lördag 4 juli 2020

Ju fler följare desto bättre, eller?

Den som är känd och har en plattform att tala från når ut med sitt budskap, men om plattformen byggs på och består av många följare på sociala nätverk finns en risk att man förslavas av plattformen och jakten på följare. Det beror naturligtvis på vad man skriver om och varför man skapat plattformen, men risken att radikaliseras är överhängande för alla och det krävs en stark integritet och väl utvecklad förmåga att fokusera. Anpassar man sig, om så det minsta, efter vad som når ut och röner uppmärksamhet är det ett varningstecken. Sneglar man på och blir orolig om antalet följare minskar eller om man får en kick när det stiger bör man se upp. Man kan mycket väl vara fången redan och bör kanske ta en paus för att fundera över varför man skapade en plattform från början och vem man vill vara på nätet.

Särskilt Instagram och Twitter har en tendens att radikalisera alla som jagar följare. Det är i alla fall svårt att utveckla intellektuella plattformar där. Exemplen är många på människor som startat ett konto för att sprida vettiga åsikter, men som över tid förvandlats till megafoner för allt mer extrema känslor. Nätverken fungerar så, deras drivkraft är känslor, och ju starkare känslor som väcks desto större spridning får budskapet. Är man inte vaksam är det lätt att det blir en ond cirkel.

Jag förstår lockelsen. Alla, avrundat, vill bli beundrade och framgångsrika. Och sociala nätverk erbjuder fantastiska möjligheter att bygga plattformar. Men vill man fortsätta vara sig själv kan och får ANTALET följare aldrig bli ett självändamål. Man kanske tror att man kan hantera det som händer på plattformen, men det går inte. Om ens konto drar till sig trafik noteras detta oundvikligen av nätverket och aktiviteten lockar till sig följare av olika slag, även fejkkonton som i sin tur lockar till sig fler fejkkonton och ju fler sådana konton som följer desto mer rörelseenergi utvecklas. Det spelar med andra ord en avgörande roll VEM som följer kontot.

Radikaliseringen av vissa konton är smärtsam att se eftersom allt utspelar sig inför öppen ridå. Flera kändisar har lockats av nätets möjligheter att nå ut, men gått vilse och drabbats personligen. Även om det är kontot som drar till sig följare och trafik är det en människa av kött och blod som ansvarar för det. Vissa har vittnat om självskadebeteende och menar sig ha fått betala ett högt pris för "framgången". Andra har försökt att behålla kontot men ta avstånd från åsikterna som spridits därifrån tidigare. Klokast är de som lämnar nätet och fokuserar på att knyta verkliga kontakter och värna publiken som faktiskt bryr sig om människan bakom.

Jag har känt av lockelsen och inser vilka krafter man har att göra med, men bestämde mig tidigt för att mitt bloggande och engagemang på sociala nätverk aldrig får bli ett självändamål. Det är för min egen skull jag skriver, och om någon annan får ut något av att läsa är jag oerhört tacksam. Jag vill ha kloka och omtänksamma medmänniskor i mitt flöde och som följare, vilket är svårare att locka eftersom särskilt Twitter är och fungerar som det gör. Just Twitter tar verkligen fram det sämsta hos oss människor, men det går att med hjälp av blockfunktionen skapa ett konstruktivt och intellektuellt stimulerande nätverk. Till priset av mindre trafik och färre följare går det att vara och verka på nätet utan att ens personlighet påverkas negativt, men det kräver att man är vaksam och håller på sin integritet.

Inga kommentarer: