Mina starkaste minnen av regn från barndomen är från simskolan. När jag tänker efter minns jag nästan inga soliga simlektioner, bara iskallt vatten, blåfrusna läppar och regnet som smattrade på rutan till bilen. Till sjön åkte vi, och i vattnet skulle vi, även om det bara var 15 grader. Fast det är inga plågsamma minnen.
Jag försöker verkligen minnas barndomens regniga dagar, men det är svårt. Jag minns en märklig sommarvecka när jag var runt 10, när det ösregnade varje dag en stund mitt på dagen. Himlen öppnade sig verkligen, och sen kunde man åka och bada på eftermiddagen. Antar att just bada är en aktivitet man kan ägna sig åt även om det regnar. Ibland cyklade vi till sjön just för att bara i regnet, eftersom vattnet kändes varmare då.
Jag minns vår sommarstuga i Halland. En brun stuga med ett stort rum, ett litet och en minimal köksavdelning. Några mil från kusten, i närheten av en bondgård. Utan el och vatten. Vår enda kontakt med omvärlden var den batteridrivna transistorradion. Jag minns hur vi satt i soffan hela familjen en hel kväll, tätt tillsammans under ett fruktansvärt åskoväder och undrade om stugan skulle träffas av blixten.
Även om jag tar mig tid och söker i minnet kan jag inte återkalla fler minnen av regn. Det enda minnet som verkligen sticker ut är från skarven mellan vuxenlivet och ungdomen, från Roskilde 1991. Vädret var okej på torsdagen när vi kom ner, men det blev sämre på fredagen och under hela lördagen öste det ner. Jag minns hur en efter en gav upp och kastade sig i geggan. Jag minns hur jag stod i min skinnjacka framför stora scenen och väntade på Iggy Pop. Den där jackan blev sig aldrig riktigt lik efter den resan. Vi vaknade i en vattenpöl i tältet och gav upp och åkte hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar