Arv OCH miljö, inte antingen eller

Jakten på SVARET, den yttersta orsaken, är lockande att ge sig in i. Den som vill vinna debatten, avgå med segern och själv få förklara varför hen är bäst och har rätt, behöver kunna peka på något som fäller avgörandet. Letar man tillräckligt länge och ihärdigt och går man bara ner på detaljnivå kommer man att hitta ett svar. Det verkar vara så i de allra flesta fallen, fast det betyder inte att det svaret är användbart för något annat än att vinna debatter.

Skillnaden mellan män och kvinnor har debatterats så länge jag varit i den akademiska världen, och diskussionen handlade och handlar fortfarande om ifall kön är socialt eller biologiskt, om vad som är viktigast, det ena eller andra. Svaret är att inget kan sägas vara viktigare än något annat. Val man förstå vad det innebär att leva och verka som människa i ett samhälle måste man beakta både arv och miljö.

Samma polariserade syn och infekterade debatt finns på andra områden också och skiljelinjen går överallt mellan forskare som fokuserar på sociala, konstuktivistiska och därmed föränderliga faktorer och de som fokuserar på biologiskt ärftliga faktorer. Vad gör människor till brottslingar, är ett klassiskt trätoämne: Arv ELLER miljö? Och vem är bäst lämpad att svara på frågan; en evolutionsbiolog eller en kriminolog?

I båda frågorna hamnar man fel om man söker efter det definitiva svaret, och att hävda att det ena är viktigare än det andra, till exempel att alla svar som behövs för att komma till rätta med problemen står att finna i det biologiska arvet är rent förkastligt. Människa är ett sammansatt begrepp och det är samspelet mellan arv och miljö som gör oss till dem vi är, inte det ena eller det andra.

Det går inte att förneka att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor för det gör det uppenbarligen, men vad är poängen att påpeka skillnaderna? Det som inte går att förändra är meningslöst att ägna uppmärksamhet åt; om man inte vill använda det för att hävda att biologiska skillnader mellan män och kvinnor säger oss något om hur vi ska se på maktfördelningen mellan könen. Forskare som undersöker förutsättningar för jämställdhet riktar in sig på sådant som går att förändra, inte det som är givet. Därför forskar man om kultur och sociala aspekter och riktar in sig på relationen mellan män och kvinnor som grupp. Att hävda att det är problematiskt att bedriva forskning om det sociala eftersom det finns biologiska skillnader är ett retoriskt grepp och en metod att vinna debatten genom att tala om något annat.

Samma gäller ifrågasättandet av kriminologisk forskning. Det verkar vara så att kriminalitet går att förklara med genetik och ärftlighet. Vem som helst blir inte kriminell oavsett var man bor eller vilken socioekonomisk status man har, det verkar finnas biologiska faktorer som påverkar. Fast betyder det att kriminalitetens gåta är löst och att problemet med brottslighet kan undanröjas med hjälp av genetisk screening av befolkningen? Betyder det att fattigdom INTE är ett problem eller att social misär är okej? Att det finns biologiska faktorer som spelar in och som avgör vem som väljer att slå in på brottets bara betyder inte att alla som uppvisar den biologiska faktorn blir kriminella OAVSETT var de bor eller hur mycket pengar familjen förfogar över.

Psykopat är ett biologiskt tillstånd, en diagnos som handlar om att man saknar förmågan att känna något för andra människor. Det finns inget positivt med ordet psykopat och ingen presenterar sig som det; ändå vet vi att det finns socialt välanpassade psykopater som växt upp i harmoniska miljöer med föräldrar som bryr sig om dem och ser till att de får utbildning. Det har också visat sig att fungerande psykopater passar som hand i handske för arbetsuppgifter där det är en fördel att sätta känslorna åt sidan och enbart vara rationell, till exempel på höga poster i aktiebolag där ägarna eller den anonyma marknaden kräver att man ska avskeda medarbetare för att höja vinsten i bolaget.

Allt handlar om vilket samhälle man vill ha och hur man ser på människan (både sig själv och andra). Över vi i den bästa av världar och är nuvarande ordning given och därför omöjlig att förändra? Föds vi till dem vi är eller kan vi påverka vår situation och förändra samhället? Jag tror på människan och på att förändring är möjligt och jag ser därför inget värde i att forska om sådant som förhindrar förändring. Det som inte går att förändra måste man acceptera, men det som faktiskt kan förändras tycker jag vi alla har ett ansvar att samtala om och gemensamt arbeta med. Människans biologiska arv bär på viktig kunskap men där finns inga svar på vem någon bli eller vad en individ är kapabel att göra. Biologiska faktorer må kunna påvisas i efterhand, men de är aldrig predestinerande. Människa är ett komplext samspel mellan arv och miljö och handlar inte om antingen eller utan om både och. Varken kultur eller biologi ger oss några definitiva svar om vem en individ är eller kan komma att bli och därför är debatten om antingen eller kunskapsfientligt och ohållbar.