Vinstuttag i skolan betyder mindre pengar till kunskapsutveckling

Vilka förutsättningar krävs för att bygga en bra skola och ett hållbart samhälle? Vad är skolans uppgift egentligen? Det är inga lätta frågor, framförallt eftersom det inte finns några givna svar. Den här typen av frågor lämpar sig inte att debattera, det krävs samtal för att nå fram till svar som fungerar. Någon enda, bästa lösning finns inte. Det är den kanske viktigaste insikten man måste göra för att arbetet med att skapa en skola värd namnet ska kunna inledas. Om utgångspunkten i debatten är att man ska nå fram till det enda, det bästa, svaret på frågan: Hur skapar man ett utbildningssystem som fungerar?, kommer man fel in i ämnet och det finns därför ingen chans att man når fördjupad kunskap. Debatten om skolan leder därför alltid fel och den gör mer skada än nytta. Skoldebatten förs inte minst över huvudet på lärarna. Debattörerna vet alltid bäst och har svaret. Ingen talar dock om kunskapen. Debatten handlar konsekvent om andra och mer hanterbara saker, vilket är följdenligt för det är enda sättet att kunna kontrollera och ta makten i debatten. Vad skolan behöver är samtal som sätter kunskapen i centrum, inte debatter om annat.

Läser ikapp mig om saker som skrivits om skolan på DN-debatt och finner denna kloka replik, av Sten Svensson, (skolpolitisk utredare Katalys och medlem i Nätverket för en likvärdig skola), till ett tidigare inlägg, där företrädare för Svenskt Näringsliv försvarar företags rätt att ta ut vinst ur den gemensamma välfärden. Det är plågsamt att tvingas lyssna till debatten, för den handlar om allt annat än kunskapen som är grunden, inte bara för skolan och hela utbildningssystemet utan för hela samhället. Fokus i debatten är rätten att ta plocka ut vinst ur statligt finansierad verksamhet. Det är ovärdigt att företrädare för skolan ska tvingas in i den här debatten, som uppenbart handlar om någon annat än det den sägs handla om.

Caroline af Ugglas, och Anders Morin från Svenskt Näringsliv går till hård attack mot Ilmar Reepalus förslag om att begränsa vinsterna i välfärden. De vill i stället fokusera på kvalitetsfrågorna. De tror att aktiebolag och konkurrens om eleverna leder till bättre kvalitet och en effektivare resursanvändning.

Ända sedan den svenska folkskolan lagstadgades 1842 och fram till friskolereformen 1992 drevs skolan med KUNSKAPEN i centrum och alla pengar som satsades på skolan gick till driften, till löner, lokaler, läromedel och nödvändig kringverksamhet. Allt fokus riktades mot grunden för samhällets långsiktiga överlevnad: Kunskapsutvecklingen och lärandet. Det är ingen idealiserad bild av hur det var för det fanns inget annat att fokusera på i skolan då. Lärarnas uppdrag handlade om att främja lärande och förvalta kunskap, och rektorerna organiserade verksamheten och fördelade pengarna som verksamheten fick efter bästa förmåga, med kunskapen i centrum. Allt var inte perfekt, men fokuset låg där det ska ligga i en skola värd namnet. Svenskt Näringsliv levde gott på kunskaperna som kunniga elever och studenter bar med sig ut i samhället. Skolan var en och den samma och därför allas angelägenhet. Skolan fungerade då som en gemensam plattform eller ett slags trampolin som olika individer kunde ta hjälp av på olika sätt för att nå sina livsmål och förverkliga sina drömmar. Sedan fick någon för sig att valfrihet var viktigt och att föräldrar skulle ges möjlighet att välja pedagogik, vilket i grund och boten är en god tanke. Kunskapen var fortfarande i centrum. Tyvärr var den reformen illa genomtänkt, för skolpengen öppnade upp möjligheten för privata företag att driva skolor och ta ut vinst. Och det gör att skolan idag, även den kommunala skolan, tvingas fokusera på annat än kunskapen och lärandet. Ilmar Reepalus utredning handlar om hur man skulle kunna nå ett slags kompromiss mellan företagens vilja att ta ut vinst och samhällets behov av en likvärdig skola. Jag kan sympatisera med den ambitionen även om jag är motståndare till allt som tar fokus från kunskapen i det svenska utbildningssystemet.

Svenskt Näringsliv vill fokusera på kvalitet eftersom det är en fråga de kan kontrollera utfallet av. Det går att fixa och trixa med undersökningar och räkna på olika sätt för att ge sken av att allt är frid och fröjd i skolan. Jag vill se kunskapen i centrum, den är det enda som betyder något i utbildningssammanhang. Kvalitet är ett ännu mer luddigt begrepp än kunskap, och fokuserar man på det tar det fokus från kunskapsutvecklingen i Sverige som land.

Men efter tjugofem år med marknadsdriven skola vet vi hur det fungerar. Den svenska grundskolan har rasat från en topposition i de internationella undersökningarna till en medelnivå. Kvaliteten i skolan har gått ner i stället för att gå upp så som marknadsförespråkarna förutspådde. Det finns inte heller några tecken på en effektivare resursanvändning utan kostnaderna har snarare stigit.

