Yttrandefrihetens gränser

Jag har svårt för dem som använder yttrandefriheten för att tänja på dess gränser till max. Yttrandefrihet är en demokratisk rättighet, inte en skyldighet att yttra varje tanke och åsikt offentligt. Utan respekt för friheten och det öppna samhällets bräcklighet kommer demokratin förr eller senare att falla samman under pressen den utsätts för av människor som säger sig värna den. Att påpeka faktum, det vill säga att vissa saker inte bör uttryckas offentligt, är att ta ansvar för demokratin. Och den som drar censurkortet och gapar om att hens rättighet har kränkts visar i ord och handling hur man ser på yttrandefrihet egentligen.

Så länge vi lever i en begränsad värld kan friheten aldrig vara total. Om alla hävdar sin individuella rätt att uttrycka vilka tankar och åsikter som helst, när som helst och överallt, utan hänsyn till andra, fungerar det inte. Det är inte censur att hävda detta, det är bara så det är. Liberalism handlar om frihet, men utan respekt för andra och för demokratin urartar den till anarki. Paradoxalt nog lierar sig många liberaler och försvarare av yttrandefriheten med totalitära rörelser genom att använda yttrandefriheten för att trampa på eller håna andra människor. När frihetens försvarare står på barrikaderna och skanderar glåpord eller använder yttrandefriheten för att sprida lögner, alternativt ger röst åt odemokratiska rörelser, närmar vi oss med stormsteg 1984. Den som tvångsmässigt måste uttrycka allt som inte gillas av en bildad allmänhet som vill leva i ett anständigt samhälle, och som känner sig censurerad ifall hen får kritik, är inte liberal.

Jag står på kunskapens sida, värnar bildning och försvarar självklart yttrandefriheten, men eftersom jag vet att demokratin är förutsättningen för yttrandefriheten handlar mitt försvar för åsiktsfriheten om att respektera andra människor genom att INTE uttrycka vilka åsikter och tankar som helst, när som helst och överallt. Och jag tar mig rätten att kritisera alla som utnyttjar friheten på sätt som riskerar demokratin.

Ingen kan kräva att slippa lyssna på obekväma åsikter, men det betyder inte att den som hyser åsikterna måste uttrycka dem. Yttrandefriheten skapades för att den som har makt inte skulle kunna tysta sina kritiker. Demokratin utgår från folket och i ett modernt samhälle den är skapad för att sparka uppåt, inte neråt. Yttrandefriheten är framförallt den svages rätt att lufta sitt missnöje och skapa opinion för förändring. Om den rätten utnyttjas av politiker som sitter i riksdagen och via Twitter hånar klimataktivister eller människor som kämpar för mänskliga rättigheter, det vill säga medborgare som tycker och tänker annorlunda, är det ett tecken på att något är allvarligt fel i vårt samhälle. Det är inte att använda sin rätt till frihet utan ett angrepp på demokratin.