Upprörd på beställning

När jag växte upp handlade nyhetsrapporteringen om saker som hänt här hemma och i världen, och politiken och politikerna gjorde inte så mycket väsen av sig. Sedan kom Twitter, och allt förändrades väldigt fort. Politiken utvecklades till en tävling i indignation och alla söker följaktligen efter fel och brister hos varandra och i samhället. Nyhetsrapporteringen har i princip upphört att handla om saker som händer. Idag anordnas debatter och en stod del av programtiden ägnas åt analyser av politikernas utspel. 

Under några veckor i våras förändrades allt när pandemins allvar kickade in. Plötsligt tystnade oppositionen och experter intervjuades i Rapport och Aktuellt istället för att kastas in i destruktiva debatter. Det fanns tid för eftertanke och samtal. Sedan återgick allt till hur det var innan och efter det har tonläget höjts ytterligare. Upprördheten känner inga gränser. 

Det är så outsägligt sorgligt alltihop att jag slutar där. Jag orkar inte tänka tankarna om det som händer i och med vårt samhälle till slut, inte här under semestern. Tar mig ut i solen med en bok och laddar batterierna för höstens skrivande.