Jag hamnar ofta i debatter om genus, eftersom jag försvarar genusforskningen. Kritikerna hävdar att genusvetare bortser från biologi. Många säger sig SJÄLVKLART vara för jämställdhet, men några förslag på hur man kan tänkas uppnå jämställdhet vill man inte dela med sig av. Sverige är jämställt, säger männen; för det är så gott som uteslutande män som hävdar just det. De anser sig leva i det perfekta samhället och ser därför genusvetenskapen som ett hot. Ibland sägs det att jämställdheten gått för långt, men den åsikten faller på sig egen orimlighet. Jämställdhet kan per definition ALDRIG gå för långt (för då är det inte jämställt längre).
Kravet som riktas mot genusforskare att beakta biologisk forskning, som sägs visa att det finns skillnader mellan könen, är politiskt eftersom det förs fram som ett försvar för staus quo, för att förhindra förändring. Det är alltså kritikerna mot genusvetenskap som är de verkliga politiska aktivisterna. De försöker med förment vetenskapliga argument hindra genusforskare från att bedriva forskning om sociala och kulturella aspekter av kön. Ingen genusvetare som jag känner till har hävdat att deras forskning visar att samhället måste förändras, det enda forskningen visar är att samhället kan förändras. Även om det existerar biologiska skillnader mellan könen (vilket INGEN förnekar) betyder detta inte att samhället inte bör förändras. Påstår man det är man i högsta grad politisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar