Att minnas upplevelser från förr handlar inte om nostalgi utan om strävan efter att leva ett integrerat liv. Minnen och drömmar är vid sidan av aktivitet i vardagen tillvarons enda beståndsdelar, och livet handlar om att lära sig hantera dynamiken som uppstår mellan då och sedan, i det möjligheternas mellanrum som nuet utgör.
Jag minns en sommar när jag var barn och hälsade på mormor. Malmö var den första staden jag upptäckte på egen hand. Det var spännande att promenera ensam. En dag hittade jag ett serieantikvariat som jag inte kände till och det var som att upptäcka en guldfyndighet. Ett helt rum fyllt av för mig nya tidningar till ett överkomligt pris. Det är svårt att beskriva känslan, men jag minns den. Lukten av papper och damm och högarna med tidningar och album.
Jag minns hur jag och några kompisar satt hemma och fantiserade i flera dagar innan vi åkte till Antikvariatet i Alingsås om vad vi hoppades hitta och planerade vem som skulle titta på vad först. Där fick man byta två serietidningar mot en. Och väl hemma kände jag mig rik när jag hade en hel hög med olästa tidningar.
Idag finns nästan inga serieantikvariat kvar, men går jag förbi ett har jag svårt att hålla mig från att gå in. Bara för att uppleva känslan. Jag köper inget, går bara runt och minns.
Även vanliga antikvariat som säljer böcker har blivit färre. På Drottninggatan i Stockholm fanns det flera antikvariat, men idag finns väl bara ett enda kvar, uppe vid Strindbergshuset. Och i Göteborg var Östra Larmgatan och Haga fyllda av antikvariat. Högst uppe på Kungsgatan fanns ett och det nere vid stora hamnkanalen fanns ett som var känt för sina drivor med böcker. Idag finns i princip bara Antiquaria vid HDK kvar.
Jag minns dem alla och besökte dem regelbundet. Innan internet var man tvungen att leta bland högarna och glädjen när jag hittade något jag letat efter var stor; dock inte riktigt lika som stor som glädjen över det där serieantikvariatet i Malmö. När jag studerade Etnologi och vi skulle läsa gamla avhandlingar på en kurs minns jag hur jag satt i telefon en hel eftermiddag och ringde till olika antikvariat i landet. Rätt som det var fick jag napp och efter någon vecka kunde jag hämta Hästslakt och rackarskam samt Österlen på posten (som är ett minne i sig).
Idag finns allt på nätet bara ett musklick bort. Det förtar känslan. Visst blir livet lite enklare, men det blir samtidigt väldigt mycket torftigare. Därför vårdar jag minnena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar