Fakta och exakthet är abstraktioner, kulturellt upprätthållna föreställningar om hur det är. Men verkligheten är undflyende, föränderlig och i hög grad ett resultat av slump. Det spelar ingen roll hur säkra forskarna är eftersom det enda som går att vara säker på är den data som samlats in, och allt som sägs om den bygger på analyser och tolkningar. Att påpeka detta har inget med relativism att göra, även om forskare som säger sig försvara förnuftet hävdar det. Det är så här verkligheten faktiskt fungerar och först när vi lärt oss leva med osäkerheten som tillvarons paradoxer ger upphov till kan arbetet med att skapa ett hållbart samhälle inledas på allvar.
Förnuft är liksom sanning ord, dessutom ord som betyder lite olika saker för olika människor och i olika sammanhang. Kunskapen om världen är således alltid mer eller mindre indirekt och osäker. Jag menar att det är viktigt att göra sig medveten om dessa odiskutabla fakta. Annars blir kunskapen om världen och tillvaron lidande. Vi människor tror gärna att vi är skapelsens krona och jodens mest perfekta varelse. Faktum är dock att vi är imperfekta. Varför skulle vi annars drömma om en välvillig AI eller så enkelt lämna över ansvaret för allt fler uppgifter till robotar? Vi vet att evighetsmaskiner strider mot fysikens lagar men kan ändå inte sluta drömma om dem, för tänk om det gick ändå ...
Leonard Cohen insåg detta och fångade insikten i sin Anthem, i raden: Det finns en spricka i allt, det är där ljuset och livet kommer in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar