Konstruktivismens flytande skala

Det var länge sedan nu som jag läste Ian Hackings bok Social konstruktion av vad?, men dess bärande tankar påverkar mig fortfarande. Det är en av alla böcker som påverkat riktningen på mitt tänkande och som hjälpt mig först vad jag sysslar med. På Adlibris hemsida presenteras boken och dess författare på följande sätt, vilket jag tror är ett citat från en recension av boken, skriven av Richard Rorty.

Social konstruktion eller oberoende verklighet? Frågan har dominerat den metodologiska debatten, framförallt inom samhällsvetenskaperna, under de senaste decennierna. Men vad är social konstruktion och exakt vad är det som tänks vara socialt konstruerat? Ian Hacking benar upp de teroretiska problemen utifrån intressanta och konkreta exempel, och ger samtidigt en historisk bakgrund till debatten om sociala konstruktioner. Skarpsinnigt och engagerande diskuterar han frågor om hur verklighet och klassifikation samspelar, till exempel i synen på övergrepp mot barn, på manligt och kvinnligt, och på olika former av galenskap.Ian Hacking föddes 1936 i Vancouver, British Columbia, Kanada. Han är professor i filosofi vid Torontos universitet, knuten till Institute for the History and Philosophy of Science and Technology, och även professor vid Collège de France. Ian Hacking är författare till en rad uppmärksammade böcker, av vilka flera kommit att bli klassiker inom sina områden.Ian Hacking är den mest intellektuellt nyfikne och uppslagsrike av nu verksamma vetenskapsfilosofer. Hackings bok utgör ett beundransvärt exempel på både hänsynslösa avslöjanden och ett tankedigert och självständigt filosoferande en ovanlig kombination av sunt förnuft och teknisk briljans. RICHARD RORTY, The Atlantic Monthly

Jag fostrades till forskare i en konstruktivistisk vetenskapstradition, men eftersom jag alltid haft svårt att helt köpa en tanke eller ansluta mig till en rörelse var det med en viss skepticism jag tog mig an tankarna. Och det var därför en befrielse att läsa Hacking, långt senare, i samband med att jag skulle undervisa om konstruktivism. Hacking hävdar att de flesta forskare som utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv gör det därför att de är kritiska mot rådande förhållanden. Jag vill se det som att min forskning handlar om det som skulle kunna bli, om förutsättningar för förändring. Livets, samhällets och tillvarons kontingenser (det som är möjligt men inte nödvändigt) intresserar jag mig för. Det som är konstruerat och kulturellt upprätthållet kan förändras, om tillräckligt många förändrar sitt sätt att tänka och agera. Det som inte är nödvändigt måste inte se ut på ett visst sätt, men allt är inte lika föränderligt så det gäller att förstå vad som är vad. Den som talar om sociala konstruktioner av X är, menar Hacking, för det första benägen att anse att X inte hade behövt finnas eller inte alls hade behövt vara som det är. Eller åtminstone att X, eller X som det är just nu, inte är bestämt av tingens natur. Kort sagt, X är inte oundvikligt, X är kontingent. Nuvarande alkoholpolitik, sätt att definiera manlighet och kvinnlighet, kultur och så vidare ser ut på ett, bland väldigt många andra lika möjliga, sätt att hantera och definiera sakerna på. Det som inte är nödvändigt är resultatet av olika aktörers (medvetna såväl som omedvetna) önskningar, strategier och vardagliga handlande och kan följaktligen förändras.

Med detta perspektiv kan konstruktivismen betraktas som en flytande skala och ju längre ut på skalan man befinner sig desto radikalare är ens utgångspunkter. Hacking (1999:20) poängterar att man kan inse att något som för närvarande verkar oundvikligt faktiskt inte är oundvikligt utan att denna insikt med nödvändighet behöver leda till krav på förändring. Med hjälp av Hacking (1999:35f) går det att placera in sin syn och sitt förhållningssätt på den konstruktivistiska skalan. Det förhållningssätt som den som nöjer sig med att anse att X inte hade behövt vara som det är betecknar Hacking som Historiskt. Nästa steg på skalan är Ironikerns, som anser att det räcker med att undersöka och konstatera hur saker och ting ser ut men som inte är beredd att engagera sig djupare i saken.

Ironikern följs på skalan av Reformisten och Demaskeraren som båda aktivt vill verka för att undergräva de förhållanden som undersöks. Längre ut på skalan återfinns positionerna Upprorisk och Revolutionär. Jag känner en viss ambivalens i förhållande till det jag forskar om. Ska jag nöja mig med att framföra kritik mot det rådande, eller ska jag med min forskning konkret försöka förändra nuvarande förhållanden? Det beror så klart på vad forskningen handlar om. Ofta lägger jag svaret på den typen av frågor i händerna på läsarna, vilka till syvende og sidst är de som bestämmer tankarnas slutgiltiga öde. Därigenom kan man säga att jag med min forskning eftersträvar den konkreta effekt som Hacking (1999:52) benämner ”återkopplingseffekten på mänskliga kategorier”. Det vill säga, jag vill peka på och diskutera sådana konsekvenser av och aspekter på kulturen som jag med hjälp av mina kulturvetenskapliga metoder och teoretiska utgångspunkter kan identifiera och analysera. Min förhoppning och mitt vetenskapliga mål är att studiernas uppvisande av samband, pekande på såväl inkonsekvenser som konsekvenser och presentationen av tolkningar, om texterna bara når ut i samhället, ska kunna ge upphov till konkreta handlingar hos dem ämnet berör och att det i sin tur leder till förändring. Några andra anspråk kan jag inte ha.