måndag 29 januari 2018

All förändring kommer inifrån

Drömmen om att det skulle finnas en pool av exceptionella, internationella experter där ute som kan lockas hit för att lösa alla våra problem, är en variant av människans urgamla dröm om en frälsare som på uppdrag av Gud kommer till vår undsättning. Drömmen finns i hur många varianter som helst. Clint Eastwoods karaktärer, särskilt i hans westernfilmer, är ett exempel. Plötsligt kommer han ridande till staden där han arbetar effektivt en tid för att sedan rida in i solnedgången. Det är en dröm om att slippa behöva agera på egen hand; en passiviserande dröm om enkla lösningar på komplicerade problem. Den drömmen menar jag att vi måste förstå, förkasta och finna sätt att hantera. Det finns ingen frälsare där ute som kommer till min, din eller vår gemensamma undsättning. Allt varaktig och hållbar förändring kommer inifrån.

Den svensk som gör karriär utomlands, nästan oavsett var, kommer att anses mer värd här hemma när hen väl återvänder. Världen där ute är okänd och stor, och Sverige och det som finns här hemma är välkänt och begränsat. Den som lyckas där ute, anses därför vara bättre än den som stannar hemma och gnetar på. Det är en farlig tanke och ett problematiskt sätt att de på kompetens och intelligens. Det finns gott om exempel på hur riskabelt det är att hålla fast vid drömmen om enkla, utifrån kommande lösningar och Paulo Macchiarini är inget undantag, han är regeln och ett varnande exempel. Kompetens har ingenting med varifrån man kommer utan med vem man är, vad man vet och kan göra.

En variant av samma grundtanke är tendensen att bygga murar, tänkta att utgöra hinder mot externa hot; för allt som finns där ute är inte bra. Bortom horisonten finns både det bästa och det sämsta. Var och en är sig själv närmast och det gäller även medborgare i ett land. Vi vet vilka vi är men inte vilka de är, och kan vi inte själva välja vem eller vad som ska få tillträde anses det klokt att betrakta allt och alla okända som ett hot. Det handlar om grundläggande psykologi och det är samma psykologi som får människor att lockas av tanken på att exportera problem och göra sig av med avfall genom att förpassa dem bortanför synfältet. 

Det handlar om djupt mänskliga drag och fallenheter som inte enkelt kan överges. Det går inte bara att bestämt sig för att nu ska jag tänka annorlunda. Det handlar som sagt om psykologi och om grundläggande kognitiva och känslomässiga strukturer, vilka genom evolutionen tjänat mänskligheten väl. Det handlar sökande efter effektiva lösningar och om försvarsmekanismer, om delvis autonoma processer i hjärnan. Vi kan och bör dock lära känna dessa egenskaper och försöka skapa sätt att hantera förutsättningarna. Att förneka eller söka rationella förklaringar i efterhand för att slippa acceptera sina egna och politikens och samhällets tillkortakommanden är ohållbart. Ändå finns det gott om tecken på just det sättet att agera. Jag skrev igår om regelföljande och människans fallenhet för att lämna över ansvar; till höga chefer, tekniskt administrativa system eller utländsk expertis.

Protektionism och drömmar om utifrån kommande frälsare är exempel på enkla lösningar som kanske ger lindring för stunden, vilket inte ska underskattas, men som inte fungerar på sikt. All hållbar och varaktig förändring kommer inifrån och 'r någonting man gör på egen hand, tillsammans. Yes WE can! Mänskligheten har ingen ut- eller insida, vi är alla människor och allt kommer an på hur vi ser på oss själva och varandra. Utomlands är stort och där finns både exceptionellt kompetenta människor och hotfulla individer, men regeln är att människor alltid är mer lika än olika varandra. Skillnaden mellan mänsklighetens klokaste och mest okunniga och inkompetenta är långt mindre än många vill tro. De allra flesta är varken bättre eller sämre än majoriteten. Det är en hoppfull tanke, samtidigt som den kräver att man faktiskt tar eget ansvar och engagerar sig. Genom att faktiskt ta ansvar och engagera sig blir man bättre och lär sig mer och när många gör det ökar chansen att världen blir en bättre plats att leva på för både människor, djur och natur. Det är som med träning, det räcker inte att tänka på den eller drömma om god kondition, och ingen annan kommer att kunna ge den åt en. Som sagt, det finns inga enkla lösningar och man får vad man betalar för. Den tanken behöver ständigt upprepas eftersom den påminner om hur saker och ting FAKTISKT fungerar och utgör därför grunden och utgångspunkten för ett långsiktigt hållbart samhälle.

Inga kommentarer: