Klargöranden om härskartekniker

Jag får ibland, i utbyten av tankar på sociala nätverk, höra att jag använder mig av härskartekniker. Det gör mig ledsen, för det är absolut aldrig min mening. Och eftersom jag själv utsatts för just härskartekniker kan jag inte riktigt släppa tanken. Jag är alltid tydlig med att jag inte skriver eller engagerar mig i tankeutbyten för att få rätt, och det är inte bara ord, det står jag för och brister jag i denna min ambition tar jag tacksamt emot kritik som jag lovar att begrunda. Jag har inga problem att konfronteras med mina brister, för jag vill hela tiden bli bättre. Jag lever för att lära, och bloggandet är ett viktigt redskap i den strävan.

Jag vet inte, men just eftersom jag själv utsatts för de klassiska härskarteknikerna, som jag är väl medveten om och noga aktar mig för att själv utsätta andra för (fast det är så klart inte upp till mig att avgöra detta), misstänker jag ibland att det är det jag anklagats för snarare handlar om något annat. Att inte köpa argumenten som den man samtalar med lutar sig mot, att komma med invändningar eller helt enkelt avfärda dumheter, det vill säga att inte lyssna på det som sägs, är inte en härskarteknik. Om jag övertygas om att jag har fel ändrar jag uppfattning, och det har jag alltid gjort. Men om jag inte håller med om att Vänsterpartiet är ett extremistiskt och våldsförhärligande parti, eller om jag inte ställer upp på tanken om att det största hotet mot Sverige kommer från Islam, så handlar det om att jag inte kompromissar med kunskaperna jag genom åren skaffat mig. Att samtala handlar inte att hålla med den man samtalar med, det handlar om att lyssna för att förstå. På samma sätt hotas inte SDs demokratiska rättigheter av att åsikterna kritiseras eller att många väljer att inte lyssna på dem. Inte heller hotas Nordiska motståndsrörelsens demokratiska rättigheter om arrangörerna nekar dem tillträde till Almedalen. När tidningar väljer att inte ta in debattartiklar är heller inte censur. Jag tror som sagt att det handlar om missförstånd, dels om hur grundlagen är formulerad och juridiken fungerar, dels om vad härskartekniker innebär. Därför skriver jag om detta här, för att förklara och för att visa hur jag tänker. Utgångspunkten för reflektion är en pdf som jag hittar på nätet, från Studiefrämjandet. Där står följande att läsa om härskartekniker.

Berit Åhs är norsk professor i socialpsykologi och arbetade under 60-70 talen som politiker i Norge. Från 1973 var hon Stortingsrepresentant och hon blev Sosialistisk Vensterpartis första ledare, då partiet bildades 1975. Det var under hennes tid som politiker som hon kände tydligt att de kvinnliga politikerna inte fick gehör för sina idéer på samma sätt som männen. Berit började studera samspelet och kommunikationen och kom fram till att det fanns ett sorts förtryck, men väldigt subtilt och svårt att ta på. Ju mer hon fördjupade sig, desto tydligare blev det. Hon insåg att det fanns metoder som män, mer eller mindre medvetet, använde sig av för att hålla kvinnliga kamrater, kollegor och medarbetare på mattan.

Det har ofta varit kvinnor som anklagat mig för att utnyttja härskartekniker, men det är endast kvinnor (och inte bara kvinnor, vill jag vara tydlig med) med högersympatier, som retat sig på att jag uttryckt mig på sätt som tangerar vänsterns åsikter. Och det har jag alltid varit tydlig med. Jag är inte så intresserad av partipolitik, devis beroende på att politik idag inte (eller det har det kanske aldrig handlat om) handlar om att vilja, vilket var Palmes definition. Politik handlar om att vinna debatter och är en kamp om opinionssiffror. Jag är intresserad av demokrati, samhällsbyggande och hållbarhet och vänsterns värderingar och grundsyn ligger nära det jag tror på, men jag har inga problem att kritisera vänstern, S-regeringen och jag kan ge högern cred för åsikter som kommer därifrån. Det är argumenten som är viktiga, inte vilket läger som uttrycker åsikterna och förslagen. Naturligtvis borgar inte mitt engagemang i genusfrågor och det faktum att jag skrivit en avhandling om förutsättningar för jämställdhetsarbete för att jag inte skulle kunna ägna mig åt härskartekniker. Fast att det upplevs så är en sak, och om det är detta jag (omedvetet) ägnar mig åt. Därför är det lika viktigt här som i alla andra frågor att man håller sig till vedertagna definitioner, och det är därför jag hänvisar till Åhs tankar, som många är överens om är de vedertagna. Talar man om dessa saker utan att luta sig mot en tydlig definition blir anklagelserna grundlösa och omöjliga att bemöta.  

Hon har observerat, beskrivit och satt namn på de 5 vanligaste Härskarteknikerna. Dessa kallar hon för de Civiliserade teknikerna. Hon har även namgivit ytterligare två tekniker (Objektifiering samt Våld och Hot om våld) som hon kallar för Starka tekniker. Men för att kunna gå vidare att arbeta med de starka teknikerna, krävs det kunskap om de Civiliserade teknikerna. Nedan finns dessa fem civiliserade teknikerna namngivna och beskrivna. Idag pratar man mer om tekniker som både kvinnor och män använder sig av och som både kvinnor och män utsätts för, även om Berit Åhs tydligt namngivit dem utifrån att det är män som använder sig av dessa mot kvinnor. Man stöter på dessa tekniker överallt; på arbetsplatsen, i skolan, i föreningen, i hemmet… Fördelen med att synliggöra dessa tekniker är att när vi blivit medvetna om dessa, så är det lättare att se detta subtila förtryck, och kan därmed vara lättare att stoppa eller minska det förtrycket. Det finns andra debattörer som namngivit härskartekniker på annat sätt, men Berit Åhs definition är den som är dominerande.

 För ett antal år sedan arbetade jag på en avdelning där kulturen var märkbart dysfunktionell och jag utsattes för alla de fem teknikerna, vilket var smärtsamt att uppleva och därför vill jag verkligen inte bara vifta bort anklagelsen som ovidkommande. Frågan jag ställer mig är alltså: Ägnar jag mig åt följande?

OSYNLIGGÖRA 

Osynliggöra är när någon blir bortglömd, förbigången eller överkörd. När någon person pratar, så kan att osynliggöra någon vara att man viskar till grannen, skriver sms, tittar i sina papper osv. Kroppsspråket kan tala om att personen som pratar är ointressant. Osynliggörandet fråntar människor deras identitet eller påminner dem om att de är mindre värda. Att de är oviktiga och betydelselösa.

Jag brukar vara noga med att svara på alla frågor jag får, även insinuanta frågor och ogrundade påståenden. Det gör jag delvis för att jag blir ledsen och känner mig tillplattad av att mötas med tystnad och uteblivna svar på kommentarer. Jag vet att det är vanligt på nätet idag och att det inte behöver betyda något, men jag har svårt att använda mig av den tekniken (om det nu ens är en teknik) själv. Och det är som sagt bara i diskussioner på nätet jag drar på mig den här kritiken. Osynliggörande är ett mäktigt vapen och den som drabbas kan ta mycket illa vid sig, det vet jag av egen erfarenhet.

FÖRLÖJLIGA 

Att förlöjliga någon är att håna eller skämta om någon, att skämta på någons bekostnad; att kommentera, skratta, sucka eller härma någon. Att få personen att känna sig löjlig. Att himla med ögonen är en form ett förlöjligande som knappt märks. Den som förlöjligas förväntas hålla god min och delta i skratten och skämten, annars riskerar hon eller han att uppfattas som sur, trist och utan humor. Leende är ofta ett försvar mot osäkerhet. Skrattet kan utlösas av obehag eller rädsla.

Vet inte hur aktuellt denna teknik är på nätet, men jag aktar mig noga för att använda ironi för det brukar aldrig bli bra. Och jag uppfattar det som att kritiken snarare handlar om att jag tar frågan alldeles för mycket på allvar och därför anför forskning och en allt för väl utvecklad argumentation för åsikterna jag uttrycker. Jag upplever det inte som att kritiken handlar om att jag förlöjligar, tvärtom.

UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION 

Att undanhålla information handlar om att ta makt över andra genom frånvaro av kunskap. Man får personen att känna sig utanför och som får svårigheter att orientera sig i en fråga, om man inte fått samma information som övriga. Det finns information som utbyts och beslut som fattas i bastun, på golfbanan eller på puben och som man inte hinner gå igenom på mötet. När det formella beslutet ska tas så har alla inte samma förhandsinformation som de andra, vilket påverkar beslutet.

Detta är i princip aldrig aktuellt i diskussioner på nätet så det väljer jag att bortse från. Alla kan googla och i diskussioner handlar det ju om att utbyta tankar. Undanhållande av information är däremot ett stort problem i arbetslivet där beslut tas som får konsekvenser för olika medarbetares möjligheter att fungera och trivas på jobbet.

DUBBELBESTRAFFNING 

Denna teknik har egentligen namnsatts av en amerikansk sociolog som heter Robert K Merton. Nazisternas propaganda mot judarna kännetecknades just av denna teknik. Dubbelbestraffning kan exvis vara när någon som engagerar sig få höra att man tar för mycket plats, och när man är mer tillbakadragen så får man höra att man är passiv, tråkig och oansvarig. Om en tjej ser ut som modellerna i media riskerar hon att vara ”för mycket”, och försöker hon tona ned sin stil så är hon trist. En kille som gör sig till för att vara cool blir tillsagd att spänna av. Och om han inte är ball och cool stämplas han som en tönt. Den utsatte känner stor maktlöshet när det blir fel hur man än gör. DAMN YOU IF YOU DO, DAMN YOU IF YOU DON´T.

Paradoxalt nog har jag däremot ofta fått höra att jag är allt för på och engagerad när jag besvarar frågor, pekar på problem och kommer med invändningar. Även om det inte var jag som började diskussionen. Får jag en fråga svarar jag, men av kritikerna som anklagar mig för att använda härskartekniker får jag ofta höra att jag aldrig ger mig. Inte en klockren dubbelbestraffning, men jag undviker verkligen att tala om person när frågan handlar om åsikter och argument. Ibland faller även jag i fällan, men jag brukar vara medveten om det och förbannar alltid mig själv när det händer, för det innebär ju att jag går emot mina egna principer.

PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM 

Påförande av skuld och skam är att få någon att känna sig fel. Skuld och skam kan vara följden av någon av de andra fyra teknikerna. Den ger en känsla av skuld och skam utan att förstå varför. Skam påförs genom förlöjligande. Det kan höra samman med sånt som att inte vara riktig tjej eller riktig kille, enligt de normer som finns. För killar kan det kopplas till att vara fjolliga, mesiga, bögiga eller tjejiga. För tjejer gäller det kanske att inte vara tillräckligt feminina och söta eller duktiga.

Den som under en diskussion inser att hen har fel kan så klart skämmas för det och känna skuld, men om om orsaken till detta är att mina argument håller sträck eller att hen har svårt att erkänna sina fel handlar det knappast om en härskarteknik. Det är så intellektuella utbyten av tankar där kunskapen står i centrum fungerar och handlar om, att bryta argument för att öka kunskap. Det är så jag ser på samtalet, till skillnad från debatten. I en debatt är härskarteknikerna som här beskrivs legitima verktyg för att vinna.

Kanske är det så att jag av egen erfarenhet lärt mig känna igen, bemöta och hantera härskartekniker och att detta gör att jag uppfattas av meningsmotståndare som en som utnyttjar härskartekniker. Fast då handlar det ju inte om utövande av makt, utan snarare om en debatteknik för att byta ämne eller få den andre ur balans. Jag vet inte vad det handlar om i varje unikt fall, men det gör mig ledsen att bli anklagad för något som jag vet är ett stort problem och som jag själv är en motståndare mot. Jag skriver och engagerar mig i samtal och utbyten av tankar för att lyssna och lära, inte för att vinna och jag blir lika överrumplad när anklagelsen kommer. Tyvärr finns det ingen möjlighet att bemöta anklagelsen för det riskerar att falla tillbaka på den som anklagas, vilket är ett slags dubbelbestraffning.

Övertyga mig gärna om att jag har fel och förklara vad som händer och hur jag kan göra för att undvika att det händer igen.