska man räkna på individers ekonomiska värde är man ute på ett sluttande plan och om bara den som kan bära sina egna kostnader är välkommen har vi snart inget samhälle, ingen stolt nation att värna. Det är lätt att tala om pengar, om lönsamhet och att fördöma terror, men svårare att samtala om verkligt hållbara lösningar. Ska man kunna lösa problemen som många samhällen brottas med idag måste man gå till botten med och diskutera grundproblemet.

Allt fler säger: Det är nog nu. Terrorismen kan inte få fortsätta att härja. Saker och ting måste förändras, som Theresa May sa efter den fruktansvärda attacken i London förra helgen. May identifierade också den ideologi som ligger bakom många av de senaste terrorattackerna: det hon kallade islamistisk extremism. 

Jag har de senaste åren ägnat en del trycksvärta åt att försöka förklara det orimliga i påståendet att religion orsakar våld. ”Religion” är något så varierat att det inte går att göra några generaliseringar om det alls. Religion av olika slag kan inspirera allt möjligt: kultur, kapitalism – och våld.

Ska man kunna peka på en orsak måste den orsaken vara giltig, och religion är en meningslös förklaring. Religion kan betyda så oerhört mycket och ingen kan veta vad någon annan tror och vad som driver hen att agera som hen gör, egentligen. Terroristerna som dödar är till förkrossande majoritet män, varför inte anföra det som skäl? Sanningen är att det inte finns någon enkel förklaring, och alla försök att peka ut någon sådan är att göra våld på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är ovetenskapligt och populistiskt och omöjligt att ro i land utan att vinkla och välja och vraka bland tillgängliga siffror.

För om idén att religion alltid göder våld är ett dike, så är ett annat att bortse från övertygelsernas betydelse. De som tänker så menar ofta att religion möjligen kan vara en täckmantel för våld, men att orsaken egentligen är något annat. Denna syn bottnar antingen i en idealistisk idé om att religion djupast sett handlar om kärlek – också det en generalisering – eller i en marxistiskt färgad ovilja att medge att övertygelser alls spelar roll. Övertygelser har betydelse. Förmågan att forma våra liv, och ytterst vår värld, efter våra idéer skiljer människan från djuren.

Låt oss tala om övertygelser istället, om olika typer av övertygelser. Vad är det som driver en sådan som, till exempel Tino Sanandaji att räkna som han gör? Det är inte en strävan efter objektivitet, den saken är klar. En rimligare förklaring är att han drivs av en övertygelse. Låt oss tala om den. Varför är det viktigt att räkna på vad invandrare kostar det svenska samhället, och varför är det inte viktigt att räkna på vad skatteflykt eller multihandikappade barn kostar? Ska man räkna på kostnader kommer man, om man är verkligt objektiv, förr eller senare att tvingas räkna på vad ett människoliv är värt och det skapar fler problem än dem man säger sig vilja lösa. Det handlar om övertygelser, olika övertygelser, inte om sanningar eller fakta. Övertygelserna kommer först, och sedan väljs de fakta ut som ger stöd åt övertygelsen och får den att framstå som ovidkommande. Religion förklarar inget, för religion är ett allt för diffust begrepp. Övertygelser däremot går både att diskutera, kritisera och hantera objektivt. Fast det kräver att man faktist tala om både egna och andras övertygelser, att man blottar sig och vågar möta den andre som människa, istället för som representant för en grupp.

Men om vi ska tala om övertygelsers konsekvenser måste vi tala om specifika övertygelser. Det kräver kunskap och disciplinerade analyser. Att helt ursäkta eller helt skuldbelägga all religion är uttryck för lättja och okunnighet, vilket tyvärr ofta präglar debatt om religion i dag.

Debatten är problematisk på det sättet, för den lämpar sig inte för kunskap och disciplinerade analyser. Debatten är som klippt och skuren för populistiska förenklingar, lättja och får den okunniges argument att framstå som lika giltiga som den kloke. Debatten ger fritt utlopp för känslorna och där kan övertygelser förväxlas med hårda fakta. Debatten löser inga problem, den försvårar istället arbetet med att bygga ett hållbart samhälle. Den polariserar och drar fram det sämsta hos alla alla människor.

Det som motiverar IS är varken religion i allmänhet eller mainstream-islam, utan salafism, en rörelse från 1700-talet som försöker upprätta sin tolkning av 600-talets islam. Den präglas av stränga klädkoder (skägg för män, ansiktsslöja för kvinnor), strävan efter renhet, och betonar separation från icke-muslimer.

Det är fanatiska övertygelser och fundamentalism som är problemet, inte Islam. Religionskritiken löser lika lite problemet som det går att skjuta mygg med kanon. Övertygelser däremot går att bemöta med mycket större precision och riktar sig bara till det som bör fördömas. Religion är ett allt för komplext fenomen för att det ska gå att kritisera den, och kritiken slår dessutom lika hårt mot allt det som är positivt med religioner. Jag håller med Halldrof: Låt oss tala om övertygelser, dess innehåll och konsekvenser! Extremism och fundamentalism är ett allvarligt problem, oavsett vad övertygelsen bygger på.

