Mikropolitik och segmenteringar 28

Deleuze och Guattari skapar kartor att orientera sig i kulturens och samhällets komplexa och föränderliga terräng med hjälp av. Texterna kan ses som ett slags sjökort som visar vad som finns under ytan. Utan karta ser man bara havet, öarna och vågorna som rullar. Ska man kunna färdas säkert över till andra sidan måste man dock ha koll på farorna som lurar under ytan. Och den förtätade avslutningen av platån: 1933 Mikropolitik och segmentaritet, listar fyra faror som utgör grogrund för fascismen. Den första faran är rädsla. När osäkerheten sprider sig i ett samhälle förändras det och många börjar tänka och agera annorlunda. Misstänksamheten sprider sig och det växer fram behov av skydd och kontroll som driver in kilar i gemenskapen och vänder människor mot varandra. Den andra faran är klarhet. Viljan att veta säkert och bestämt: Hur är det egentligen? Det handlar också om strävan efter renodling, efter renhet. Om alla är, tänker och agerar som jag blir samhället överblickbart och det lindrar oron och rädslan. Mångfald ses som ett problem och de andra betraktas med misstänksamhet. Etniska rensningar kan motiveras, om oron, rädslan och samhällets splittring är tillräckligt stor. Rädslorna samverkar på det sättet och ska därför analyseras tillsammans, om man vill veta något om farorna som lurar där under ytan eller bakom fasaden.

Kapitlet, eller kartan, om man håller fast vid den bilden, handlar om den underliggande hotet som fascismen alltid utgör, i alla kulturer och samhällen. Det är därför en viktig och dagsaktuell karta vi har att hantera och lära oss navigera i verkligheten med ledning av. Den tredje faran, den som denna bloggpost handlar om, är:

Power (Pouvoir) is the third danger, because it is on both lines simultaneously. It stretches from the rigid segments with their overcoding and resonance to the fine segmentations with their diffusion and interactions, and back again.

Makt är relationell och finns överallt. Det är samma makt som verkar på båda sidor av murarna som byggs. Muren är ett resultat av makt. Farorna som Deleuze och Guattari skriver om är varningslampor. Om en av dem lyser går det kanske att kontrollera. Om två lyser blir det svårare. När tre lampor lyser ökar risken att människorna tappar kontrollen, makten tar över och kulturen blir destruktiv. Däri ligger det fascistiska hotet. Nazismen lanserar sig själv genom att demonstrera styrka och genom att tala om nationell stolthet. Hotet kommer utifrån säger nazisterna och döljer därmed det faktum att de är det enda verkliga hotet mot samhällets långsiktiga hållbarhet. Även om de själva inte vet eller förstår är det så det fungerar. Hur ser det ut i Sverige och världen idag? Oron växer sägs det även om många siffror ger en annan bild. Mångfald och massinvandring är hotet, hävdar SD och andra. Kritiken mot politisk korrekthet öppnar upp för hat och hot i kommentatorsfälten på nätet och på de liberala ledarsidorna talas det om åsiktskorridoren och allt man inte får säga "i det här djävla landet". Fascismen växer underifrån och gör eliten till syndabock. "Vi säger det folket och den tysta majoriteten tänker", säger SD och Jimmie Åkesson talar om att det är känslan som räknas. Folkets oro måste tas på allvar säger han också. Han söker makt och inflytande genom att tala som han gör, och det går uppenbarligen hem. Sverige stänger sina gränser för att få andrum. Hitler utvidgade Tysklands gränser för att få lebensraum. Trump är fast besluten att bygga en mur mot Mexiko som ska hindra olaglig invandring. Exemplen på lampor som lyser är många. Det är den verkliga faran, fascismen som växer och hämtar kraft i mellanrummen. Oron, klarheten och makten samverkar.

Every man of power jumps from one line to the other, alternating between a petty and a lofty style, the rogue's style and the grandiloquent style, drugstore demagoguery and the imperialism of the high-ranking government man.

