onsdag 9 november 2016

Frågan är om vi vill förstå?

Det sista jag hörde innan jag gick och la mig igår var Leif G W Persson som sa: "Jag tror Donald Trump vinner valet i USA. Jag hoppas jag har fel, men jag tror det blir så". Min reaktion på orden var att han har nog rätt, även om ingen vet något om framtiden. Det kan mycket väl bli så, och det är nog trots allt ändå det troligaste. Samtidigt var jag så pass uppfylld av känslan att det borde inte kunna bli så. Jag somnade med den känslan, med hoppet om att klokheten trots allt skulle segra. Sedan vaknade jag till beskedet att Florida valde Trump. Och såg på TV hur analytikernas försök att hålla fast vid hoppet blev allt mer desperata. "Än är det inte kört", sa man "om bara …" Fast det var kört, och tecknen på vart man varit på väg har funnits där HELA tiden, trots att opinionsundersökningarna sagt något annat och trots att tanken på att Trump skulle bli USAs nästa president varit otänkbar.

Nu när fakta börjar sjunka in pockar önskan om att förstå på uppmärksamhet. Hur kunde det otänkbara hända?! Vad är förklaringen? Samma experter som vanligt står på rad för att erbjuda väl underbyggda, logiskt uppbyggda och pedagogiskt presenterade med tvärsäkerhet. Precis som vi vant oss vid. Förslagen på logiska förklaringar till Trumps seger är många och mer eller mindre elaborerade och utvecklade. Problemet med alla logiska förklaringar är dock att det inte existerar någon LOGISK förklaring på det som hände. Sanningen är att Donald Trump vann valet för att fler än hälften av befolkningen i USA valde att rösta på honom. Och ALLA väljare hade sina PERSONLIGA skäl att rösta som man gjorde, alternativt avstå från att rösta. Letar man efter en logisk förklaring letar man på fel ställe, och man letar efter något som inte existerar. Det spelar ingen roll hur klok förklaringen låter eller hur säker den som för fram just sin lösning är. Där finns konturen till ett förslag till förklaring, både till resultatet i valet i USA och till själva orsaken till att världen nu står där den står.

Om problemen, som nu, om inte förr, borde vara uppenbara för alla, ska kunna hanteras på ett hållbart sätt, måste man inse att det inte finns någon logisk förklaring till att Trump vann, att stödet till SD och andra populister ökar och att framtiden ALDRIG går att räkna på eller förutse. Leif G W är klok, men han VISSTE lika lite som någon annan hur det skulle bli. Bara för att det blev som han sa betyder inte att han visste, men han hade tillgång till samma kunskap som alla andra och tänkte bara lite mer med utgångspunkt i den samlade kunskapen än med utgångspunkt i hopp och känslor. Ska den typen av politiker som Trump och andra populister representerar kunna bekämpas är det avgörande att så många som möjligt förstår att valrörelser liksom kulturförändringar inte styrs av logik. Kulturella förändringsprocesser är icke-linjära och saknar logik. Logiken som går att identifiera i efterhand är inte logisk, det är förklaringen som är det. Världen och kulturen är bara logisk när den betraktas i backspegeln, först då går det att förstå hur och varför. Problemet är att den kunskapen, den logiska förklaringen bara är tillämplig och fungerar som förklaring på det som redan hänt. Kunskapen, hur mycket evidens man än samlar på sig och hur stora mängder data analysen än bygger på, säger INGENTING om framtiden. Det är tron på att framtiden går att förutsäga och övertygelsen om att kultur går att kontrollera och styra mot mål, som är problemet. Det är tilliten till experter som säger att det vet något om framtiden och viljan att veta vad, när och hur, som gör att det otänkbara blir verklighet.

Förklaringen till det oförklarliga är att människan visserligen har förmågan att tänka och agera rationellt, men att andra faktorer mycket oftare fäller avgörandet just där, just då och i den räcka beslut som människor dagligen tvingas ta för att få det pressade livspusslet att gå ihop. Och ju mer pressade, rädda, osäkra och stressade människor är, desto svårare blir det för rationaliteten att övertrumfa känslorna som är fler och lättare att komma i kontakt med. Alla har en åsikt, men väldigt få åsikter håller för en vetenskaplig. rationell granskning. Sedan är människan en mästare på att dels hitta på logiska förklaringar i efterhand, dels fungerar psykologin på det sättet att man väldigt ofta försvarar sina åsikter, även om de sällan bygger på något annat än magkänsla. Människan är väldigt klok, men eftersom människan i hög grad styrs av känslor och eftersom det tar tid och kräver kunskap, intresse och förmåga att nå kontakt med den intellektuella förmågan, blir det oftare sammanhanget som fäller avgörandet än intellektet.

Vill vi verkligen undvika att hamna i samma situation som USA måste kunskapen om att människan bara i undantagsfall KAN agera logiskt och rationellt tas på allvar, och hänsyn måste tas till konsekvenserna som insikten leder till. Intresset för hur människor faktiskt har det i vardagen, hur man mår och vilka villkor man lever under kan får aldrig bortses från. Politiker och andra kan tala om behovet av effektiviseringar, lönesänkningar, låglönejobb och annat som ingen av den själva vill utsättas för och som alla som kan dessutom undviker så långt det bara går, men om fokus enbart riktas mot behoven och om ingen hänsyn tas till konsekvenserna som besluten får för medborgarna i ett land, bäddar man för det otänkbara som idag visat sig vara både tänkbart och möjligt. Politiker kan peka hur mycket de vill på rationaliteten i besluten, men om det alltid är någon annan som drabbas av besluten närmar man sig en gräns för vad människor orkar och vill. Tillslut återstår bara makten att rösta på total förändring, och då banas väg för galningar som Donald Trump och tomtarna i SD. Det är inte av logiska skäl man röstar på populister, inte av dumhet heller. Visst finns det korkade människor som tar korkade beslut, men hälften av befolkningen i USA är inte korkade. Hälften av befolkningen är heller inte desperata nog att rösta som man gjorde. Som sagt alla har sina skäl, och det finns gott om rika människor som i Trump ser en frände som bevakar deras (ekonomiska) intressen. Svaret finns inte på en plats och resultatet är inte logiskt, därför kan förklaringen inte vara det heller. Förklaringen är att det inte finns någon FÖRKLARING. Och lärdomen vi måste dra är att vi är i desperat behov av ny-tänkande. 

Försöken att målstyra och kontrollera kulturella processer är dömt att misslyckas och bör omgående överges. Det är ingen ny eller revolutionerande kunskap, det är gamla insikter som humanister pekat på och upprepat, upprepat och upprepat. Ingen har dock lyssnat. Istället han man skurit ner på humaniora och övergett bildningen som mål för högre utbildning. Tron på rationalitetens undergörande verkan och experternas försäkringar om att djärva, strategiska mål kan nås om man bara anställer tillräckligt skickliga ledare eller jobbar med ekonomiska incitament och pressar befolkningen och de anställda tillräckligt hårt, leder förr eller senare till konsekvenser. Mer av samma löser inte grundproblemet. Fyra år med Hillary Clinton hade inte lett till det nytänkande som är nödvändigt, så kanske var det trots allt bra det som hände? Förhoppningsvis kan det leda till något gott, just för att läget nu är allvarligt och det som händer händer på riktigt.

Effektivseringshetsen som leder till att allt fler har allt mindre tid att tänka efter måste sättas stopp för. Hur ska människor annars kunna få en chans att använda sin intellektuella förmåga när beslut tas. Klyftorna mellan människor i samhället och mellan länder och världsdelar måste minskas. Bara om alla känner att de sitter i samma båt kan man agera solidariskt och underkasta sig de tuffa beslut som klimathotet innebär. Det är helt oacceptabelt och galet att rika ledare eller länder dikterar villkoren för fattiga och mindre bemedlade! De rika kommer altid att vara i minoritet och på lite längre sikt kommer den stora massan alltid att vinna, fast låter man det gå så långt som man gjort i USA och som vi är på väg att göra i Sverige, blir det ingen vacker upplösning. Det handlar inte om någon kommunistpropaganda som går ut på att alla ska ha det och vara lika, det handlar om att samhället blir mer hållbart om klyftorna minskar. Människa blir man tillsammans med andra och ingen klarar sig på egen hand. Förstår vi inte det kommer vi aldrig någonsin att förstå hur en sådan som Donald Trump kan bli president i USA, och tar vi inte dessa insikter på allvar kan vår näste statsminister mycket väl heta Jimmie Åkesson. Det är precis lika troligt som utfallet i valet i USA igår, för Sverige liknar USA på väldigt många sätt. 

Viktigast är dock att vi börjar samtala om alla konsekvenserna av den politik som förs fram som NÖDVÄNDIG av allt fler områden av samhället och människors liv. Leder politiken till arbetslöshet och desperation eller om tillräckligt många människor saknar förutsättningar att tänka och agera i enlighet med intellektet tar känslorna över. Kanske är det bra för vinsten i företaget som anställer telefonförsäljare på provision för att sälja på mig saker jag inte behöver, men just det som leder till ekonomiska framgångar för ett fåtal krattar manegen för (lika) skrupellösa politiker som Donald Trump. Kultur är ett tveeggat vapen som aldrig går att kontrollera. Förstår vi bara det och intresserar oss för våra medmänniskor och hur människor faktiskt har det är mycket vunnet. Sedan är det bara att beväpna sig med tålamod och hopp. Några säkra prognoser finns inte, därför är det detta, för det oväntat oväntade, vi måste planera för och ta hänsyn till.

Människor är inte dumma, men många tar korkade beslut om de är desperata, stressade och om det inte finns tid att tänka efter. Kanske är det så enkelt? Tid att tänka efter. Jag tror faktiskt det skulle lösa en massa problem indirekt. Det finns ingen logik i att göra människor dummare än de är, ändå är det precis detta vi gör när vi kapar marginaler, effektiviserar, fokuserar på ekonomin och vinstökningstakten, när vi debatterar istället för att stanna upp, tänka efter och lyssna och samtala med varandra.

Inga kommentarer: