Tänker om och med rhizom IX

Rhizomet är inte, det blir ständigt till. Och det växer i alla riktningar, där det går och så länge det går. Det är en struktur, men det har inget centrum, alla delar i/av strukturen är lika centrala. Som internet, vilket är en liknelse som många använt för att beskriva strukturen. Viktigt dock att inte glömma att det som beskrivs är strukturen, sättet att organisera. Internet är inte ett rhizom, det är organiserat som ett rhizom. En viktig skillnad detta, att se och förstå att rhizomet är en tankefigur och inte ett innehåll. Internet blir till genom att användas, och sättet att organisera för olika möjligheter är det viktiga, det jag här vill peka på. Vilka är förutsättningarna för förändring, blivande? Och hur skiljer sig dessa från en trädmodell, och en rhizomatisk? Det är vad denna och övriga poster i serien handlar om.

5 and 6. Principle of cartography and decalcomania: a rhizome is not amenable to any structural or generative model. It is a stranger to any idea of genetic axis or deep structure.

Rhizomet är ingen modell, tar tillbaka det jag nyss skrev, eller modifierar det jag jag just sagt. Rhizomet är en speciell form av tillblivelse, ett sätt att växa tillsammans. Rhizomet är resultatet av ömsesidig tillblivelse, i relation till rådande omgivning. Ett sammanhang i förändring. Rhizomet är förändring, blivande och ett sådant sammanhang går inte att kartlägga, går inte att beskriva för något utanför strukturen. Vill man förstå rhizomet eller ett rhizomatiskt sammanhang måste man kasta sig ut, och engagera sig, i processen av tillblivelse. Utan delaktighet, ingen förståelse. Rhizom är resultatet, konsekvensen av ömsesidig interaktion. Dess enda mål är vägen fram, tillblivelsen. Till skillnad från trädet och trädstrukturer vars mål är att växa sig stark och skapa en krona som kan beundras. Trädstrukturer kan därför kartläggas, och det går att orientera sig i dem och skaffa sig förståelse för dem genom studier på distans. Träd är, om inte eviga så i alla fall bestående.

A genetic axis is like an objective pivotal unity upon which successive stages are organized; a deep structure is more like a base sequence that can be broken down into immediate constituents, while the unity of the product passes into another, transformational and subjective, dimension. This does not constitute a departure from the representative model of the tree, or root-pivotal taproot or fascicles (for example, Chomsky’s "tree" is associated with abase sequence and represents the p"~s of its own generation in terms of binary logic). A variation on the roce oldest form of thought.

Trädstrukturer är hierarkiska och för att förstå och skaffa sig inflytande inom sådana strukturer måste man börja från botten och jobba sig mot toppen. Man måste följa regler, anpassa sig och först när man nått toppen och där lyckats utmanövrera den som för närvarande har makten kan man förändra strukturen, men eftersom det tar tid att nå dit hinner man påverkas av strukturen under vägs och när man väl nått toppen har man blivit en del av strukturen och den blir därför lätt ett ändamål i sig. Marknadstänkandet som sprider sig i samhället och som går ut på att generera pengar för pengarnas skull ser jag som ett exempel på hur en trädstruktur kan fungera. Om målet är överordnat helheten och om strukturen är hierarkisk, ja då blir det lätt så att organisationen tappar fokus, eller att man förväxlar medel med mål. 

It is our view that genetic axis and profound structure are above all infinitely reproducible principles of tracing. All of tree logic is a logic of tracing and reproduction.

Spårföljande och reproduktion, det är förklaringsstrategier som är tillämpbara för att förstå trädstrukturer. För att hitta in in rhizomatiska strukturer måste man själv skapa en karta, och sedan jobba sig in med hjälp av den. Eftersom rhizomet inte är utan blir, går det bara att tillägna sig en förståelse genom att vara med och aktivt påverka. Rhizomet blir till i och genom att man försöker förestå det, och kartan är ingen reproduktion, ingen avbildning, den är ett verktyg för att hålla reda på tillblivelseriktningen. En avgörande skillnad. En karta är värdelös om den inte jämförs med det man vill undersöka och förstå. Utan ett aktivt moment av sökande och interaktion uppstår ingen förståelse för ett rhizom, och det är en fundamental egenskap förborgad djupt inne i strukturen. Rhizomet utgår med andra ord från en helt annan logik än trädet. Och det är i sig ett slags karta som kan användas för att orientera sig i världen vi lever i. Uppvisar det man vill förstå träd- eller rhizomegenskaper? Jämför, engagera dig, kasta dig ut. Lev. Bara så går det att skapa hållbar kunskap om världen och de sammanhang man lever och verkar i. 

In linguistics as in psychoanalysis, its object is an unconscious that is itself representative, crystallized into codified complexes, laid out along a genetic axis and distributed within a syntagmatic structure. Its goal is to describe a de facto state, to maintain balance in intersubjective relations, or to explore an unconscious that is already there from the start, lurking in the dark recesses of memory and language. It consists of tracing, on the basis of an overcoding structure or supporting axis, something that comes ready-made. The tree articulates and hierarchizes tracings; tracings are like the leaves of a tree.

Träd är färdiga, de har sin form redan på fröstadiet. Ekollonet blir en ek om bara förutsättningarna är de rätta. Rhizomet bara blir, och blir ständigt till i relation till det aktuella sammanhanget eller den omgivning där tillblivelsen sker. Rhizomet anpassar sig, det är anpassning, följande och medskapande. Träd kompromissar inte, de växer enligt premissen antingen allt eller inget. Skillnaden är markant, och viktig att lägga märke till. Den prioriterade ordningsstrukturen i dagens samhälle är trädet. Så behöver det inte vara. Trädstrukturer kan vara bra och fungera, men inte till allt, inte överallt och framförallt inte alltid. Don efter person och verktyg som är anpassade efter problemen man vill lösa och målen man vill nå, det är synen på och uppfattningen om vad som är ett lämpligt arbetssätt som jag kämpar för. Och jag vill se mer av rhizomtänkande, och mindre av trädstrukturer.

Varför vill jag se mer av rhizom? Tankar om det får avrunda denna post. Icke-hierarkiskt samarbete, ömsesidig samproduktion av ... Ja, vadå? Det bestäms av dem som ingår i och engagerar sig i strukturens tillblivelseprocess. Därför gillar jag rhizom som tankemodell och organisationsprincip. Det krävs bara engagemang för att vara med och förändra en rhizomatiskt struktur, den blir vad vi gör den till, alla vi som engagerar oss och kämpar för målet som bestämts gemensamt. Rhizomet engagerar, trädet passiviserar. Rhizom blir vad kollektivet tillsammans gör dem till, till skillnad från träd som kan kapas av dem som befinner sig i toppen. Rhizomet bygger på tanken att det är vägen som är målet. Trädet är som gjort för att förväxla mål och medel. Pengar för pengarnas skull, som är den ledande organisationsprincipen i dagens samhälle, är en typisk konsekvens av trädtänkande. Med rhizomet som modell kan vi försöka bryta det mönstret, vi kan försöka bygga ett annat samhälle. Det går, jag lovar. Om och när tillräckligt många orkar och vill engagera sig.

Det handlar inte om hur världen är, för den är inte den blir till i och genom organiserandet av vardagen, och det kan ske antingen i riktning träd, eller rhizom. Det är vi som väljer, och vi som får leva med konsekvenserna av de handlingar vi utför, tillsammans.