Rörelsen är i minoritet inom islam, och skulle säkert vara irrelevant om den inte backats upp av det rika Saudiarabien. Efter oljeboomen på 1970-talet har kungariket exporterat salafism-wahhabism över världen via skolor, predikanter och moskéer. 

Den saudiska regimen är ingen vän av IS, men skillnaden är subtil: terrororganisationen ser våld som en legitim strategi för att åstadkomma det ideala muslimska samhället, vilket saudiska lärde avvisar. Det handlar alltså om metod snarare än innehåll, och det är lätt att se att salafistiska, saudi-finaniserade miljöer kan bli grogrund för terrorn.

Detta är en destruktiv ideologi värd att motarbeta. Det finns också en oro för att pengar från oljestaten finansierar verksamhet i Sverige. Men här finns ett hyckleri som Kashif Virk, imam i Islams Ahmadiyya församling i Stockholm, satte fingret på när han fick frågan om han tog pengar från Saudi och svarade: Nej, men fråga gärna Stefan Löfven samma sak!

Talar man om övertygelser tvingas ett helt annat samtal fram och helt andra saker och aspekter måste vändas och vridas på. Plötsligt är det inte så enkelt längre. Varifrån får IS pengar att finansiera terrorn och vad är det som dödar egentligen?

Saudiarabien är enligt regeringens hemsida Sveriges viktigaste handelspartner i Mellanöstern. Vi oroar oss alltså för inflytande från salafismen, men drar oss inte för att själva ha täta band till salafismens moderland. Vi har omfattande ekonomiska och diplomatiska kontakter med detta land, som torterar regimkritiker, anklagas för krigsbrott i Jemen och sätter kvinnors rättigheter på undantag.

När ska vi på allvar börja tala om dessa saker? Påminner om kritiken som Margot Wallström drog på sig när hon kritiserade problematiska övertygelser (förekomsten av piskstraff av regimkritiska bloggare, kvinnoförtryck och en kungamakt med absolut makt) och inte religion. Näringslivets företrädare i Sverige såg henne som ett hot mot ekonomin, vilket också är en övertygelse. Att välja att bortse från sambanden och beslutet att kritisera Islam, istället för regimen och de ekonomiska intressen som ger den sitt stöd, är hyckleri.

På den globala scenen är Saudiarabien världens största vapenimportör. Det var en anledning till president Trumps besök där i maj, då ett miljardavtal mellan länderna slöts. Även Mays Storbritannien byter vapen mot olja med Saudiarabien. Väst går alltså hand i hand med ett land som är ideologiproducent för terrorismen på våra gator. Och det handlar inte bara om ideologi: för en tid sedan läckte ett amerikanskt ambassadmeddelande som pekade ut landet som en källa för finansiering av den globala terrorn. 

Vilken trovärdighet ger det att väst förfasar sig över IS terror och samtidigt samarbetar med ett land som är så likt det kalifat IS drömmer om att upprätta? Det är symptomatiskt att när politiker talar om hårdare tag, är det nästan alltid svaga grupper som ska sättas åt. Ingen vill offra handelskontrakt, eller riskera att göra sig ovän med en allierad i FN-diplomatin.

Vad är det för övertygelser som ligger till grund för dessa beslut, och hur hänger detta sätt att resonera ihop med terrorn som alla fördömer? Vad är hönan och vad är egget? Menar man allvar med kritiken mot terror går det inte att välja vad som ska debatteras och vad som ska hållas utanför politiken. Det kan bara Jimmie Åkesson och andra göra utan att tappa ansiktet, för de är öppna med sin övertygelse om att det är känslan som räknas. Margot Wallström har inga ekonomiska intressen och ingen egen agenda, hennes utrikespolitik bygger på en feministisk övertygelse och hon är konsekvent i sin hållning. Det kostar, men är ett pris som i alla fall jag är beredd att betala. Hur kan man vara mot terror, men samtidigt vara för krig och vapenexport? Vad är det för övertygelse som gör att man kommer fram till att det inte finns någon motsättning mellan dessa saker och vad är det man värnar egentligen när man säger att invandrare är olönsamma?

Ingen talar heller om krafttag i form av storsatsningar i socialt utsatta områden, där grogrunden för terrorrekrytering finns. I stället ska man stänga gränser för flyende eller sätta fotboja på migranter – åtgärder som inte innebär några uppoffringar, och troligen inte heller är särskilt effektiva.

Pregnanta frågor som en företrädare för kyrkan och religionen, som borde tas på mycket större allvar än vad som är fallet idag. Om man VERKLIGEN vill komma till rätta med problemen.

Detta är en tom signalpolitik som varken präglas av mod eller tålamod, och som därför aldrig kommer aldrig kunna besegra terrorismen.

Låt oss tala om övertygelser istället för religion eller Islam. Låt oss SAMTALA om vad som verkligen betyder något och hur allt och alla hänger ihop. Låt oss mötas och lyssna på varandra, vi behöver inte nödvändigtvis komma överens, bara lyssna för att försöka förstå vilka övertygelser och grundläggande värderingar som ligger till grund för det vi tror på. Alla, utan undantag, tror på något. Vad tror du på? Vilken övertygelse får dig att tänka och agera som du gör? Och om du inte vill tänka på eller samtala om det, varför tror du då att den du föraktar skulle vilja tala om sina övertygelser?