Jakten på kostnader, uttag av vinst och anorektiska organisationer

När alla avdelningar och moment i alla organisationer förväntas bära sina egna kostnader och helst ska gå med vinst, och när vinsten dessutom skapas för att plockas ut ur verksamheten, blir organisationen anorektisk. Det står aldrig mellan att spara eller slösa. Det är bara en falsk motsättning som ställs upp för att försvara nuvarande sätt att tänka. Såväl organisationer som samhällen och människoliv kan förvaltas mer eller mindre klokt och hållbart, men aldrig genom att utgå från antingen eller, bara genom att utveckla förståelse för och förmåga att hantera både och. 

När jag kritiserar dagens syn på vinst och framförallt uttag av vinst handlar det INTE om att jag menar att alla företag ska förstatligas eller att vinstuttag ska förbjudas. Den enda vägen leder ALLTID fel och man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Långsiktiga investeringar, som idag allt oftare betraktas som kostnader både i näringslivet och i politiken, är nödvändiga. Och i en demokrati är skatt en investering som garanterar samhällets långsiktiga hållbarhet. Inte minst här under pandemin borde detta stå klart för alla. Om staten, med väljarnas goda minne, agerar som en girig företagsledare som gör allt för att hålla nere alla utgifter kommer allt fler medborgare att se på staten med misstänksamhet. USA är ett varnande exempel. Trump valdes till president dels för att han lovade att sänka skatterna (vilket gynnade de rika), dels för att många (de fattigaste) var besvikna på samhället och antingen inte brydde sig eller ville ge igen. Jag hoppas innerligt att jag har fel, men tror tyvärr att han kommer att bli omvald, dels eftersom han gjorde vad han lovade, dels eftersom besvikelsen och uppgivenheten bland de som behöver staten mest har ökat under mandatperioden. Populismen är på frammarsch även i Sverige och trots att SD troligen inte blir landets största parti vid nästa val talar allt för att deras politik kommer att normaliseras allt mer. Och det är inte konstigt när samhället saknar resurser att ta tag i problemen som hopar sig. Att skylla på invandringen är en enkel och lockande tanke, det är ett sätt att både äta kakan och ha den kvar. Ett alternativ på den tanken är att hålla fast vid teorin om evig tillväxt, det vill säga att sänkta skatter leder till starkare statliga finanser, vilket ännu återstår att bevisa.

Under mina år i arbetslivet har det allt tydligare utvecklats till en hänsynslös jakt mot botten och tillvaron håller på att bli ett allas krig mot alla. Jakten på vinst finns överallt och gör alla till konkurrenter, vilket vänder människor mot varandra och pressar alla till gränsen för vad man rimligen kan förväntas klara av. De som faller ifrån får skylla sig själva. Detta sätt att tänka drabbar inte bara oss människor, även förutsättningarna för liv på jorden påverkas när regnskog helt oproblematiskt anses kunna bytas mot Coca-Cola. Det är illa nog att man tänker och agerar på detta sätt i tillverkningsindustrin och tjänstesektorn, men när tänkandet får fullt genomslag i utbildningssystemet och forskningen träffar, som man säger i Amerika, skiten fläkten. 

Samhällets självbild påverkas. Titta på USA där Trump går till val med slogan: Keep America Great. Vad är great med Amerika idag? En gång var det världens modernaste land; frihetens försvarare på jorden. Vad har USA idag att sätta emot Kina, som med sin kombination av kommunistisk diktatur och marknadsekonomi håller på att bli eller redan är världens mäktigaste land? Den som hävdar att Amerika är great är antingen ignorant eller lider av vanföreställningar. Yes we can, sa Obama. Han lovade ingenting och han sa redan i sitt första tal att det kanske inte skulle gå att återupprätta den amerikanska drömmen under en eller ens två mandatperioder. Förutsättningen för att lyckas är att medborgarna investerar i samhället och överlåter en del av sin makt och sina pengar till staten, som är förutsättningen för en fungerande infrastruktur samt skola och sjukvård för alla. Ett starkt försvar behövs nog, men tror man att det räcker att försvara landets gränser för att samhället ska blomstra är man mer än lovligt dum.  Självbilden är så pass förvriden idag att den som påpekar att människor mår dåligt av rådande förhållanden och vill förändra samhället genom att förespråka en mer humanistisk politik anklagas för godhetknarkande. Att skjuta budbäraren är dock ingen lösning, och väljer man att rösta på politiska partier som skyller problemen på invandrare eller vill göra det "lönsamt" att arbeta genom att försämra grundtryggheten i samhället, lever man i livsfarlig förnekelse. De enda partierna som kan sägas vara extrema i en demokrati vars ambition är att vara en välfärdsstat är partier som bortser från fundamentala kunskaper om ekonomi och människans natur samt förnekar forskarnas varningar rörande klimatet, och de blir tyvärr fler och fler, inte bara i USA utan även här hemma.

Att vi människor offrar oss själva för den heliga vinstens skull är den sak, men när sjukdomen sprider sig och drabbar även förutsättningarna för livet på jorden, finns snart inga vinster att göra och än mindre några pengar att plocka ut ur verksamheten. Corona urholkar statens finanser snabbt och det går ännu snabbare när allt fler företag går i konkurs och arbetslösheten skjuter i höjden. Mer av samma kommer inte att lösa några problem och drar vi inte lärdom av det som sker kommer nästa pandemi eller konsekvenserna av klimatförändringarna kanske att knäcka oss och vårt samhälle. Ingen vill ta emot fler flyktingar eller betala mer i skatt, men väljer man att se på världen och samhället på ett så pass begränsat sätt och tar man bara hänsyn till och bryr sig endast om sig själv, vill det till att man har pengar i överflöd, aldrig blir sjuk eller drabbas av något oförutsett.