Om forskare kommer fram till ett resultat som kan användas för att kritisera eller ge stöd åt ett specifikt partis politik eller påståenden är det inte aktivism att påpeka detta, förutsatt givetvis att resultaten håller för en vetenskaplig granskning. Resultaten i sig kan bara diskuteras vetenskapligt, men tolkningarna av resultaten är naturligtvis öppna för diskussion. När forskare skriver en debattartikel är det något annat än att skriva en vetenskaplig artikel, och den som medvetet blandar ihop dessa saker och använder det som argument för att anklaga forskarna för aktivism eller till och med grund för avsked utgör ett hot mot både demokratin och det öppna samhället.
Forskare måste kunna engagera sig i samhällsdebatten på samma sätt som alla andra. Förutsättningen för det är dock att objektivitet är ett ord vars innebörd inte glider iväg och kan betyda vad som helst. Objektivitet och saklighet handlar om att i möjligaste mån undvika att blanda in värderingar i sina uttalanden. Liksom sanning är det hopplöst svårt att uppnå fullkomlig objektivitet, men det betyder inte att anything goes! Det krävs kollektiv respekt för objektiviteten för att den ska fungera, och inte minst ödmjukhet inför svårigheten. USA är ett skräckexempel på vad som händer när respekten för för sanning och saklighet offras för makt och billiga poänger i det politiska spelet.
Samhällsdebatten i Sverige blir allt mer polariserad och det görs idag allt mer sällan skillnad på sak och person. Paradoxalt nog är det ofta de som skriker högst om behovet av objektivitet som är mest partiska och relativistiska. När resultaten av forskning inte passar den egna politiska agendan anklagas forskarna för aktivism, och dristar sig forskarna dessutom att skriva en debattartikel för att sprida sina tankar till allmänheten tar det hus i helvete. Den akademiska världen utvecklas på detta sätt oroväckande nog i samma riktning som Public Service, där strävan efter objektivitet ersatts med tanken att om båda sidor får komma till tals blir bevakningen opartisk, vilket är något helt annat än objektivitet och saklighet. (Mats Knutsson får dock alltid stå oemotsagd).
Vill vi ha ett samhälle där endast forskning som ger stöd åt regeringen accepteras? Om inte är det nu vi kan och ska reagera. Sovjetstaten beställde forskningsresultat som låg i linje med den kommunistiska ideologin, vilket ledde till fruktansvärda konsekvenser. Idag är det dock högern som driver en liknande linje genom att ifrågasätta all forskning som inte ger stöd för deras politik. Objektivitet innebär att man först utför vetenskapliga studier och sedan bildar sig en uppfattning i frågan. Demokratin fungerar bara om det finns ett levande samtal om det som är gemensamt, där man byter åsikt i ljuset av nya och bättre argument. Och förutsättningen för ett öppet samhälle är att alla kan delta i debatten på lika villkor. Det faktum att det idag råder en skrämmande brist på förståelse för dessa saker oroar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar