Denna vecka har jag föreläst om hållbarhet för blivande ingenjörer. En av undervisningsårets verkliga höjdpunkter. Vår årliga, obligatoriska, 3,5hp-kurs på temat startades i måndags och jag ansvar för sociala aspekter av begreppet. Vi har lagt upp det så även om det inte finns några vattentäta skott mellan.
Jag talar om individens fri- och rättigheter, om nationen som överordnad instans; demokratin som det minst dåliga styrelseormen och om grundlagar/konstitutioner och det juridiska systemet. Jag talar om makt och maktdelning, mediernas roll och om tillit och mångfald. Och jag talar om utbildning och kunskap. Varje sak eller aspekt jag tar upp är en föreläsning eller i vissa fall en hel kurs i sig, men tanken är inte att de ska lära sig detta. Temat är sociala aspekter av hållbarhet och jag ger en överblick av delarna som hör hemma där. Fokus i föreläsningarna riktas mot vad det är för typ av problem (ett komplext problem, till skillnad från den typ av problem som ingenjörer arbetar med annars; komplicerade problem) och hur man kan tänka för att förstå. Jag talar därför även om fångarnas dilemma, och poängterar att hållbarhet är en typ av fråga som saknar GIVNA svar.
Sedan förra gången kursen gavs har det hänt en hel del och det påverkade oundvikligen upplägget och vad jag la tyngdpunkten på. I år kändes det viktigt att tala om mediernas roll, liksom att reflektera över Donald Trumps angrepp på den fria pressen; hans anklagelser om fake news. Jag tittade även av en slump på en dokumentärfilm från USA om köttindustrins lobbyarbete, vilket tillsammans föranledde mig att ställa frågan: Hur kan man se på reklam och lobbyverksamhet? Är reklamen money for free och handlar lobbying om ren information, eller handlar det om makt och påverkan? Det talas mycket om källkritik idag, men inte så mycket om reklamens roll och lobbygrupper möjligheter att påverka politiska beslut i ett demokratiskt samhälle.
Pengar är aldrig neutrala, de påverkar människor på olika sätt; ofta indirekt och diffust. Daniel Kahnemans forskning om detta har gjort djupt intryck på mig och jag tycker mig se en aningslöshet kring dessa saker växa fram i samhället. Tänker till exempel på argumenten som försvaret av vinstuttag i framförallt skola och utbildning bygger på. Bara misstanken om att ekonomiseringen av skolan skulle kunna leda till att kunskapen och innehållet påverkas menar jag manar till försiktighet och ödmjukhet. Om skolan inte kan leva upp till uppdraget att främja lärande, kritiskt tänkande och bildning blir det svårt att förstå komplexiteten som man måste förstå för att inse vad som krävs för att främja långsiktig hållbarhet.
I dokumentärfilmen jag såg visades skrämmande bilder upp, av hur pengar styr arbetet i olika organisationer. Bland annat visade det sig att några av USAs största intresseorganisationer för cancerdrabbade spred information som går på tvärs mot medicinsk vetenskap. När journalisten ställde frågor till ansvariga om kostråden som gavs avslutades intervjun abrupt, utan argument. När man kontrollerade varifrån organisationerna fick ekonomiskt stöd ifrån var det ofta från kött-, mjölk- och äggindustrin. Inga nyheter i sig kanske, men ändå en påminnelse om att den som tar emot ekonomiskt stöd från en intresseorganisation kommer att påverkas. Socker nämndes inte alls i dokumentären eller viftades bort som något ovidkommande, vilket förvånade mig och fick mig att fundera över hur opartisk filmaren var egentligen. Budskapet var dock att man skulle äta grönsaker, och mig veterligen finns det ingen mäktig grönsaksindustri som utövar påtryckningar på folkvalda politiker.
Reklam och lobbyarbete, ekonomiskt stöd från mäktiga intresseorganisationer påverkar samhällsutvecklingen och demokratin. Jakten på ständigt växande tillväxt gör att företag med politikernas goda vilja tillåts växa sig starkare och starkare. Monopol är ohållbart, det vet vi; och ändå är det i den riktningen vi rör oss. Företag köps upp och växer sig starkare och starkare, mångfalden minskar när alla jagar stordriftsfördelar. Idag finns multinationella företag som har mer makt än många nationer, och det talas om att företag ska ha rätt att stämma stater om de tycker att de behandlats orättvist, vilket påverkar demokratin och sätter gällande regler och maktfördelningsprinciper ur spel. Företag tillåtas ha hemligheter och är inte demokratiskt styrda, och de har bara ett enda intresse: att generera så mycket vinst som möjligt till ägarna. Det är oproblematiskt så länge mångfalden är stor, men när enskilda företag kan spela ut länder mot varandra och kan diktera villkoren för vilka politiska beslut som ska tas och vilka som ska bordläggas rör vi oss ut längs ett sluttande plan.
Det är roliga att föreläsa om dessa saker, samtidigt som det skrämmer mig och ökar oron. Och när jag ser att förkunskaperna minskar och att många studenter inte känner till grundläggande fakta om samhället blir det svårt att nå fram och resonera kritiskt tillsammans med studenterna om dessa saker. Vi har (än så länge, men det talas om en 7,5hp-kurs) bara 3,5hp att spela på. Oundvikligen kan vi bara skapa på ytan av en problematisk som borde få mycket större utrymme i både samhällsdebatten, skolan, den högre utbildningen och forskningen. Pengar är en viktig drivkraft i samhället, men bara om kraften är kontrollerad och så länge man håller sig med försiktighetsprinciper. Pengar är aldrig bara en möjlighet, det är också makt, en makt som olyckligtvis är dold, diffus och därför riskerar att drabba budbäraren, visselblåsaren eller den som påpekar riskerna och potentiella problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar