Vi får vad vi betalar för, och är inte klokare än vi gör oss

Människan är jordens mest intelligenta varelse. Så brukar det heta. Det är så vi ser på oss själva. Läser till exempel följande på Wikipedia.

Det vetenskapliga namnet Homo sapiens översätts som "förnuftig människa", men betyder egentligen "vis människa", där latinets homo betyder "människa" och sapiens "vis".

Bilden bör dock modifieras, och det gör man också i fortsättningen av posten.

Utmärkande för människan är artens kombination av bipedalism (tvåbenthet), anpassningsbarhet (kläder, verktyg etcetera), finmotorik (händer och fingrar), förmåga till abstrakt tänkande (att visa emotioner (känslor) och empati (medkänsla), urskilja kausalitet (orsakssamband), tolka språk, symboler etcetera) och, hävdar somliga, självmedvetande. Ingen av dessa egenskaper är egentligen unika för människan var för sig, utan återfinns hos olika djurarter – från insekter till andra primater och valar. Tillsammans har de gjort att människan kunnat utveckla samhälle, religion, vetenskap, teknik och konst.

Människan beundrar ofta sig själv. Långt ifrån alla stämmer in i följande beskrivning, men som mänsklighet betraktat bör de flesta kunna hålla med om att människan som art betraktad har en ganska så grandios hållning. Finns det belägg för detta självförhärligande? Är det rimligt att hålla sig med en sådan definition? Och framförallt, är det långsiktigt hållbart? Mitt svar är entydigt; Nej, det är varken klokt eller hållbart. Mänskligheten borde tagga ner lite, och kollektivt begrunda konsekvenserna av sitt värv. Vad har vi uppnått, i absoluta mått mätt? Hur klarar vi av vår situation, och hur ser framtidsutsikterna ut? Är det sätt vi lever på idag hållbart?

Jag är uppriktigt oroad, och nedan följer ett axplock av aktuella exempel på att intelligens är ett relativt begrepp, och på att vi människor kanske bör jobba lite med ödmjukheten. Vi må ha förmågan till intelligens, och vi kan bevisligen handla klokt, och vi har definitivt skapat en hel del häpnadsväckande saker. Människan är fantastisk, men inte så fantastisk som hen vill tro.

Det första jag kommer att tänka på är framväxten av multiresistenta bakterier. Det får fungera som typexempel för det jag vill säga här. Det är ett talande exempel på hur individuella människors unika förmåga till intelligens, i samverkan med mänsklighetens samlade kognitiva förmåga, ger upphov till ett slags nollsummespel. För det är ett faktum att vi inom en snar framtid riskerar att stå utan vapen i kampen mot bakterierna. Läser om detta i dagens tidning, på Brännpunkt. Otto Cars skriver där, och han för fram följande förslag för att lösa problemen.

Vi måste också snabbt lära oss hur vi bättre använder och därmed förlänger livslängden av de antibiotika vi fortfarande har tillgång till.

1. Nya doseringar, behandlingstider och effekten av antibiotikakombinationer måste studeras.

2. WHO:s arbete måste stärkas kraftfullt för att organisationen ska upprätta en global övervakning av antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens samt ge stöd till svaga länder för att bygga upp kapacitet för en kontrollerad tillgång till effektiva antibiotika.

3. En kraftfull global satsning på enkla förebyggande åtgärder för spridning av infektioner inom sjukvården.

4. Globala överenskommelser om reglering av distribution och försäljning av antibiotika.

Världen behöver ett nytt politiskt initiativ, till exempel en global kommission med medverkan från regeringar, bidragsgivare och ideella organisationer. Kommer Davosmötet att bli vändpunkten för att uppnå det starka globala ledarskap som är nödvändigt för att undvika att antibiotikaresistens blir den sista knuffen över stupet för redan överbelastade sjukvårdssystem? Eller kommer man fortsätta att stoppa huvudet i sanden och lämna problemet till nästkommande generationer?

Det krävs insatser, och sådana kostar pengar. Och pengar skapas inom ekonomin. Om den har jag skrivit ofta här. Det är ingen underdrift att säga att det känns som en ganska tunn livlina, ekonomin. Just när vi behöver den som mest, då befinner den sig i en av sina mest djupa kriser någonsin. Mycket lite talar för att den skall hämta sig på kort sikt, vilket kan illustreras med hjälp av Andreas Cervenkas rapport från Davos.

Men nyhetsbyrån varnar också för konsekvenserna av ett valutakrig som ger den japanska exporten ett orättvist kostnadsförsprång:

”En våg av konkurrensdevalveringar skulle leda till handelsfientligheter och undergräva globalt samarbete vilket är det sista som den bräckliga världsekonomin behöver”, skriver Xinhua.

”I en tid när experimentella läkemedel som QE har förvandlats till receptfria mediciner för sjukliga ekonomier för alltifrån USA till Europa och Japan skvalpar en massiv överlikviditet runt på de globala marknaderna och riskerar att blåsa upp tillgångsbubblor”, står det vidare.

Attacken saknar inte ironi, konstaterar Wall Street Journal, eftersom Kina självt under många år kritiserats för att hålla nere värdet på sin egen valuta.

Sätt detta i samband med vad som händer inom försvaret, och mellan ÖB, försvarsministern och Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Hur god är Sveriges förmåga att försvara sig, egentligen? Tycker det är ett högintressant exempel. För mycket kan sägas om ekonomi, och om den globala handeln och utbytet av varor och tjänster mellan olika länder och människor, men faktum kvarstår: Vi får vad vi betalar för! Hur mycket vi än vill och försöker förneka fakta, så är det så att det inte går att trolla. Alla vet att om ett erbjudande låter för bra för att vara sant, ja då är det oftast det.

Hur klok är människan, egentligen? Och hur kan man göra/arbeta för att skapa ett hållbart samhälle, en hållbar värld. Den frågan blir allt viktigare. Och den frågan ägnar jag helgen åt, i praktisk handling. Är på väg mot Strängnäs, för att delta i ett seminarium och andra aktiviteter på temat hållbarhet. Ett multilokalt seminarium som knyter samman en rad platser på jorden. Klockan tio ikväll är alla platserna uppkopplade, och då hålls en gemensam manifestation. Ser fram emot detta. Ser det som början på något nytt, och stort.

It's NOW or never! Kolla in hemsidan. Tillsammans kan vi bygga en bättre värld. En värld som är i harmoni med sig själv, och utgår från människan faktiska förmågor, inte de förmågor hen tror sig ha. Vi människor är bra på många sätt, och kloka ibland. Men inte så bra, och inte så kloka!