ADHD-dagboken: Förmågan till närvaro

Redan i butiken igår slogs jag av hur annorlunda jag reagerade på det som hände. Jag chockades svårt av beskedet om att kostnaden för glasögonen trotsade min föreställningsförmåga, och hade verkligen svårt att tänka klart under tiden det tog för budskapet att sjuka in, men hade detta (som jag skrev om i gårdagens bloggpost) hänt mig för några år sedan hade det tagit dagar av ältande, när jag hade inte kunnat tänka på något annat, innan jag kom till en punkt där jag kunde hantera insikten. Nu gick det på bara några minuter. Redan i butiken kunde jag samla ihop mig så pass att jag inte ställde till en scen, och lite senare under telefonsamtalet med kundtjänst var jag samlad och saklig. Och efter att jag planterat om några krukväxter kunde jag ägna resten av dagen åt läsning, av Dostojevskij dessutom. Jag skrev inte ens bloggposten för att bearbeta, utan för att påminna andra om att läsa alla avtal noga.

Det svider att behöva punga ut med så mycket pengar, men jag har ett välbetalt arbete och är inte fattig. Jag var nonchalant och dum, men jag är inget offer. Givetvis är jag fortfarande irriterad, men jag har inte legat och ältat händelsen. Istället förundras jag över det faktum att jag kan konstatera att timmarna av meditation och studierna av stoicismen bär frukt. Jag är tacksam över att ha tillgång till verktyg att hantera den jag trots allt fortfarande är. Mina koncentrationssvårigheter har inte försvunnit, men jag accepterar handikappet och har lärt mig hantera min kropp och dess egenheter. Jag störs fortfarande av ljud och finner det lika irriterande, men även dessa känslor rinner av mig i samma stund som ljuden upphör. Jag går fortfarande i taket flera gånger om dagen, men känslan hänger inte kvar och stör.

Gårdagens incident blev ett slags stresstest, och idag är jag glad och tacksam över bekräftelsen jag fick. Och även om jag hellre hade lagt pengarna på något annat är priset för insikten om att jag kan hantera den här typen av problem lågt i förhållande till kostnaden för allt jag gått miste om genom att vara den jag är, under alla år i livet. Jag kan inte backa bandet och radera det ingångna avtalet och det finns ingen annan att skylla på, men insikten om att jag har (relativ) kontroll över mina tankar och känslor är en gudagåva som jag väljer att fokusera på.

Idag lyser solen och vi ska ägna oss åt hemester genom att bo på fint hotell i Göteborg och äta på restaurang. Genom att inte åka utomlands har jag sparat pengar, och det finns så många sätt att skaffa sig minnesvärda upplevelser. Livet går oundvikligen vidare. Om några veckor inleder jag slutredigeringen av inte mindre än två böcker och under höstens första tio veckor har jag nästan ingen undervisning alls. Det finns verkligen massor av saker att glädjas över, även under pandemin. Och att ha förmågan att välja vad man ska fokusera på är verkligen en gudagåva!