Tar nya tag

Har inte bloggat på ett tag. På en vecka. Har semester, och behövde lite ledigt. Bara vara, för att samla kraft och hitta uppslag. Dämma upp lite inspiration. Inte så att jag ser ämnen sina, eller att det börjar kännas jobbigt. Tvärt om. Men det får inte gå slentrian i skrivandet. Här vill jag vara fri och tänka höga tankar, för mig själv och för andra, för samhället. Bloggandet hjälper mig i min forskargärning, och det utvecklar och upprätthåller förmågan att skriva. 

Dags att ta nya tag. Dags att blogga mer regelbundet. Ett utmärkt sätt att komma igång med arbetet, som pockar på uppmärksamhet. Snart är läsåret igång. Annorlunda utmaningar, nya föreläsningar, andra typer av studenter och nya kollegor. Visst är det dystert att tvingas konstatera att det inte kommer att startas någon ny kulturvetarutbildning här, denna termin. Samtidigt är det spännande att få nya saker att bita i. Utvecklas måste man, ständigt. Längtar tillbaka till vardag, även om sommaren varit fin, också. Så har det inte alltid varit. Jag trivs med både ledighet och jobb. En ynnest.

Letar på nätet, i dagens tidningar, efter uppslag till något att skriva om/utifrån. Hittar följande, på DN. Det handlar om förväntningarna på kommande forskningsproposition. Författat av företrädare för Stockholms Universitet. Det borde inte behöva sägas. Ändå är det viktigt, och måste påpekas. Det säger något om samhället idag, om rådande värderingar och kunskapssyn. Att detta måste skrivas i dagens största tidning, det säger något om synen på samhället, och på människan. Säger något, eller ganska mycket, om Sverige idag.

Sverige har inte råd att försumma sin grundforskning kring alla dessa nyckelfrågor. Svaren är av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen och framtiden. Universitet, högskolor och forskningsfinansiärer har länge pekat på vinsterna med humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och lyft fram farorna med alltför ensidiga forskningsmiljöer. Om Sverige fortsatt ska vara en ledande forskningsnation är det hög tid för en kraftfull satsning på forskningen inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området i den kommande forskningspropositionen.

Det är självklart, men måste ändå sägas. Och allt talar för att önskemålen inte kommer att infrias. Oddsen är låga på att farhågorna kommer att besannas. Synen på forskning är otroligt smal. Innovationer med ekonomisk potential är vad man vill ha. Det är vad alla satsningar syftar till. Det är uppmaningen från regeringen, och från oppositionen, (som det verkar). Pengar för pengarnas skull är målet, visionen. Fruktansvärt kortsiktigt är vad det är! Håller med artikelförfattarna (Kåre Bremer;
rektor Stockholms universitet. Lena Gerholm; prorektor Stockholms universitet. Astrid Söderbergh Widding; vicerektor Stockholms universitet) om att,

Forskning är en investering för framtiden. Men vi saknar en bredare syn på samhällsnyttan av forskning. Med regeringens ensidiga fokus på medicin och teknik riskerar vi att tappa den bredd och akademiska pluralism som är nödvändig för att tolka och förstå vår samtid, historia och framtid. Humanvetenskaperna hjälper oss att förstå vad det innebär att vara människa i vår allt mer komplexa värld. De ger oss grunderna för att utveckla det öppna och demokratiska samhället. Breda kunskaps- och forskningsmiljöer är också nödvändiga förutsättningar för den kreativitet som ger utveckling och tillväxt. Humanistisk-samhällsvetenskapliga satsningar har ofta direkta samhälleliga, ekonomiska, juridiska och kulturella konsekvenser. Bredden är oumbärlig för att sätta kunskap i ett sammanhang

Samhällen är organismer som finns och förändras enligt sin egen logik. Det vet och förstår vi som forskar om detta, och det är värdefull kunskap som behöver spridas för att samhället skall kunna utvecklas. Pengar är viktigt, men utan kunskap om och förståelse för rådande förutsättningar är det meningslöst att försöka förmera kapital. Det som att köpa en större och flottare bil till någon som inte har körkort. Visst kan man imponera på grannarna, men den är värdelös på alla andra sätt. Kan man inte köra är det bättre att skaffa sig en cykel, och att arbeta hårt med att nå kunskap om hur man kör. Och då kanske man kommer till slutsatsen att det är bättre att åka tåg.

Kunskap uppstår i och är till för att utveckla, sammanhang. Överallt, alltid: Sammanhang! Att lägga alla ägg i samma korg är farligt. Och kunskap som gått förlorad kostar gigantiska summor att återta. Det som ser ut som en vinst, pengarna man "tjänar" på att lägga alla resurser på forskning som ger ekonomisk vinst på kort sikt, är i själva verket ett gigantiskt risktagande och en hänsynslös kapitalförstöring.

Detta har sagts av så många, så länge, att det snart riskerar att urvattna kärnan i budskapet. Det handlar inte om egenintresse för humanioraforskare, det handlar om samhällets långsiktiga överlevnad. Det handlar om alla oss, tillsammans. Om hela det sammanhang där vi lever och verkar, oavsett var vi gör och hur vi tänker. Det är själva det fundament som allt annat vilar på som regeringen gamblar med. Vårt gemensamma kapital är det som ansvariga satsar på, enligt en dåligt underbyggd strategi som på inget sätt är forskningsförankrad.

Kunskap är en angelägenhet för alla. Forskning är inte ett sätt att tjäna pengar, det är ett sätt att skapa förutsättningar för mänskligt liv, och för kapitalutveckling på lång sikt.

Så där, nu fick jag inspiration till och energi för att blogga vidare. Återkommer inom kort med fler, och andra tankar. Om: Kunskap, filosofi, människor, kultur, samhälle, hållbarhet och annat som är angeläget för alla oss som lever här och nu i det sammanhang som (än så länge) känns igen som Sverige.