När skolan inte kan fokusera all sin kraft och energi på kunskapen och lärandet får det så klart konsekvenser, och det är talande att Svenskt Näringsliv väljer att tala om kvalitet istället för kunskap. Om skoldebatten handlade om kunskap skulle alla deras argument falla ihop som det korthus de är. Det finns inga kunskapsmässiga skäl att tillåta vinstuttag i en offentligt finansierad skola. Fördelarna är obefintliga. Därför är jag motståndare till uttag av vinst. Om privata aktörer kan driva samma skolan effektivare utan kvalitetsförlust ska pengarna återinvesteras i verksamheten, eller också bör man sänka skolpengen. Det finns inga kunskapsrelaterade argument att tillåta företag ta ut vinst och på det sättet dränera skolan som helhet på resurser. Och märk väl att jag inte sagt ett ord om det Svensson pekar på, jag utgår bara från vinstförespråkarnas egna argument och siffror, som tydligen inte stämmer och som därför gör det ännu mer obegripligt att det är tillåtet att plocka ut pengar från offentligt finansierad verksamhet. Det enda godtagbara skälet att tillåta vinst är att om det otvetydigt gick att visa att det leder till bättre kunskaper i landet som helhet. Där talar PISA-undersökningarna sitt tydliga språk. När vinst inte tilläts plockas ut ur skolan låg Sverige i topp. Därför är det kunskapen vi ska tala om, inte något annat,och särskilt viktigt är det att inte låta företrädare för ekonomiska intressen få tolkningsföreträde över skolfrågan.

Svenskt Näringsliv talar mycket om att fokusera på kvalitet. Därför vore det bra om de konkret kunde visa på var i systemet de kvalitetsdrivande krafterna finns. Men när det gäller att konkretisera sig blir det tyst. Anledningen är att det inte finns några drivkrafter i den marknadsutsatta skolan som verkar för en bättre kvalitet utan allt bidrar till att sänka kvaliteten.

Kvalitet i skolan handlar om arbetsmiljö och kunskapsutveckling och på båda dessa punkter har det försämrats markant sedan skolan skolpengen infördes och skolorna började konkurrera om eleverna (och den summa pengar som de representerar) istället för att samverka för kunskap och göra det bästa av de medel man har till sitt förfogande. Ett splittrat och fragmentiserat utbildningssystem leder till att skolan tappar fokus och kunskapen utarmas, vilket är negativa effekter som sprider sig i landet och försvårar möjligheten att försvara kunskapen som är skolans huvuduppdrag. Om Svenskt Näringsliv och andra aktörer som talar sig varma för rätten till obegränsade vinstuttag ur välfärden inte kan precisera vad de menar med kvalitet finns ingen som helst anledning att lyssna på dem. Kan man inte ens definiera det man själv vill att skoldebatten ska handla om, och än mindre visa att kunskapsutvecklingen i landet som helhet gynnas, bör man hålla tyst och låta de som verkligen vet och som faktiskt bryr sig om det enda som betyder något i Skolsverige ostört få ägna sig åt kunskapsutveckling och lärande.  

• Genom det fria valet av skola, konkurrensen om eleverna och att aktiebolag driver skolor har eleverna sorterats till olika skolor efter föräldrarnas utbildningsnivå, ekonomi och intresse för skolan. Den segregationen bidrar till att sänka de samlade skolresultaten. I första hand har de svagaste elevgruppernas resultat fallit kraftigt men också de högpresterande har försämrats. Det beror delvis på att de populäraste aktiebolagsskolorna har mycket låg lärartäthet. Den resurs som skulle gått till elevernas undervisning går bort till vinster och annat och det bidrar till att sänka kvaliteten i skolan.

Ökade klyftor i samhället är dåligt för alla. Därför är det så viktigt att skolan är enhetlig och att utbildningssystemet solidariskt bärs upp av alla. Det är ur bredden som topparna växer fram och det är samhällets generella kunskapsnivå som räknas, inte individernas personliga framgångar och önskningar. Kunskapskvaliteten i ett land är ett generellt mått och det går inte att jämföra enskilda skolor med varandra, det är helheten som räknas.

• Med aktiebolagen har vi också fått konkurser och snabba skolnedläggningar vilket tvingar många elever att byta skola. Konkurser och skolbyten sänker kvaliteten.

Olika system kostar olika mycket. Dagens system där skolor kan gå i konkurs, läggas ner och därigenom skjuta över kostnader på systemet, det vill säga samhället, är väsensskilt från ett system där alla samverkar mot det gemensamma målet ökad kunskap i landet som helhet. Konkurs är en företagslösning som kanske är nödvändig i ett ekonomiskt system, men skolan är en samhällsangelägenhet och kunskapsutveckling en ömtålig verksamhet som drabbas hårt av den typen av störning som risken om konkurs innebär. Hur kan man rättfärdiga att ett privat företag tar ut vinst ur verksamheten under några år och sedan går i konkurs med hänvisning till dålig lönsamhet? På vilket sätt gynnas kunskapsutvecklingen av att det sättet att tänka och agera är tillåtet? Har man gjort vinst ska de pengarna användas i skolan. Det var ju därför allmänheten betalade in skatten. Ibland sägs det att skatt är stöld, men vad är då en skolkonkurs?

• Med marknadsutsättningen har även följt en kraftigt utbyggd kontrollapparat. När allt större del av lärarnas arbetstid måste läggas på dokumentation och administration minskas tiden för elevernas lärande. När tilliten till lärarna ersätts med kontroller och detaljstyrning sänker det effektivt arbetsglädje och motivation och det bidrar till att sänka kvaliteten.

Detta är mitt viktigaste argument mot marknadiseringen av skolan. Man säger att konkurrens leder till ökad kvalitet, men vardagen ute på skolorna talar sitt tydliga språk. Tilliten till lärarna som var grundmurad när skolan var statlig gav lärarna helt andra möjligheter att placera kunskapen i centrum och eftersom det inte fanns några alternativ tvingades eleverna fokusera på innehållet istället för som idag på formen. En splittrad skola ger fragmenterad kunskap, med bristande kritisk, analytisk förmåga som följd. När lärarnas arbetsglädje och motivation går ner går det ut över kunskapen.

• Även marknadsföringen kostar stora summor varje år och det bidrar till att sänka kvaliteteten.

Skolan ska vara så likvärdig det bara går. Alla ska ha samma chans att nå sina mål, på egna kunskapsmeriter, inte genom strategiska val, kontakter och sociokulturella förhållanden. En kunskapsnation kan bara byggas på en stabil grund av KUNSKAP. Görs skolan om till en marknad där företag tillåts agera med fokus på vinst går det ut över kunskapen, så klart. Kostnaderna för marknadsföring (tillsammans med kostnaderna för konkurser, kontrollsystem och vinstuttag) betyder mindre pengar till kunskapsutveckling. Detta döljs av det faktum att alla skolor tvingas dra på sig samma kostnader. Därför är det så viktigt att inte jämföra individuella skolor med varandra, utan att jämföra olika skolsystem mot varandra. Privata skolor är kanske mer effektiva än kommunala, men den avgörande frågan är om ett utbildningssystem som tillåter vinst är mer (kunskaps)effektivt än ett utbildningssystem som är enhetligt och som drivs solidariskt.

• Till sist har insynen i de offentliga verksamheterna drastiskt försämrats sedan marknadsutsättningen. De privatanställda får inte säga något och de kommunalanställda, som har grundlagsskyddad yttrandefrihet, de vågar inte längre säga något och det bidrar till att sänka kvaliteten.

Bristen på insyn är ett allvarligt hot, inte bara mot kunskapen utan mot demokratin. Det öppna samhället håller sakta på att stängas, och det är en effekt av friskolereformen som måste uppmärksammas mycket mer. Om det nu är effektiviteten som värnas och om det är kostnaderna för utbildning man vill värna både kravet på öppenhet vara allmänt. Vill man plocka ut vinst från skattefinansierad verksamhet borde man tvingas spela med samma regler som den kommunala verksamheten som kritiseras för ineffektivitet. Det finns inga kunskapsmässigt hållbara argument för att tillåta företagshemligheter i skolan! Transparens borde vara en självklarhet. Då skulle den offentliga verksamheten kunna lära av den privata och skatten skulle kunna sänkas utan att det går ut över kvaliteten.

Om aktiebolagens vinster vore kvar inom välfärden skulle det innebära bättre möjligheter att klara de kommande utmaningarna, tvärtemot vad Svenskt Näringsliv påstår.

Det är självklart för alla utom för den som försvarar privata företags rättighet att plocka ut vinst från offentligt finansierad verksamhet. 

Näringslivet bidrar inte med några pengar till välfärden utan all deras energi läggs på att plocka ut så mycket pengar som möjligt. De privata välfärdsbranscherna har vant sig vid att de får allt från det offentliga. Därmed är de unika inom det privata näringslivet. Rätten för det privata näringslivet att göra stora vinster utan att sätta in eget kapital, det är det som Svenskt Näringsliv nu så ihärdigt försvarar. Alla vi andra ställer oss frågan, varför ska vi fortsätta med detta segregationsdrivande, kvalitetssänkande och dyra system?

På vilket sätt gynnas kunskapsutvecklingen i Sverige av att privata aktörer kan plocka ut vinst ur offentligt finansierad verksamhet? Hur kan mindre pengar till drift och underhåll leda till bättre kunskaper? Argumenten för det skulle jag vilja samtala om. Kunskapen är det enda som betyder något i skolan och den högre utbildningen. Det är detta som lärare och rektorer ska ägna all sin tid och hela sitt fokus på, inte på något annat. Kunskap är en ömtålig och värdefull kvalitet som måste behandlas med varsamhet.