Här finns en lista på maktens mänskliga egenskaper. Det är bara att bocka av. Makten har ett janusansikte, är ett mynt med två sidor. Ett ansikte utåt och ett inåt. SD försöker hålla rent och utesluter på löpande band medlemmar som inte förstår att makten bara kan nås genom strikt disciplin. Internt kan man skämta om judar, men inte utåt. Fast det är bara fotfolket som offras. Ledarna, SDs maktelit sitter kvar oavsett. Tålamodet med Ekeroth är enormt eftersom man vet att han utgör länken till gräsrötterna, den där inte särskilt tysta gruppen av väljare som underminerar demokratin genom att sprida falska nyheter och utsätta meningsmotståndare för anonyma hat och hot. Jag säger inte at SD är nazister, men deras agerande uppvisar skrämmande likheter med allt vi vet om hur Hitler kom till makten i Tyskland på 1930-talet. Lamporna lyser illröda och listan över hot som bockats av är full med noteringar. Det är allvar nu. Ska hotet kunna avvärjas är det nu det ska ske, inte sedan. Och högerpolitikerna som tror att de ska kunna utnyttja stödet från SD, politikerna som tror att de kan hantera kraften är mer än lovligt naiva givet allt vi vet idag. Det är inte folkets röst som kanaliseras genom SD det är en helt annan röst. Och man leker med en farlig och destruktiv kraft. Därför behöver vi en fungerande karta att orientera oss efter. Vi kan och får inte lyssna på oron, kräva klarhet, bygga murar, kritisera mångfald, leta efter starka ledare eller försöka skapa andrum för det är att leka med elden.

But this whole chain and web of power is immersed in a world of mutant flows that eludes them. It is precisely its impotence that makes power so dangerous.

Fascismen växer underifrån och mellan och den finns överallt och kan när som helst reterritorialiseras och visa sitt rätta ansikte. När vi skrattar åt SDs utspel eller åt Jimmie Åkessons upprepning av orden: Jag vet inte, går vi hans och SDs ärenden. Titta hur det gick i USA. Trump vann valet genom att göra sig till åtlöje och bli skrattad åt. Fascismen talar inte till intellektet och den kan därför inte hindras med hjälp av fakta. SD vet att känslan är ett mycket mäktigare vapen än kunskap och ju mer etablissemanget skrattar desto farligare blir hotet. De kommande fyra åren blir avgörande. Snart är det presidentval i Frankrike och i de forna öststaterna växer stödet för främlingsfientliga partier. Det finns inga intellektuella skäl att rösta på dessa partier så att möta ledarna med kunskap är som att hälla vatten på en gås och det får snarast motsatt effekt. Tänk på att Ny Demokrati blev invalda i riksdagen trots att Bert Karlsson krossades av Olle Stenholm i en tidig TV-utfrågning. Ska utmaningen som vi alla står inför idag kunna hanteras krävs andra kartor att orientera sig efter.

The man of power will always want to stop the lines of flight, and to this end to trap and stabilize the mutation machine in the overcoding machine. But he can do so only by creating a void, in other words, by first stabilizing the overcoding machine itself by containing it within the local assemblage charged with effectuating it, in short, by giving the assemblage the dimensions of the machine. This is what takes place in the artificial conditions of totalitarianism or the "closed vessel."

Maktfullkomlighet och starka, karismatiska ledare. Murbyggande och underlåsande av hat och hot. Oro och längtan efter klarhet, enhet och utrensningar av allt som inte passar in. Växande klyftor och tanken på att hotet kommer utifrån utgör grogrunden för fascismen. Det är inte det faktum att nazister marscherar på gatorna igen som är hotet, utan att så många inte ser eller bortser från alla varningslampor som blinkar, liksom tron på att det går att kontrollera företrädarna för den populistiska politiken. Fascismen finns och verkar överallt och den hämtar kraft i mellanrummen. Först när många inser det och agerar i enlighet med insikten och efter kartor som fungerar istället för efter kartor som ser ut som man vill och önskar. Verkligheten är som den är och den går aldrig att kontrollera. Tror vi det och bygger upp system för det kan alltid förvandlas på ett ögonblick. System kan hackas och hur lätt som helst vändas mot sin skapare och de intressen det skapats för.

Nästa bloggpost i serien handlar om den fjärde faran: Flyktlinjerna eller fragmenten som fascismen består av och som finns överallt utan att kännas igen. Den faran, skriver Deleuze och Guattari är den viktigaste, för vägran eller oförmågan att se och förstå är det största hotet.