Skåne har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det känns som hemma även om jag aldrig bott här. Min mormor i Malmö besökte jag väldigt ofta, fram till hon dog 1992, men det är inte bara därför jag knutit an till staden och landskapet. Jag har fortsatt besöka Skåne och längtar alltid tillbaka. Klimatet är lite behagligare än norr om Hallandsåsen. Dialekten gör mig nostalgisk och byggnaderna är annorlunda, äldre och pampigare. Malmö känns som en större stad än Göteborg, kanske för att det var en stor dansk stad under 1500-talet? Innan bron var staden lite på dekis, men efter det har Malmö förändrats dramatiskt.
Det är som sagt Skåne som helhet jag gillar. Österlen är väldigt vackert, men Kullahalvön tycker jag är finare. Vi vaknade i Kristianstad. Under natten hade det regnat och det var mulet. Vi körde öster och söderut, mot kusten, först till Åhus, sedan Kivik, Vik, Baskemölla. När vi fikade i Simrishamn började det regna, men landskapet är fint ändå. Vi körde genom Brantevik och vidare längs kusten. Strax efter Ystad slutade det regna och kvällen i Västra Vemmenhög bjöd på sol och kvällspromenaden bland sädesfälten var magisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar