Minnen kan väckas väldigt enkelt. Ett ord eller ett ljud räcker, för att inte tala om dofter som på tiondelen av en en sekund kan trigga en explosion av minnen. Smaker kan också förflytta en till en annan tid och plats. Fläder, till exempel, väcker massor av minnen till liv hos mig, vilka i sin tur väcker andra minnen. Jag förknippar Öland med fläder, till exempel. Jag minns hur vi cyklade runt och letade buskar vars blommor vi plockade. Mamma frös in flädersaft som vi skopade upp och la på glassen. Och när jag barndomens glassar kommer jag omedelbart att tänka på strössel och strutarna av rån i olika färger.
På andra sidan vägen från min mormors systrars hus i Ölands Skogsby, där vi bodde minst en vecka varje sommar, fanns en lanthandel. Jag minns hur jag gick till den där affären, längs raden av äppleträd på den stora tomten, med tio stora femöringar av koppar i handen. Fylld av förväntan.
Minnet av smaken av lakrits Riff har antagit närmast mytiska proportioner för mig. Det där lilla tuggummit, invirat i folie fanns i en mycket speciell mintsmak också, men är inte förknippat med samma rika mängd minnen. Jag minns hur tuggummit först löstes upp i smul i munnen och hur det sakta antog formen av ett tuggummi när man tuggat en stund.
Violtabletter har också en speciell plats bland barndomsminnena. Och solvarma smultron som plockades i vägrenen på landet. Eller omogna krusbär som jag sög på länge innan jag knäckte dem mellan tänderna och ansiktet skrynklades ihop av syrligheten.
Jag minns ljudet av svalorna i skymningen.
Det jag minns från barndommens somrar är små och till synes obetydliga saker. Stämningar, platser och människor. Visst var årets besök på Liseberg en höjdpunkt, men det var allt det andra som formade mig till den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar